Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

RZA

Som överstepräst i 1990-talets viktigaste hiphopgrupp skapade han en fantasivärld uppbyggd av kung fu-myter, gangsterromantik och smutsig soul spelad på fel hastighet. Femton år efter debuten Enter the Wu-Tang (36 Chambers) är RZA åter soloaktuell.

– En stor skillnad är att jag lärt mig spela flera instrument. Idag är jag mer musiker än någon som bara gör beats. Ju äldre man blir desto närmare kommer man musiken. Det är lite som när man lär sig ett nytt språk. Först lär man sig några ord, sedan lär man sig sätta ihop dessa till meningar och därefter lär man sig prata flytande. Idag kan jag uttrycka mig med musik flytande.

Metaforerna duggar lika tätt när han pratar som de gör i hans musik. Det är kanske inte så kons tigt med tanke på att Robert Diggs, som RZA egentligen heter, under hela sin karriär använt sig av olika karaktärer, roller och parallella universum för att beskriva och tolka omvärlden.

Som hjärnan bakom Wu-Tang Clan, 90-talets viktigaste rapgrupp, förvandlade RZA hemkvarteren på Staten Island i New York till en oemotståndlig fantasivärld uppbyggd av klassisk gangsterromantik, mysticism, repiga soulsinglar spelade på fel hastighet och gamla legender från asiatiska kampsportsfilmer. Det är femton år sedan idag.

Det senaste decenniet har RZA varit som bäst när han fått möjlighet att applicera sina visioner utanför klanens 36 kamrar. Exempelvis på soundtracket till Jim Jarmuschs fantastiska Ghost Dog eller Quentin Tarantinos Kill Bill. Båda moderna uppdateringar av de samuraj- och kung fu-rullar RZA började springa på redan som nioåring.

Förra året gjorde han sin största skådespelarroll hittills i Ridley Scotts American Gangster där han spelade mot bland andra Denzel Washington och Russell Crowe.

– Alla mina album är regisserade som filmer, berättar RZA via telefon från Tyskland där turnébussen tillfälligt stannat.

– På Digi Snacks har jag tänkt mycket på animerad film, tv-spel, serietidningar och sådant. Det finns även en gammal film som heter Black Shampoo, från 1976, som jag relaterar till i vissa texter, fortsätter han.

Digi Snacks blir RZA:s tredje album där han iklätt sig rollen som seriehjälten Bobby Digital. Även om den digitala utvecklingen, där den mest obskyra soulsamplingen masskopierats på ett ögonblick, tvingat fram nya arbetssätt i studion, känns de mörka suggestiva ljudmiljöerna väl igen från tidigare plattor.

Du har omgett dig med mängder av uppdiktade karaktärer under din karriär. Har dina olika roller och alias gjort det lättare för dig att ta steget till skådespeleri?

– Ja, men samtidigt har det inte varit lätt för det är fortfarande väldigt svårt att göra film. När jag spelade in American Gangster var jag knäpptyst mellan inspelningarna men så fort de ropade ”action” fick jag energi. Det är samma sak på scen. Vi har alla olika karaktärer inom oss. Det handlar bara om att plocka fram dessa och döpa dem. Inom kampsport har man alltid pratat om att vi har olika andar och själar inom oss. Vad jag har gjort är att jag använt allt det i min konst.

Publicerad i Sydsvenskan 2008-07-06. Återpublicerad med tillåtelse av Sydsvenskan.


 6/7 2008, 20:40 – Jonas | Arkiv,Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: