Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Fever Ray

Som Fever Ray fortsätter Karin Dreijer Andersson att skapa musik till olika känslolägen. Skillnaden är att hon nu för första gången står ensam.

De senaste femton åren har Karin Dreijer Andersson befunnit sig i det oberoende Pop-Sveriges kreativa centrum. Först som frontperson i indiegruppen Honey Is Cool, senare som ena halvan av elektroniska popduon The Knife. Men när hon nu solodebuterar gör hon det inte under sitt eget namn utan som den fiktiva Fever Ray.

– Med ett annat namn blir det mer direkt och levande. Man slipper ta en omväg via mig som person, säger Karin Dreijer Andersson via telefon från Stockholm.

– Jag jobbar fortfarande mycket med iscensättande av olika känslokaraktärer, idéer och tankar. Man kan förhålla sig mycket friare till dem om man filtrerar dem genom något.

The Knife, den sönderkramade duon som hon bildar tillsammans med brodern Olof, har också experimenterat mycket med olika karaktärer i framförandet av musiken. Länge vägrade de helt spela live. De framträdanden gruppen gjorde våren 2006 var lika mycket konstnärlig performance som konsert.

Jag frågar om inte alla masker och alias bidrar till att skapa en distans till personen bakom musiken.

– Jo, absolut. Men mitt privatliv har inget med musik att göra. Det jag håller på med är inte dokumentärt utan fiktion. Det finns något väldigt teatralt i musiken. Lite som att skådespelare iklär sig olika roller istället för att spela sig själva.

I rollen som Fever Ray fortsätter Karin Dreijer Andersson att experimentera med olika känslolägen och de lite mystiska ljud- och bildlandskap som The Knife introducerade på senaste skivan Silent Shout.

Omslaget och turnéaffischerna som är skapade av formgivaren Martin Ander påminner om den svenska illustratören Hans Arnolds teckningar från gamla sagoböcker som Astrid Lindgrens Allrakäraste syster.

– Jag har väldigt starkt minne av när jag läste den som barn. Den är väldigt vacker samtidigt som det otäcka också finns där.

Arnold har beskrivit sina illustrationer som ett sätt att drömma sig bort till en annan värld. Enligt Karin Dreijer Andersson kan musik delvis fungera på samma sätt.

– Musik kan absolut handla om att drömma sig bort. Samtidigt har det väldigt mycket att göra med verkligheten. Musik är bara ett sätt att förstå vardagen på ett bättre och mer direkt sätt. För min del är det ingen flykt. Det är mer ett arbetsredskap.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-04-17

 17/4 2009, 14:11 – Jonas | Arkiv,Artiklar
 Etiketter: , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: