Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Mohammed Ali – Barn av vår tid

Mohammed Ali tillhör den första generation svenska rappare som vuxit upp i en tid där hiphop inte var ett aktivt val utan den kultur som ständigt omgivit dem. Sydsvenskan tog tåget till södra Stockholm för att träffa den nya skolans ledare.

Stockholm, en onsdagkväll i maj 2009. En vägskylt påminner oss om att vi just passerat kommungränsen till Huddinge. Hyreshusen längs vägen – alla identiskt röda men inte tillräckligt höga för att kallas höghus – skvallrar om att vi kommit till Visättra i östra Flemingsberg, eller Flempan som Mohammed Ali kallar området.

I vår har duon tillsammans med rapparen Stor sparkat liv i en snarkande svenskspråkig hiphopscen. Välförtjänt hyllade albumet Processen har redan kallats den bästa svenska hiphopskivan som släppts på tio år.

Klockan börjar närma sig halvtio på kvällen när vi stannar för att släppa av Mohammed Anwar Ryback.

– Vi brukar kalla det här för Lilla Ryssland för att alla byggnaderna är pissgula och inte har renoverats på fyrtio år, säger han och skrattar innan han smäller igen bildörren.

För den som letar efter en lämplig miljö för illustrera det Sverige Mohammed Ali berättar om på Processen fungerar Flemingsberg ganska bra. Det är också här Mohammed Ali tillbringat sina uppväxtår.

Det enda som förstör den kopplingen är att ”Processen” inte alls är inspelad här utan i en studio hemma hos Rawa Alis föräldrar i en helt annan del av Stockholm.

Rönninge, tre timmar tidigare. Åker du från centrala Stockholm 30 minuter söderut mot Södertälje måste du passera Södertörn, Tullinge, Tumba, en bondgård och ett par åkrar innan du når fram till Rönninge.

De rödvita radhusen med tillhörande garagelängor och gåstavsmotionärer passar dåligt in i den fördomsfulla bilden av svenska förorter. Snarare påminner det om ett kvarter i en småstad på landet vilket redan har gett upphov till smått tragikomiska situationer.

När Mohammed Ali för en tid sedan blev intervjuade av en lokalreporter ville hon porträttera duon framför en brinnande tunna, en sådan som alla hemlösa huttrar vid i amerikanska ghettofilmer.

Rawa Ali har precis tagit en paus från studierna till gymnasielärare på Stockholms universitet. Mohammed Anwar Ryback läser global utveckling på Södertörns högskola.

– När vi mötte henne på pendeltågstationen såg hon nästan besviken ut. ”Är det här ni bor? Men vad inspireras ni då av?” Det var som om hon lyssnat på musiken och tänkt att de här är riktigt jävla förort, berättar Rawa Ali.

Vad inspireras ni av?

– Vardagslivet. Allt från att Alis pappa kommer hem och berättar om något han hört på jobbet till saker som min morsa varit med om. Vi är inga politiker men med musiken har vi ett redskap att berätta om det som händer i vår omgivning. Då kan jag inte bara vara tyst, säger Mohammed Anwar Ryback.

Processen släpptes gratis på Internet i början av februari. På ett par månader förvandlade skivan en duo som tidigare var okända utanför hiphopscenen till centralfigurer för en ny generation svenska rappare.

Albumet kombinerade avancerad rimteknik med samhällsbetraktelser som inte känts mer angelägna sedan Latin Kings glansdagar. Porten – om att trappuppgångar blivit de nya fritidsgårdarna – berättar lika mycket om Sverige idag, med bostadsbrist och nedläggningar, som 20 000 tunga tecken Maciej Zaremba i DN.

– Vi har alltid velat säga något. Det har alltid handlat om att måla upp bilder med ord, säger Rawa Ali.

Onsdag eftermiddag, Stockholmscentral. Det är rusningstid och alla är lite sena. Jag har bestämt träff med Mohammed Ali och rapparen Stor. Ulises Infante som han egentligen heter, gav nyligen ut det näst intill lika enastående albumet Nya skolans ledare, där även Mohammed Ali medverkar.

Tillsammans med rapparen Carlito och producenten Mack Beats utgör trion kollektivet Ayla. De lärde känna varandra på olika hiphopsammankomster i Huddinge för snart tio år sedan. Men inledningsvis var de inte bästa vänner.

– Vi hade nästan en beef i början. Rappare är lite som hundar du vet. De skäller så fort de kommer nära varandra, säger Stor.

Även om de samplingsbaserade produktionerna utgör en röd tråd musikalisk är det tydlig skillnad mellan kollektivets medlemmar.

Mohammed Ali representerar en social realism, Carlito är mer öppet politiskt konfronterande. Stor har ett mer klassiskt, tävlingsinriktat förhållningssätt till hiphop och verkar vara den som pushar alla andra till att anstränga sig mer.

– Det som är skönt med Ayla är att alla sköter sig själva. Det är friendly competition, säger Rawa Ali.

För ett par veckor sedan konstaterade P3 Souls Mats Nileskär att den svenska hiphopscenen aldrig varit mer mångfacetterad. Förklaringen till det är att de nya namn som nu börjar göra väsen av sig tillhör den första generationen i Sverige som fostrats av hiphopkulturen.

För femton år sedan, när Latin Kings skrev sina första rim på svenska, var hiphop något som du var tvungen att söka upp.

– Att sitta hemma hos någon polare och se på Beatstreat var den enda chansen att få ta del av hiphop. Nu är hiphop så naturligt att vem som helst kan hålla på med det, berättar Stor.

Hiphop har nått samma position som pop- och rockmusiken hade på 60- och 70-talet och blivit ljudet av en hel generation.

– Det är något mer än hiphop, säger Mohammed Anwar Ryback.

– Det är musik som inte bara en grupp människor kan gilla utan även dem som liksom jag har svårt att relatera till Svennebanan, Carola och charterresor till Grekland.

Skivan Processen finns fortfarande att ladda ner gratis.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-05-22.

 25/5 2009, 20:27 – Jonas | Arkiv,Artiklar

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: