Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Topplistor mot strömmen

Smaken och kapitalet sitter i varsin båt. En populär låt behöver inte längre ligga på försäljningslistan. I fjärde och sista delen av reportageserien om 00-talets musik berättade jag och Johanna Karlsson om hur pop förädlats till sin innersta beståndsdel: ljudet av våra liv.

Kvällstoppen. Tracks. Svensktoppen. MTV European Top 20. Top of the pops. De senaste årtiondena har listorna varit lika centrala för pophistorien som själva musiken.

Fram till 00-talet gav hitlistorna en, inte fullständig, men fungerande bild över vilken aktuell musik som uppskattades mest. Idag har mängder av nya konsumtionsmetoder reducerat listorna till interna mätinstrument.

Även om många tjänster redovisar antalet spelningar är det svårt att värdera statistiken. Är 100 000 visningar av ett musikklipp på Youtube samma sak som 100 000 spelningar på Myspace? Vad motsvarar i så fall i antalet sålda digitala enheter, och går det i sin tur att jämföra med illegala nedladdningar? Ju fler enskilda taxametrar som tickat, desto krångligare har det blivit att definiera en allmängiltig smak.

2005, då brittiska popartisten Lily Allen dubbades till världens första stora Myspace-fenomen, refererade medierna ständigt till hur många gånger musiken hade spelats på hennes Myspace-sida. Tre år senare, när låtar från hennes andra album dök upp, fanns de utlagda på ett myller av privata Myspace-sidor snarare än bara på Allens officiella. Att addera de siffrorna till en sammanlagd summa blev omöjligt.

Youtube fungerar på samma sätt, där antalet visningar för ett klipp ofta används som succémarkör.

I somras då Michael Jackson dog seglade delar av hans diskografi genast upp på singellistan, Digilistan och Spotifys mest spelade. Under ett par juliveckor kunde ingen invända mot att Jacksons trettio år gamla sånger just då var intressantare än allt annat. På liknande sätt aktualiseras äldre låtar då de förekommer i en ny film, kopplas till en nyhetshändelse eller tolkas av en artistkollega.

00-talets popfans har gjort sitt bästa för att bryta ner den tidsaxel där aktuella hits efter en tid blir oaktuella. Fri tillgång till ny och gammal musik har gett flera parallella axlar där lyssnare hoppar fram och tillbaka i tiden, beroende på vilka sammanhang de rör sig i.

Ett exempel är 2007 års ”Paper Planes” med brittiska artisten M.I.A. Som albumspår intresserade den få ickeeuropéer. Då den ett år senare figurerade i en trailer för komedin ”Pinapple Express” tog den plötsligt USA med storm och nådde en andraplats på Billboard. Landets största rappare adopterade låten till hiten ”Swagga Like Us” och en ännu större blockbuster, ”Slumdog Millionaire”, placerade den i ett fjärde sammanhang. Fortfarande återfinns ”Paper Planes” bland Spotifys tjugofem mest spelade låtar. Vecka efter vecka.

Traditionellt har ny musik ansetts viktigast för att den varit lättare att få tag på än de gamla skivor som gömts i arkiv och på loppmarknader. Idag behöver en aktuell hit inte vara likställd med en precis nyutgiven låt. Där mediegenomslag, identitetsmarkörer och innovation tidigare avgjorde framtiden regerar numera frågeställningen: vad känner flest människor behov av att lyssna på just nu?

Att fler konsumenter skippar omvägen över skivbutiken har gjort smak till ett ärligare begrepp. Vad du väljer att strömma vid en dator, eller lägga i spellistor i din telefon, övervakas inte av andra. Då finns heller ingen anledning att använda musik som statussymbol. Utvecklingen pekar mot en framtid där frågan om vilka artistverk som stjäls, lånas, fildelas och syns blir mindre intressant än den om vilka låtar som faktiskt älskas och lyssnas sönder.

Försäljningslistor har aldrig berättat mer än just vilken musik vi valt att köpa den senaste veckan. Ingenting om vilka skivor som spelats oftast, vilka spår som gått på repeat, vilka album som aldrig användes utan bara inhandlades som smakmarkör för att sedan samla damm i cd-ställ från Designtorget.

Lyckas däremot en ny ordning skapas i kaoset, om de ljud som dagligen strömmar in i våra telefoner och datorer sammanställs i ett gemensamt mätsystem, skulle siffrorna redovisa vad försäljningsstatistik aldrig någonsin har gjort: hur vi just nu vill att våra liv ska låta.

Publicerad i Sydsvenskan 2009-12-18

Läs mer:

Del 1. Den nya skolan

Del 2. Pr-byrån hittar till klubben

Del 3. Pop på världsomsegling

Bloggen När gata blev motorväg

 1/9 2011, 14:44 – Jonas | Arkiv,Artiklar

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: