Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

J Cole

Steget från oberoende rappare till lönsam storbolagsprodukt innebär alltid en kompromiss. Amerikanska J Cole gjorde det bästa av situationen och gick med på inställsamt sex för att ha möjlighet att släppa singlar om abort.

 

För dagens hiphopfans är ett debutalbum sällan det första mötet med en lovande artist. Genom gratisdistribuerade album och låtar har ”hiphopdebutanter” redan stora skaror fans och lyssnare när storbolagen drar igång PR-maskineriet. Trots det verkar den beslutsfattande hierarkin inte ha förändrats.

– Som debutant på ett storbolag befinner du dig inte i en maktposition, berättar J Cole när Sydsvenskan ringer upp.

– Att du vet att dina fans kommer älska en viss låt har ingen betydelse om du inte lyckas övertyga skivbolaget om att även resten av världen kommer att älska den, fortsätter han.

Jermaine Cole växte upp i Fayetteville, en stad med drygt 200 000 invånare i delstaten North Carolina i sydöstra USA. Efter high school flyttade han till New York för att studera och senare ta examen vid S:t John’s University.

Gratisalbumen ”The Come Up” (2007), ”The Warm Up” (2009) och ”Friday Night Lights” (2010) presenterade J Cole som en säker rappare, verksam i liknande historieberättande raptradition som Nas, men med en collegeexamen och ett landsortsperspektiv i ryggsäcken.

Därför blev nog vissa besvikna över att J Coles första singlar från höstens succéartade storbolagsdebut ”Cole World: The Sideline Story” mest handlade om att ligga.

 

På ”Lights Please” från 2009 berättar Cole en historia om en kvinna som föredrog sex framför att diskutera lösningen på världsproblemen när de sågs. Cole verkar vilja säga att det ibland är bättre att sänka de högtravande pretentionerna, släcka ljuset och göra det bästa av situationen.

Jag frågar honom om han som storbolagsdebutant kände sig tvingad att göra liknande kompromisser. ”Cole World: The Sideline Story” är utgiven på Jay-Z och konsertgiganten Live Nations musikbolag Roc Nation.

 

– Det finns faktiskt en parallell. Det är rätt galet. Efter en spelning 2009 undrade en kille om ”Lights Please” var en metafor för hiphopgenren. Då fattade jag inte alls vad han snackade om. Men när jag fick mer erfarenhet av branschen insåg jag att det kan vara så. Om jag vill göra ett album om ett ämne men världen är mer intresserad av hits är det svårt.

Hade det varit för kontroversiellt att släppa ”Lost Ones”, en låt som handlar om abort, som förstasingel?

– Jag hade gärna gjort det men bolaget ville annorlunda. Inte nödvändigtvis för att den var kontroversiell utan för att de inte trodde på den som förstasingel. Då befann jag mig inte på samma maktposition som idag där jag kan släppa en sådan singel. Den möjligheten hade inte haft om jag inte varit tillmötesgående från början och gjort det bästa av situationen.

Publicerad i Sydsvenskan 2011-12-03

 6/12 2011, 21:37 – Jonas | Arkiv,Artiklar
 Etiketter: , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: