Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Rebecca & Fiona

Från obetalda bargig till spelningar med dansmusikvärldens största på tre år. Rebecca & Fiona har blivit landets mest folkliga dj-duo.

Att beskriva Rebecca & Fiona som något annat än ett fenomen vore en underdrift. Men det speciella är kanske inte deras folkliga genomslag utan att de nått den folkligheten som discjockeys.

Det finns ingen anledning att hymla om att en prisad dokumentärserie på SVT gett stor draghjälp. Men det förändrar inte det faktum att Rebecca Scheja och Fiona Fitzpatrick skapat fullständigt kaos i städer och småorter över hela landet med ett par cd-spelare, en bunt skivor, en mixer och en brutalt smittsam partyenergi som enda vapen.

Det har aldrig skett tidigare i svensk musikhistoria.

– Även om saker eskalerade fort har de inte hänt över en natt. För människor som har sett oss ett år är det förstås stor skillnad om de nästa gång sett oss ett år senare, säger Rebecca Scheja när jag träffar henne och Fiona Fitzpatrick på en restaurang vid Medborgarplatsen på Söder iStockholm.

Det är måndag och klockan är strax efter lunch. Rebecca och Fiona har dagen innan kommit tillbaka från Göteborg. I samband med sitt tv-sända framträdande på P3 Guld-galan gjorde de en manifestation för papperslösa flyktingar och solidaritet.

Det är inte första gången Rebecca & Fiona utnyttjar uppmärksamheten till att sprida ett budskap.

– Vi vet att väldigt många lyssnar på oss. Därför är det viktigt att ta vara på utrymmet och säga vad man tycker, menar Rebecca Scheja.

– Vi tycker att det är tråkigt att det blivit trendigt med okunskap. Vi vill att det ska bli trendigt att ta hand om och känna för människor som har det svårt. Om många vill ha Buffaloskor för att vi har det vore det nice om de även kunde känna solidaritet för att vi känner det, säger Fiona Fitzpatrick.

Både Rebecca och Fiona är uppväxta i musikfamiljer. Rebeccas pappa Staffan Scheja är pianist och professor på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Fionas pappa, svenskamerikanska musikern och syntpionjärenGreg Fitzpatrick, har spelat på skivor med bland andra Mikael Wiehe och Adolphson-Falk.

Rebecca tillbringade sina sena tonår på musiklinjen på Viktor Rydberg-gymnasiet i Stockholm. Fiona gick på Norra Real och var länge en av landets främsta inom klättersport.

De träffades första gången 2007 och började genast hänga och springa på klubbar tillsammans. 2008 gjorde de sin första dj-spelning på nattklubben Grodan i Stockholm. Samma år startade de klubben DET påSpy Bar. Efter det dröjde det inte länge innan spelförfrågningarna började trilla in från andra svenska städer.

Turnépremiären på Babels scen i natt blir fjärde gången Rebecca & Fiona spelar i Malmö på mindre än tre år. Första gången de befann sig bakom skivspelarna i klubbkyrkan på Spån­gatan var i augusti 2009.

Efter den spelningen var planen att följa det lokala lämmeltåget till en svartfest på S:t Gertrudsgatan. Väl på plats blev de inte insläppta av en principfast lokal dj-profil som menade att en hajpad klubb på Spy Bar inte var tillräckligt starkt skäl för att slippa betala entré. Det var snarare ett argument för att ha råd att betala.

Vad han inte visste var att Rebecca & Fiona vid den tiden mer eller mindre levde på existensminimum.

– Hela den hösten hade vi inga pengar och levde jättejättefattigt, berättar Fiona Fitzpatrick.

– Vi fick kanske 2 500–3 000 kronor tillsammans för att spela 22 till 05 på Spy Bar. I och med att hälften av pengarna på fakturorna försvinner i skatt var det inte så fett, fortsätter hon.

När de inte spelade satt de mest i sängen i lägenheten med en dator och försökte lära sig göra musik med dataprogrammet Logic.

Sommaren 2010 släppte de sin första singel ”Luminary Ones”. I oktober samma år hade Rebecca & Fiona premiär på SVT Play. Dokumentärserien blev en succé.

Mindre än ett år senare dj:ade de på premiären av den holländska trancegiganten Tiëstos klubb på Ibiza.

Trots att Rebecca & Fiona efter höstens albumdebut ”I Love You, Man!” kan kalla sig popartister är skivspelandet fortfarande det centrala.

– Dj:andet kommer alltid att vara kärnan. Vi älskar att spela skivor, säger Fiona Fitzpatrick.

Varför är det kul att spela skivor?

– Det är kul att dansa och festa. Sedan är det en kick att spela och göra musik för någon annan. Det är så många steg som är kul. Alltifrån att förbereda och leta efter låtar till att mixa ihop dem och försöka tänka på hur ett parti av en låt kommer att fungera när man spelar den ute, berättar Rebecca Scheja.

Hur myck et förbereder ni era dj-spelningar?

– Vi förbereder färdiga set, säger Fiona Fitzpatrick.

– Oftast. Sedan kan man givetvis kasta om låtordningen beroende på hur publiken ser ut. Vi försöker förbereda mycket för att undvika att göra övergångar som folk inte förstår mellan låtar. Den senaste tiden har vi blivit noga med tonaliteter och sådant, säger Rebecca Scheja.

Vad är tonalitet?

– Vi har blivit supernördiga. Vi mixar inte gärna in sången från en låt med en synt från annan låt som går i en annan tonart, berättar Rebecca Scheja.

Lunch har blivit eftermiddag och det är dags att bryta upp. Rebecca och Fiona behöver göra några ärenden innan de flyger till Alperna för en spelning dagen därpå.

Vi lämnar Medborgarplatsen för att gå mot Mariatorget och en second hand-affär där de hittat de flesta av sina scenkläder.

– Vi vill gärna supporta dem. Vi gillar att de håller priserna nere och inte höjer bara för att second hand-kläder blivit inne, säger Rebecca Scheja.

I butiken hälsar de igenkännande på personalen och lämnar in påsen med kläder de har med sig. De lovar att skriva upp tjejen i kassan på gästlistan när de spelar i Stockholm nästa gång.

För utom ett intensivt turnéschema innehåller vårens kalender även en bunt remixar på låtar från albumet. Några av dem som har satt sin signatur på de nya omarbetningarna är dansrockduon Tiedye från Göteborg och australiensiska discocombon Softwar.

– Det är kul att få vara nördig och delaktig i hela processen med att välja remixare till låtarna. Det gör att man blir motiverad. Många popartister är inte det utan låter skivbolagen styra allt. Men det är tråkigt att inte bry sig, avslutar Rebecca Scheja.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-02-03

 6/2 2012, 21:02 – Jonas | Arkiv,Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: