Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

The Pharcyde

I början av nittiotalet visade The Pharcyde att hiphop från South Central Los Angeles var mer än vapenviftande gangsterliv och plankade p-funkrytmer.

På de idag klassiska skivorna ”Bizarre Ride II The Pharcyde” och ”Labcabincalifornia” blandades positiva samplingar från sextiotalets soul- jazzarkiv med naiv slackerromantik. Resultatet blev ett soundtrack för de där sommarmånaderna som aldrig vill ta slut.

Idag är det elva år sen ”Labcabincalifornia” släpptes. Men gruppen tampas fortfarande med en jämngammal skara fans som hellre återvänder till musiken de lyssnade på i sina tonår än umgås med gruppen i nuet. Själva tar de det med en axelryckning.

– Det har alltid varit så för oss, säger Imani Wilcox från ett hotellrum i Prag. Det tog långt tid innan någon fattade vår första skiva. När vi släppte ”Labcabincalifornia” sa alla att den inte var lika bra som föregångaren. Idag ser de den som en klassiker.

– Människor lyssnar på olika musik vid olika tillfällen. Det är bara så folk är. De vill sitta med skivan ett tag, ladda ner den, se videon och höra vad andra tycker om den innan de kan ta den till sig. Men det är lugnt, jag är precis likadan själv.

The Pharcyde började springa på klubbar tillsammans i slutet av åttiotalet. I lägenhet de delade varvades jazztobak med jazzskivor och improviserade rim.

– Det var aldrig någon dröm för oss att hålla på med musik, berättar Imani. Det var bara något vi gjorde.

– Vi var unga och svarta. Hiphop råkade vara den tidens ungdomskultur. Om vi hade levt på 30- eller 40-talet hade vi kanske spelat piano eller något annat instrument.

Idag är Imani och Romye “Booty Brown” Robinson de enda av de ursprungliga fyra medlemmarna som är kvar i gruppen.

Den egensinnige Derrick ”Fatlip” Stewart, som porträtterades i en fantastisk dokumentär av Spike Jonze för några år sen, lämnade gruppen redan efter ”Labcabincalifornia”.

I samband med gruppens tredje album ”Plain Rap” övergav (eller sparkades, det lite beror på vem man frågar) även Tre ”Slimkid” Hardson gruppen för att ägna sig åt en solokarriär.

Trots stor respekt och tidig klassikerstämpel har The Pharcyde inte varit den stora kommersiella framgång många tycks tro. Som högst har de nått Billboardlistans trettiosjunde plats.

– Vi har aldrig varit någon platinumsäljande grupp, säger Imani. För att göra det måste man ha ett visst maskineri i ryggen. Det har vi aldrig haft.

– Vi har inget mot stora kommersiella framgångar med det är inte vårt mål. Vi vill bara nå ut med vår musik till så många som möjligt.

Publicerad i Sydsvenskan mars 2006

 5/3 2006, 16:52 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: