Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Chromeo

Det finns en bunt skivor som garanterar full pott på dansgolvet varenda gång de spelas oavsett om de droppas på en firmafest, ett tonårsdisco eller på den hippaste klubben. Michael Jacksons discoskivor Off The Wall och Thriller, Madonnas Holiday och I Wanna Be Your Lover med Prince är alla exempel som aldrig upphör att omfamnas av nya dansentusiaster, trots att samtliga passerat tjugoårsstrecket för länge sen.

Kanadensiska duon Chromeos genombrottshit Needy Girl från 2003 har potential att bli en sån låt, om den inte redan har blivit det. Med sin melodiösa discogitarr, stela trummaskinsrytmer, slappbas och vocodersång var musiken inget annat än en enda lång flört till åttiotalet. Samtidigt var det som lyssnare svårt att avgöra om hyllningarna var uppriktiga eller enbart ett ironiskt skämt.

Med en nyvaken Dave Macklovitch i luren blir det snabbt klart att det går utmärkt att mixa en spexig yta med ett mer seriöst musikaliskt innehåll.

– Om du inte kan göra båda delarna är du bara efterbliven. Ta videon till Michael Jacksons Thriller som exempel. Låten är producerad av Quincy Jones (en av världens största jazzartister). Men allvarligt – trodde du att zombierna i videon var på riktigt? Blev du rädd för dem?

Nja, inte direkt. Jag tror jag fattar vad du menar.
– Det är samma sak med Needy Girl. Det kan verka vara på skoj men den som lyssnar noggrant hör att musiken inte är det. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om ifall folk tar oss på allvar eller inte.

På kommande skivan har Dave 1 och Ali G-kopian P Thugg (Patrick Gemayel) slickat ren produktionen än mer. De instrumentala spåren har fått lämna utrymme för fler vokala poplåtar.

Är det lätt att inte bli tagen på allvar om man sysslar med dansmusik i jämförelse med mer traditionell pop?
– Absolut, samtidigt har alltid den bästa popmusiken kommit från dansgolven. Twist & Shout (en låt av soulgruppen Isley Brothers som Beatles tog till listorna) och Satisfaction (Rolling Stones) är ren dansmusik. Men folk tror inte att dansmusik kan vara lika smart som exempelvis Echo & The Bunnymen.

Varför tror du att det är så?
– För att de är rasister. Dansmusiken har ofta rötter inom svart musik. Folk tror att en grupp som Joy Division är mer sofistikerad än (funkstjärnan) Rick James bara för att han har en massa roliga peruker. Sanningen är att de knappt kunde spela alls.

Publicerad i Dygnet Runt, Sydsvenskan 2007-05-31.

 31/5 2007, 15:43 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: