Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Stevie Kotey

Han knölade ner Freestyles Vill ha dig i ett par skeva rullskridskor och stängde in Robbie Williams i ekokammaren när stora skivbolaget frågade efter en remix. Men mest av allt ser Stevie Kotey till att uppdatera det sena 70-talets öppensinnade disco till dagens dansgolv. Även om han inte vill erkänna det själv.

Lunchtid i England och halva London försöker återhämta sig från helgens musikkarneval i Notting Hill. Stevie Kotey försöker även att köra bil och göra en intervju på samma gång vilket han precis hinner förklara innan rösten försvinner i ett brus av dålig täckning och illa valda telefonplats från min sida.

I över tio år har Stevie Kotey under olika alias utgjort en av de viktigaste ekrarna på det moderna discohjul som bestämt fortsätter att snurra år efter år.

– Det är inte så att det vi gör är något nytt egentligen och jag vill inte begränsa mig och kategorisera det vi gör som en uppdatering av disco, house eller techno. Det är en så pass öppen marknad idag.

Som en del av kvartetten Chicken Lips ger han fortfarande ut discofierad house av olika slag. Men det är framförallt som boss för paraplyet Bear Entertainment och dess underetiketter han gjort tydligast avtryck de senaste åren. Koteys björnramar var tidiga med att omfamna norska disconauterna Todd Terje och Prins Thomas till exempel.

I likhet med många andra i det här hörnet av dansmusikvärlden är Stevie Kotey inte mycket för kategoriserande och teorier. Allt för många frågor om dubdiscopionjärer som Walter Gibbons har lett till ett ointresse för djupare och mer eftertänksam analys. Kanske just för att det, även om det inte låter som det stundtals, inte finns så mycket tankar och teorier bakom själva musiken.

– Det är inga stora hemligheter. Jag ville bara förändra lite och addera lite nya kryddor. Ungefär som att man skaffa en ny frisyr eller manikyr, svarar Kotey när jag frågar honom om skillnaden mellan hans senaste etikett Bear Funk Gold och det han gjort tidigare.

– Det är ingen skillnad musikaliskt. Jag ville bara att det skulle vara det bästa av det bästa, gräddan av Bear Funk.

Du måste berätta hur du kom på att du skulle göra en discoversion av Freestyle.

– Det var bara en edit jag gjorde. Jag hittade skivan på en loppmarknad och hade ingen aning om vad det var för grupp, haha. Det har folk berättat för mig först efteråt.

Men du hittade den i England alltså?

– Javisst. Det var väl förmodligen någon tillfälligt utvandrad svensk som inte kunde slita sig från sin Freestylesamling, haha.

Publicerat i Dygnet Runt, Sydsvenskan 2007-08-31.

 31/8 2007, 15:02 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: