2005 utsågs hon till klubbsveriges sjunde mäktigaste person av tidningen Bon. Med nyskapande, ambitiösa Stockholmsklubben Paradise vann hon priser och utmärkelser i både DN och Nöjesguiden. Nattlivet i Stockholm var åter en fest och namnet Elin Alvemark blev synonymt med stora bokningar, öppna sinnen och frisläppt dekadens rakt in i kaklet fyra kvällar i veckan.

En bruten näsa, en bruten fot och ett år senare står Elin Alvemark på Jerikos dansgolv i Malmö i knähöga svarta militärkängor och dansar till discjockeyn John Dahlbäcks techno som om kvällen vore den sista. Skillnaden är att det numera är festen på dansgolvet som driver henne och inte festandet i sig.

– Att vara på en klubb kan vara precis samma känsla som att vara på en fotbollsmatch. När man står hundra personer på ett dansgolv och det känns som man är del av samma kropp. Det är då det är kärlek.

Vad är det viktigaste innehållet på en klubb?
– En klubb är summan av alla bitar. Det är svårt att beskriva för någon som aldrig varit på en klubb som haft allt. Det är som att beskriva oxfilé för folk som bara har ätit bröd. Jag vill erbjuda oxfilé så att folk börjar kräva det.

Varför håller du på med det som i brist på bättre formuleringar kan kallas klubbkultur?
– För att jag gillar musik och att stämningen på klubbar kan leda människor i nya riktningar.

– För mig är en klubb ett ställe där du kan leka med moral. Det är en plats där människor integrerar och är delaktiga i det som händer hela tiden. Det är inte som på teatern där man stelt sitter och tittar på. Jag är inte själv musiker men genom dansgolvet kan jag ändå komma så nära musiken det bara går.

– Det är så starka krafter. En klubb kan få folk att göra saker de inte trodde var möjliga och pusha dem till att förbättra sig själva.

Även om det finns mycket bra inom klubbkulturen finns det många saker som i ett längre perspektiv inte är särskilt hälsosamt.

– Nu kommer vi in på lite privata saker. Det är inte så att jag har svårt att prata om det men jag har blivit nykterist och går alltid ut nykter nuförtiden. I början var jag rädd för att det inte skulle funka, men ta bort ölen och allt det kommersiella omkring så är allt som betyder något ändå kvar. Jag älskar verkligen den här skiten.

Hur kom du på att du hade alkoholproblem?
– Jag märkte att det för ofta blev för mycket. Anledningen till att man gick ut var inte för att man gillade att socialisera utan för att man gillade att bli packad. För mig är det allt eller inget så jag knallade upp till kliniken och bad dem skriva ut antabus direkt.

Du har sagt att du vill inspirera folk. Vad vill du inspirera dem till att göra?
– Jag vill få folk att börja drömma mer och göra anspråk på fetare grejer. Allt du drömmer om att vara kan du bli. Skit i andras idéer om vad du borde göra. Välj själv. Sluta ta det som ges. Gör inget slentrian, erövra det du behöver, ifrågasätt allt, bryt alla spelregler när du lärt dig dem.

– Jag har aldrig varit intresserad av att förvalta saker. Jag vill förändra.

Publicerat i Sydsvenskan 2007-11-17.

 17/11 2007, 14:20 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: Bon, DN, Elin Alvemark, Jeriko, Klubb, Nöjesguiden, Paradise
Du kan lämna feedback eller pinga.