Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Cut Copy

På debuten mixade Cut Copy euforiska popproduktioner med kärlekstexter så framgångsrikt att de tvingades turnera i tre och ett halvt år. På andra albumet In Ghost Colours ville de återskapa energin från sina liveshower på skiva.

– Vi ville att In Ghost Colours skulle fånga mer av oss som band. Mycket av det berodde på att vi efter förra skivan turnerade så mycket att vi blev mer självsäkra på våra enskilda instrument, säger gitarristen Tim Hoey.

Tillsammans med de andra i australiensiska trion Cut Copy har han lyckats avverka några dagar på brittiska Glastonburyfestivalen utan att sköljas bort av traditionsenligt festivalregn.

– På första skivan var vi bara en dag i en riktig studio, resten av materialet var sovrumsproduktioner. Den här gången hade vi möjlighet att tillbringa sex veckor i studion vilket gav oss möjlighet att addera mer textur och djup till produktionerna, fortsätter han.

Cut Copy presenterade sig 2004 med neonsprakande albumet Bright Like Neon Love. Skivan, som de själva beskrivit som ett försök att blanda dansmusik med indierock, spelades in i Paris tillsammans med Philippe Zdar, ena halvan av Cassius och producent till merparten av låtarna på franska Phoenix debutalbum United.

In Ghost Colours har de arbetat med producenten Tim Goldsworthy från New York-bolaget DFA och LCD Soundsystem. Resultatet är regnbågsfärgad popdisco som musikaliskt inte skiljer sig nämnvärt från hur all annan regnbågsfärgad popdisco låtit de senaste fem-sex åren.

Om gruppen under inspelningen av debuten lyssnade mycket av mainstreamrock från 70-talet och band som ELO, Fleetwood Mac och The Eagles har de den här gången försökt ta ut svängarna lite mer produktionsmässigt.

– Vi ville behålla popkänslan men samtidigt ta allt i en mer kosmisk riktning. Liknande det som Animal Collective och TV On The Radio har gjort innan. Musik som är lite mer utmanande utan att förlora det där popelementet som gör det lättillgängligt.

Tim Hoey fortsätter berätta att de under inspelningarna även lyssnat mycket på gitarrband från 90-talet, shoe gaze-pop och gammal disco. En gemensam beröringspunkt med disco är den känslomässiga kontrasten mellan sångaren Dan Whitfords melankoliska kärlekshistorier och de upplyftande danspopproduktionerna. En kontrast som ofta återfinns i 70-talets allra finaste discoinspelningar. Men enligt Tim Hoey kommer de influenserna främst från annat håll.

– Vi har jobbat en del med den grejen. Men från början kommer idén egentligen mer från band som Beach Boys eller Phoenix som blandade de här euforiska, upplyftande ackordföljderna i musiken med melankoliska texter. Det är rätt intressant att se folk sjunga med och dansa till de här låtarna även fast texterna innehåller rätt tragiska historier.

* * *

Cut Copy

Australiensisk danspoptrio bestående av Dan Whitford, Mitchell Scott och Tim Hoey. Albumdebuterade med Bright Like Neon Love 2004 på Modular records. 
Bolaget har tidigare gett ut The Avalanches och de senaste åren etablerat sig som en av Australiens främsta leverantörer av modern pop. In Ghost Colours, Cut Copys andra skiva, släpptes i Sverige förra veckan. 

Men då hade den redan varit ute i övriga världen sedan i våras. 8 augusti spelar de på Vega i Köpenhamn.

Publicerad i Sydsvenskan 2008-07-01. Återpublicerad med tillåtelse av Sydsvenskan.

 16/2 2011, 16:23 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: