Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Goda dagars magi

Det finns en händelse som bättre än något annat symboliserar hiphopens intåg i det populärkulturella vuxenlivet: utgivningen av amerikanska fotografen Jamel Shabazz kaffebordsbok ”Back In The Days” 2001. Boken dokumenterar afro- och latinamerikanska ungdomars sökande efter en egen popidentitet i Reagan­erans USA 1980–1989.

Idag har boken sålt i över 35 000 exemplar. Ett bevis för att delar av hiphoppubliken har blivit tillräckligt gammal för att föredra påkostad stilporr i vardagsrumssoffan och Marley Marl på skivspelaren framför stökigt uteliv.

Precis som ”Back In The Days” är ”Goda dagars magi” lika mycket en nostalgisk återblick som en dokumentation över en generations sökande efter en egen stil och en egen röst.

Tidsperspektivet är framflyttat tio år, New York utbytt mot Stockholm, och USA mot ett Sverige och ett Europa präglat av nya gränser och befolkningsströmmar. Boken bygger på fotografen Camilla Cherrys bilder från tidigt 90-tal fram till idag med kommenterande texter från Petter och Patrik ”DJ Sleepy” Elofsson.

Redan i förordet deklarerar Petter att boken inte gör anspråk på att skriva den svenska hiphophistorien. Det är de inblandades subjektiva berättelser om personer som påverkat dem genom åren. För en utomstående är inte de nerskrivna interna historierna den främsta behållningen utan Camilla Cherrys enastående fotografier.

Bilderna visar inte bara den svenska hiphopmusikens trevande intåg i ett bredare sammanhang. De dokumenterar delvis även utformandet och födelsen av en mångkulturell och svensk popscen. En brokig scen som tjugo år efter banbrytare som Gordon Cyrus, Papa Dee, Dr Alban, Denniz Pop ochLeila K gör succé utomlands med artister som Robyn, Lykke Li, Bloodshy & Avant och Miike Snow. Samtliga artister med rötter i en unik svensk hitte-på-mix av hiphop, dansmusik och pop.

Nittiotalet var på många sätt en väldigt annorlunda tid. I synnerhet för dem som var intresserade av hiphop och afro­amerikansk popkultur.

”Om du ville se ut som idolerna på Yo! MTV Raps var det enda alternativet att ha släkt på andra sidan Atlanten eller resa”, skriver Patrik Elofsson i boken.

De unika förutsättningarna, eller snarare bristen på förutsättningar, tvingade fram egna lösningar.

”Under många år fick man göra så gott man kunde med det man kom över, och det fanns något charmigt (om än inte alltid så stilsäkert) över de outfits man fick ihop med delar från U.K. klubbmode, afrikanska smycken, baseballkepsar och vanliga H&M-kläder.”

”Idag”, skriver Elofsson, ”har hiphop blivit en global popkultur färdig att konsumeras i en galleria nära dig”.

Vinden har vänt.

Publicerad på Sydsvenskans kultursidor 2011-10-31

 1/11 2011, 20:49 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: