Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Labyrint

Polisens försök att hindra dem från att uppträda genererade naturligtvis bara ännu fler lyssnare. Idag är albumaktuella Labyrint en av Sveriges populäraste reggae- och hiphopgrupper.

Fram tills i våras var Labyrint bara en liten punkt på den mediala radarn. Men när en spelning på ett fritidsgårdsdisco i Växjö ställdes in efter ”rekommendationer” av polisen hamnade gruppen plötsligt mitt i en censurdebatt som nådde ända fram till dagspress, SVT och Sveriges radio.

Förutom att rikta ljuset mot själva censurfrågan – om det är lämpligt att polismyndigheter bedömer kultur – ledde debatten förstås också till att ännu fler fick upp öronen för kvartettens reggaeinfluerade hiphop.

Labyrint består av Aleksi ”Aki” Swallow, Dejan ”Dajanko” Milacic, Jack ”Jacco” Mattar och Simon ”Sai” Wimmer. Alla har rötter i förorten Gottsunda i Uppsala.

Gruppen fick ett genombrott 2009 med Jaccos ”Vår betong”. Låten är en invit till en del av Sverige där våld, kriminalitet och droger är en lika verklig del av vardagen som vänskap och gemenskap.

– Jag tror att många kände igen sig. Även om den beskriver en tragisk situation är det lätt att sjunga med, säger Aki när jag träffar honom och Dajanko i närheten av Slussen i Stockholm.

– Även en skötsam Svensson som levde ett normalt liv kunde relatera. När han tittade ut genom fönstret var det den världen han såg. Fan, till och med aina [slang för polis] lyssnade på den när de åkte runt i Gottsunda, säger Dajanko och skrattar.

Labyrints relation till ordningsmakten är inte friktionsfri. Även om gruppen förnekar att de söker en konflikt går det knappast att kalla dem konflikträdda.

– Vi söker ingen bättre relation till polisen. Vi söker skilsmässa. Det har varit ett ruttet förhållande sedan dag ett, säger Dajanko.

– Vi vill bara att folk ska bli lämnade ifred, säger Aki.

När polisen i Växjö påtalade det olämpliga i att låta Labyrint framträda på ett kommunalt arrangemang hänvisade de till att gruppens texter var drogliberala. Men Aki tror att intresset för gruppen handlar om något annat.

– Polisen stoppar många unga i förorten som har våra låtar i luren. Det stör dem som fan att ungarna har fått något att sjunga med i när de blir trakasserade. Det irriterar dem mer än det här om weed, marijuana. När vi spelade på [festivalen] Öland Roots hade polisen blivit varnade för oss. Då kan det inte handla om weed för alla som spelar på Öland Roots är weedliberala.

Kritik mot polisen och eventuell drogromantik är inget nytt inom svensk musik. Det har ändå gått mer än 30 år sedan Ebba Grön spelade in låtar som ”Skjut en snut” och  ”We’re Only In It For The Drugs”.

Labyrint blandar också mörkt allvar med ironi. Videon till ”Tribulations” är närmast farsartad pilsnerhumor regisserad av Masse Salazar. Skillnaden är att länsman jagar ganja istället för hembränningsapparater.

– Videon var ett svar på hela den debattgrejen. Vi framställde polisen som skojare för att visa att det är fjantigt att de jagar vuxna män för lite weed, säger Aki.

Publicerad i Sydsvenskan 2011-11-19

Mer Labyrint-relaterat: “Trakterna” (video), “Babylon brinner” (video med Carlito), “När mörkret faller” (video). Labyrints debutalbum “Labababa…” släpps 30 november.

 22/11 2011, 19:54 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: