Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Tillbaka till framtiden

Med 2000-talet i ryggen är det hög tid att blicka framåt. Sonic placerar förstoringsglaset över några av de saker som kommer få störst betydelse för 2010-talets popmusik. Artikel från Sonic januari 2010.

Nyårsafton 2009. Klockorna har ringt in det nya årtiondet för flera timmar sedan. Av de tjugotalet vänner och bekanta som medverkat på den middagsbjudning som eskalerat till ett parkettdisco är bara ett par tappra kvar. När jag inser att jag och min flickvän tillhör hälften av de tappra och värdparet den andra hälften börjar jag söka på Spotify efter en träffande låt värdig att avsluta årtiondet. Något att följa oss in i nästa decennium.

Klockan måste ha varit närmare halvfem så någon djupare tanke lär knappast ha legat bakom mitt val. Men nu i efterhand kändes det bara självklart att Little Kirks version av ”Heal The World” – en digital reggaecover på den framlidna konungen av pop från 1992 – skulle leda oss in i 10-talet.

Kungen är död men popmusiken lever vidare. I nya former och mutationer. Från platser som tidigare inte varit upplysta på popgloben.

* * *

I USA finns ett begrepp som heter minoritets-majoritet. Benämningen används ofta för att beskriva områden där andelen vita är under 50 procent. Genom att undersöka bland annat födelseantal i olika befolkningsgrupper uppskattar forskare att landets minoriteter kommer att vara i majoritet inom drygt fyrtio år. Årtalet flyttas fram hela tiden men det senaste budet är 2042.

På Billboardlistan skedde den maktförskjutningen redan under det föregående årtiondet. Sedan mitten av 1990-talet har afro- och latinamerikansk pop gått från att vara avvikande till norm, eller om man så vill: från minoritet till majoritet på listorna. Som västvärldens popkulturella supermakt har USA och utvecklingen där även påverkat musikklimatet i Sverige och Europa. I praktiken innebär det att vi för första gången gått in i ett nytt decennium där anglosaxisk popmusik inte är mainstream utan ett alternativ.

Samtidigt som afro- och latinamerikaner dominerande de musikaliska motorvägarna under 00-talet utmärktes vägrenarna av en nyfikenhet för nya nyupptäckta knappnålshuvuden på popvärldskartan. Lokala dansmusik- och hiphophybrider från olika delar Afrika, Västindien och Sydamerika. Konstnärliga indiekids från Brooklyn med en förkärlek för väst- och centralafrikansk pop. Korsbefruktningar och möten mellan genrer som tidigare hade varit geografiskt och kulturellt åtskilda.

– Vi befinner oss i inledningsfasen av en ny global popkultur, början av en ny era, berättade Berlin-discjockeyn och skivbolagsägaren Daniel Haaksman strax innan jul när jag ringde upp honom i samband med en artikelserie för Sydsvenskan.

Som ansvarig för att ha introducerat Europa för brasiliansk baile funk – Rio De Janeiros hårda mix av electro och portugisisk rap som exempelvis duon Cidinho e Doca toppade den svenska singellistan med i somras – vet Haaksman vad han pratar om.

– De senaste femtio åren har städer som New York, Los Angeles och London utgjort popmusikens kraftstationer. Idag har en massa andra nya städer som tidigare inte varit utmärkta på den mediala kartan tagit över den rollen. Vem hade för ett par år sedan trott att vi skulle dansa till musik från exempelvis Angola på klubbar i Europa?

Miles Cleret, ägare till Londonetiketten Soundway Records som specialiserat sig på återutgivningar med bortglömt musikguld från framförallt Ghana, Nigeria och Sydamerikas norra kustländer, är inne på samma spår.

– Folk har en mycket öppnare syn på musik och bättre kontakt med omvärlden idag. Du kan leva avsides men ändå vara intresserad av och ha tillgång till musik från hela världen.

00-talet skapade en ny global popvärld som i alla fall kändes gränslös med en MacBook i knät och ett trådlöst nätverk nära till hands. Inget tyder på 10-talet kommer att bli annorlunda. Trendkurvan kommer snarare bara bli tvärare i takt med att fler utvecklingsländer får tillgång till snabba och billiga Internetuppkopplingar.

Exakt vad det kommer att innebära är svårt att säga. Hur mycket spelar exempelvis tradition och kultur in i en ständigt uppkopplad global musikvärld? Klart är att vi ännu bara sett början. Många av de länder och de musikscener som tidigare varit distanserade och utestängda från marknaderna på grund av bristande ekonomiska resurser – de som gynnas allra mest av billig digital studioteknik, möjlighet att nå lyssnare över hela världen via nätet och annat som idag är självklarheter för artister i väst – väntar fortfarande på att gå online.

Många utvecklingsländer saknar fasta telenät till följd att utbyggandet av bredband är bristfälligt och Internet något dyrt och exklusivt. Innan seacom – det höghastighetsnät av fiberoptikkablar på havsbotten som binder samman östra och södra Afrika med Indien och Europa – installerades skedde stora delar av Internetkommunikationen via dyra satellituppkopplingar.

Seacom blev färdigt först i juli förra året men fler fasta nät är på gång. I höstas blev det exempelvis klart att världsbanken investerar 215 miljoner dollar för att få fart på bredbandsutvecklingen i Centralafrika. Samtidigt sker tillväxten av mobiltelefoni i explosionsartad takt.

En annan fråga är hur den politiska maktballansen i världen påverkar 10-talets popmusik. Kommer politiskt och ekonomiskt inflytelserika länder som Kina och Indien även få en viktigare roll även inom musik- och populärkulturen i väst?

Många länder i Mellanöstern och kring indiska halvön har redan nu ett liknande förhållande till Bollywood som vi i väst har till Hollywood. Filmsuccéer som ”Slumdog Millionaire” har även fått många här att öppna ögonen för Indien. Brittiska M.I.A., svenska Arash, och veteranrapparen Snoop Dogg är bara några artister som låtit sig influeras av Indisk popmusik den senaste tiden.

Tillfälligheter? Kanske. Om inte är det början på något nytt enligt Alf Arvidsson, professor i etnologi på Umeå Universitet som forskat mycket inom 1900-talets musikhistoria.

– Traditionellt har européer haft lättare att ta till sig stark rytmisk musik från Afrika jämfört med indisk musik. På 1950- och 60-talet började man inom konstmusiken intressera sig för Indisk musik. Artister som Ravi Shankar passande bra tillsammans med tidens psykedeliska musik. Idag är det mer influenser från den indiska filmmusiken som har börjat dyka upp.

De flesta är övertygade om att det inte lär dröja länge innan mer eller mindre all världens musik finns tillgänglig tjugofyra timmar om dygnet, var vi än befinner oss. Om inte gratis så i alla fall för en väldigt liten summa. Men att vi har tillgång till något är förstås aldrig det samma som att vi väljer att ta del av det. För sådana typer av beslut behöver de flesta människor fortfarande hjälp på traven.

Som importörer och presentatörer är människor som Miles Cleret och Daniel Haaksman viktiga filter mellan marknaderna i väst och länderna i Afrika och Sydamerika som musiken de ger ut härstammar från. Men kommer det alltid att behövas en ryggsäcksresande amerikan eller europé för at vi ska öppna öronen?

– Självklart skulle även ett nigerianskt skivbolag exempelvis, kunna göra samma sak som vi, säger Miles Cleret. Men det krävs förmodligen att de personerna är baserade utanför Nigeria för att förstå hur folk här köper musik. Ingen lägger pengar på CD:s i Africa. De flesta av våra kunder är inte från länder som Ghana, Nigeria, Colombia eller Panama så de behöver veta hur de ska presentera musik för någon utomstående.

Det Miles Cleret pratar om är precis det samma som Island Records legendariska grundare Chris Blackwell gjorde på 1970-talet när han introducerade popfans i väst för Bob Marley och reggae.

Skillnaden mellan Chris Blackwell och dagens upptäcktsresande i musikvärlden är att de verkar i helt olika ligor av musikindustrin. Om du vill nå utanför din egen division krävs även idag helt andra resurser än en Myspace-sida och ett Twitterkonto.

– Idag kan du leva isolerat på toppen av ett berg och ha tillgång till musik från hela Latinamerika, säger Miles Cleret. Men att nå ut till de breda massorna är fortfarande svårt.

Gemensamt för de flesta av artister som fått en crossoverhit och tagit steget från kontextlokala myspacesidor och MP3-bloggar till topplistor, stora festivalscener och tv-soffor, är att de inte gjort det med Internets hjälp allena.

Inte ens M.I.A.– som kanske bäst av alla representerar en grupp oberoende artister som högljutt surrat på klubbar och bloggar precis utanför de breda massorna – lyckades med det under 00-talet. Orsaken till att hennes Diplo-producerade singel ”Paper Planes” rusade upp i toppen av USA-listorna ett år efter att den släpptes var inte att någon inflytelserik bloggare hade postat den utan att grabbkomedin ”Pineapple Express” använt den i sina trailers.

– Internet är väldigt bra för att breaka nya artister men samtidigt har nätet nästan gjort det svårare att ta en artist till nästa nivå, menar Henrik Uhlmann på Extensive Music i Malmö.

Som A&R och manager till svenska exportsuccéer som ovan nämnda Arash Labaf och Jonas ”Basshunter” Altberg tillbringade han åtskilliga flygtimmar under 00-talet med att pendla mellan Malmö, Östeuropa, England, Mellanöstern, Oceanien och före detta Sovjetrepubliker.

För den som vill ta en artist till den breda publik som Henrik Uhlmann vänder sig till krävs helt andra resurser jämfört med någon som vänder sig till ett smalare sammanhang. Att sitta och vänta medan räkneverket för antalet spelningar och visningar på YouTube och MySpace tickar räcker inte. Man behöver besöka länderna, träffa människor och göra intervjuer med tidningar och tv för att något mer ska hända. Den notan måste någon stå för. Oftast innebär det artisten själv eller skivbolaget.

– Just pengar är som bekant något som skivbolag saknar idag på grund av att intäkterna minskat kraftigt, fortsätter Henrik Uhlmann. Därför väljer man ofta att istället satsa på lokala, nationella artister. Det är både billigare och en mindre risk.

Men kommer alla deltagare på 10-talets musikmarknad nödvändigtvis vilja ta det till nästa nivå överhuvudtaget? Framtidens musiker kanske är fullt nöjda med att konka runt på småscener med en halvtidslön i ryggen och kanske inte alls drömmer om en 360-deal med Livenation.

Det är en fråga som blivit aktuell för många traditionella aktörer på musik- och mediamarknaderna. Marknader vars ekonomiska regelböcker redan samlar damm för att man idag konkurrerar med aktörer som inte nödvändigtvis har för avsikt att tjäna pengar på sina varor eller tjänster.

Det menar i alla fall Björn Jeffery. Inom yngre dansmusikkretsar är han förmodligen bekant som en av grundarna till Discobelle.net, landets största MP3-blogg och ett bra exempel på en makthavare i branschen som inte har några vinstkrav på sin verksamhet. Ute i näringslivet är han dock mer känd som nytillträd strategisk chef för framtidsmedier på Bonnier, ett företag som är betydligt mer angelägen om att det rullar in kulor i önskvärt takt.

– Om du har en tjänst eller vara som du säljer för tio kronor och en konkurrent erbjuder samma sak för nio kronor har du chans att bemöta det. Antingen genom att exempelvis minska vinstkraven eller produktionskostnaderna. Så har kapitalism alltid fungerat. Men om det dyker upp någon som kan erbjuda samma sak för 10 öre på grund av att de inte har några krav på att tjäna pengar, går det inte längre att konkurrera. Att försöka ta betalt för något som konsumenterna anser finns i tillräckligt kvalité gratis på nätet är ett enormt problem.

Både Henrik Uhlmann och Björn Jeffery är övertygade om att det kommer att gå att tjäna pengar på musik i någon form även i framtiden. Tiotusenkronorsfrågan för 10-talets musikbransch är förstås att finna det som vi konsumenter är villiga att lägga pengar på.

Enligt Björn Jeffery kommer en av de stora utmaningarna på 10-talet bli att reda ut den röra som 00-talet lämnade efter sig. Men han är tveksam till att just det kommer generera några stora inkomster.

– Det kommer att bli ett filterårtionde. Idag är det för mycket information och för många sökträffar. När produktionskostnaderna blir lägre och det blir ännu enklare att skapa musik kommer vi i ännu högre utsträckning att behöva bra filter. Men är ett bra filter en bra affär? Det vete fan. Det är jag osäker på. Många har försökt.

Mängden information och de många sökträffarna vi möts av idag beror inte bara på tillgänglighet utan även på att det skapas mer musik än någonsin. Musik har gått från att vara något exklusivt till att bli en naturlig del av den offentliga och privata ljudmiljön.

– För femtio-sextio år sedan var det en undantagssituation att höra musik offentligt, berättar Alf Arvidssson. Du var tvungen att gå på konsert, gudstjänst eller köpa skivor i den mån det fanns. Radio spelade bara en timme musik per dag kanske. Utöver det var det tystnad eller ljud av människor, djur, natur och industri. Idag har musik blivit normaltillståndet, en norm, och tystnad något man säljer turistresor med.

Hur utmärker man sig och gör sig hörd i ett oändligt ljudbrus som når alla hela tiden? Enligt Björn Jeffery handlar det som vanligt om att erbjuda något annat än alla andra.

– Det som kommer att sticka ut på 10-talet är de som lyckas göra något som inte går att göra med de enkla musikprogram som alla har tillgång till numera. Antingen de som lyckas producera helt jävla unika ljud digitalt eller de som är sjukt bra på ett instrument. Det lär komma trender och mottrender. Kvar i mitten hamnar de artister som låter som något vem som helst kan skapa i musikprogrammet Garageband.

Miles Cleret har en mer filosofisk och – inte så överraskande kanske – icke tids- och teknikbunden syn på det hela.

– I framtiden, när de musikaliska idéerna tar slut tvingas alla att göra på sitt eget sätt, och sätta sitt eget avtryck på musiken. Saker som tonart, rytm eller vilka ljud man använder kommer inte att spela någon roll så länge det är en bra låt. Redan idag är vi medvetna om att vi lägger för mycket tid på att försöka kategorisera musik, ändå gör vi det. Förhoppningsvis blir det grumligare genrer i framtiden. Världsmusik? I Mongoliet tycker de förmodligen Pink Floyd är världsmusik.

Publicerad i Sonic februari 2010.

 26/12 2012, 13:09 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: