Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Stöld eller inte – det är frågan

Illegala verktyg är i många fall en förutsättning för skapandet av dagens oändliga kulturutbud. I andra delen i serien om kulturens gråzoner försöker vi få svar på vem som har rätt att inte betala för sig och varför kreativa människor fuskar och snor mer än andra.

Tidigare i höstas hamnade pjäsförfattaren Malin Lagerlöf i en lite ovanlig mediestorm. Lagerlöf kritiserades för att ha använt betydande delar av Per Anderssons biografi om finansmannen Jan Stenbeck till sin föreställning ”Fursten” på Uppsala stadsteater utan någon som helst källhänvisning.

Det ovanliga var dels att scenkonsten drabbades av en upphovsrättsdiskussion liknande den som musikvärlden blött och stött i flera årtionden, dels att Sveriges Dramatikerförbunds direktör Susin Lindblom gick ut och försvarade Lagerlöfs plankningar. Lindblom menade att Lagerlöf bara återberättat verkliga händelser och att verkligheten inte är upphovsrättskyddad.

Oavsett vad man tycker om Lindbloms argumentation eller Lagerlöfs samplande av Anderssons biografi illustrerar fallet en diffus situation som ofta uppstår idag när kulturen är lätttillgänglig och utbudet oändligt.

För det är inte bara dramatiker som stjäl och låter sig inspireras. Alla snor vi och kopierar eller tar del av kultur som delvis eller helt är producerad med illegala verktyg. Några delar musik, film och tv-serier med vänner och bekanta eller laddar själva ner från nätet. Andra använder piratkopierade dataprogram i arbetet eller privat. Många strömmar videoklipp eller lyssnar på musik som publicerats på Youtube eller Vimeo utan upphovspersonernas medgivande, och så vidare.

Dagens kulturutbud är ett oändligt kretslopp av illegala korsbefruktningar, legala fusioner och återbrukade influenser som vi alla bidrar till och sanktionerar. Det intressanta är inte att vi gör det. Det intressanta är när vi tycker det är rätt att tänja på lagen.

I musikbranschen accepterar numera många bolag och upphovsmän att deras musik sprids av privatpersoner, exempelvis genom egenpublicerade videoklipp på Youtube. Men få är lika entusiastiska om den som delar med sig av eller använder deras verk är ett annat kommersiellt företag.

– Vi får ofta frågor från folk som vill använda vår musik i olika sammanhang. Så fort det står ett kommersiellt företag bakom är det bara för dem att hiva fram checkhäftet. När någon annan tjänar pengar vill vi också ha en del av kakan, säger Kalle Magnusson.

Magnusson är en av personerna bakom musikbolaget Hybris. Independentetiketten såg tidigt fördelarna med ett tolerant förhållningssätt till upphovsrätt och fildelning. Även om det numera skett en liberalisering kring synen på upphovsrättsbrott upplever Hybris fortfarande att det finns ett stort svårdefinierat gränsland mellan vad man får och inte får göra.

– Amatörskapandet bildar idag en gråzon mellan vad som är professionellt och vad som är inofficiellt, säger Kalle Magnusson.

Gränsen mellan vad som är ideell gräsrotskultur och ett kommersiellt företag, mellan en privat hobbyproducent och professionell yrkesperson, mellan underjord och etablissemang, är suddig.

Enligt Kalle Magnusson kan en privatperson lätt göra en egen Youtubevideo eller tolkning av en artists låt idag. Som hobbyproducent är det enkelt att sampla, omarbeta och sprida musik utan att fråga om lov. Först när klippet eller låten får tillräckligt stor spridning och du eventuellt vill lägga ut den till försäljning kan du bli tvungen att gå igenom en ofta omständlig och ibland även kostsam rättighetsprocess.

Utvecklingen kan uppfattas som att delar av branschen har gått mot en mer tillåtande attityd gentemot dem som vill skapa för skapandets skull och befinner sig längre ner i den kulturella och ekonomiska hierarkin. De som vill befinna sig närmare toppen, tjäna pengar och verka professionellt förväntas betala för sig och dela med sig av inkomsterna.

Det går också att beskriva som att det är socialt accepterat att den som skapar kultur bryter mot vissa lagar och regler. Men det är inte okej att tjäna pengar på andras skapande. Speciellt inte på någon som befinner sig längre ner i maktpyramiden.

Att människor rationaliserar medvetna juridiska och moraliska överträdelser är inte ovanligt, enligt Jenny Rickardsson. Speciellt inte bland skapande kulturmänniskor.

Rickardsson är psykolog och jobbar för Psykologifabriken i Stockholm, där man bland annat utgår från populärkulturen för att förklara mänskliga beteenden. Enligt Rickardsson är omkring 50 procent av alla människor benägna att fuska eller sko sig på någon annans bekostnad.

– Forskning visar att de flesta av oss accepterar småfusk och har en diffus gräns för ärlighet. Om vi får två kronor för mycket i växel när vi handlar säger vi inte till. Men om vi skulle ta emot 100 kronor har vi svårare att se oss själva som ärliga och bra människor.

Inget i den psykologiska forskningen tyder på att acceptans för fusk och oärlighet påverkas av social bakgrund, ekonomiska eller kulturella faktorer. Vad som däremot är vetenskapligt belagt är att den så kallade kreativa klassen – de människor som Ilmar Reepalu och andra politiker gärna vill locka till Malmö – är mer benägen att fuska än andra.

– Kreativa människor är helt enkelt bättre på att hitta på förklaringar och argument som rättfärdigar deras handlingar för dem själva. På så vis upprätthåller de bilden av sig själva som hyfsat goda människor, säger Jenny Rickardsson.

Ett vanligt argument i kulturkretsar är att skapandet, att ha möjlighet att ägna sig åt något kreativt, har ett värde i sig. Det är naturligtvis förståeligt då ingen betydelsefull kultur lär produceras om inte någon försöker.

Förutsättningarna i Malmö, billigt boende och falafel för 20 kronor etcetera, beskrivs ofta som gynnsamma för skapande. Det stämmer säkert. Men möjligheten att leva på sin konstnärlighet är inte fullt lika fördelaktiga om ingen har råd eller lust att betala för en produkt som de kan få gratis eller billigare någon annanstans.

2013 är det svåra inte att skapa kultur. Utmaningen är att professionalisera och verka på samma ekonomiska spelplan som alla andra näringsverksamheter i samhället.

Publicerad i Sydsvenskan 2013-01-04

 10/1 2013, 11:25 – Jonas | Artiklar
 Etiketter: , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: