Strut tar hjälp av dansmusikveteranen Richard Sen för att samla lite brittisk årgångsacid från åren när hela utelivet symboliserades av en stor smiley.
CD1
01. Bang The Party - Bang Bang You’re Mine (Full Vocal Remix)
02. Window Smashers - Free To Be
03. Julian Jonah - Jealousy And Lies
04. Baby Ford - Crashing
05. Man With No Name - From Within The Mind Of My 909
06. Rio Rhythm Band - Cuba Jakkin’
07. Playtime Toons - Shaker Song
08. Jail Break - Mentality
09. Exocet - Safety Zone
10. Return Of The Living Acid - Twin Tub
11. Cxx - The Comfort Of Strangers (Mix By Rhythm Doctor)(Richard Sen Edit)
12. Julie Stapleton - Where’s The Love Gone (Remix)
13. Rohan Delano - Inflight
CD2
01. Sly And Lovechild - The World According To Sly & Lovechild (Andrew Weatherall Soul Of Europe Mix)
02. Ability Ii - Pressure Dub
03. Static - Iron Orbit (J. Saul Kane Mix)
04. M. D. Emm - 1666 (Pyro-Maniac Mix)
05. Colm Iii - Take Me High (Mansion Mix)
06. S.L.F.- Show Me What You Got
07. Paul Rutherford - Get Real (Happy House Mix)
08. Bizzare Inc - Technological
09. Us - Born In The North
10. Annette - Dream 17
Digital Only
A Guy Called Gerald - Specific Hate
This Ain’t Chicago - Ride The Rhythm
Någon, eller rättare sagt Little Detroit, har varit vänlig och publicerat sju osläppta mixtapes från technolegenden Jeff Mills. Mixarna är inspelade från The Wizards radioshow på WJLB 1986-1989. Håll i hatten för det går undan i mixarna.
Ni kanske undrar varför det är så tyst här? Well, det finns säkert många bortförklaringar men en orsak är att jag från och med i måndags adminstrerar Jamaicabloggen på SVT/PSL i en månad framåt. Välkommen över dit.
I helgen besöker producenten och New York-discjockeyn Kenny “Dope” Gonzalez Malmö. Idag är det säkert tio år sedan jag slaviskt följde hans utgivningssteg men det fanns en tid då jag tog emot varje tolva, spellista eller gästmusiker som han eller hans Masters at Work-kollega Little Louie Vega arbetade med som en ny pusselbit i byggandet av musikalisk identitet.
I Masters at Works värld samsades all musik jag gillade på samma dansgolv. Hiphop mixades med house, en discoklassiker spelades direkt efter en salsa- eller latinjazzlåt jag aldrig hört tidigare, funk- och reggaesinglar stod i samma skivbackar, gamla gospel- och soullegender återvände till en klubbvärld de inte varit del av på 20 år. Det synsättet har förmodligen påverkat mig mer än musiken i sig.
Men jag ska inte bli långrandning. Nedan följer en lista på några av alla (tusentals?) låtar och remixar som Kenny “Dope” och Louie Vega satt sin signatur på. För mer om Masters at Work: kolla in deras föreläsning på Red Bull Music Academy nyligen.
Löningsfredag är det samma som ett par nya backar 30 kronors-skivor på lilla butiken Rundgång som råkar ligga alldeles intill kontoret där jag numera huserar. Ovan är några av de fynd jag lyckades norpa innan den lokala discomaffian sopade rent.
“I wanted to start by having you explain the Norwegian style of DJing, and the sort of restless way of playing records.
Yeah, that’s right. In Norway you have to play with the dynamics to keep the crowd interested and dancing. What would happen over the course of five hours in Berlin gets compressed into two, because of the strict alcohol restrictions. So that makes the dynamic of a club night just crazy, but it also makes for more playful sets.”
Resident Advisor intervjuar Todd Terje. Terjelatorn är aktuell med “It’s The Arps EP”, det första släppet på hans egna nystartade skivbolag Olsen.
Uppdatering: inser att den här intervjun redan publicerades i slutet av september.
Prövar något nytt och låter de som är intresserade ta del sammanställningen av årets bästa låtar på Spotify medan det pågår. Flera av låtarna kommer säkert ryka till slut. Några kommer garanterat att läggas till innan den är klar. Många dyker förmodligen aldrig upp på Spotify men jag låter dem stå kvar i vilket fall som helst så kan alla som vill söka upp dem själv. Bara att prenumerera på listan för att hålla sig uppdaterad. Observera att det än så länge inte finns någon inbördes ordning.
Fin artikel i SVD av Stefan Thungren av New Yorks Ballroom-scen med anledning av Soul Jazz “Voguing and the Ballroom scene of New York 1989–92.”. Boken är naturligtvis årets julklapp för alla med något som helst intresse för dansmusik och klubbhistoria.
Sanna från Pussy Made of Gold tipsade om den här sydstatsbomben precis. Slim Thug, Paul Wall och Bun B crawlar över en snygg sampling av Chicagos discoklassiker “Street Player” som kanske främst är känd i Kenny Dope och The Bucketheads klassiska housefrisering. Discorap 2.0.
Cellisten, producenten och låtskrivaren Arthur Russell slutade aldrig att drömma om den perfekta poplåten. Så fort han fick den där stora hitten skulle han betala tillbaka allt till pojkvännen Tom Lee som försörjt honom under alla år.
På sätt och vis var Arthur Russell en perfekt karikatyr av det missförstådda geniet. Alldeles för ambitiös och noggrann för sitt eget bästa, alldeles för smart och analytiskt för att vara i fas med omgivningen. Hans i avant garde-discokretsar klassiska “Let’s Go Swimming” finns exempelvis utspridd på tjugo kassetter i närmast snarlika tagningar. Ingen som klockar under 4.50 vilket förstås även idag är alldeles för långt för en poplåt.
Loose Joints var ett discoprojekt bestående av Arthur Russell och discjockeyn Steve D’Aquisto. Gruppen är mest känd för bögklassikern “Is It All Over My Face” som Larry Levan odödligförklarade med en klassisk remix 1980.
“Is It All Over My Face” blev det närmaste Arthur Russell kom en crossoverhit. Men det är i “Tell You (Today)”, som gavs ut tre år senare, hans popambitioner syns klarast. Låten börjar i och för sig som en ganska ordinär discolåt men efter 3.40 börjar den sakta förändras och bli mer och mer pop. När Arthur Russells karaktäristiska stämma bryter av allt efter 4.10 övergår allt snabbt i pur eufori.
Under inspelningen förstod han förmodligen inte själv att den kommande dryga minuten – det varar inte längre – var det närmaste han skulle komma den där klassiska pophitten han aldrig slutade att drömma om.
Tidigare publicerat på bloggen Ohbabyilikeitraw.com 2007-10-28
Med anledning av att K Special och SVT visar Matt Wolfs Arthur Russell-dokumentär “Wild Combination” i helgen passar delar av rockjournalistsverige på att rikta extra mycket uppmärksamhet åt en artist som ligger många varmt om hjärtat. Håll ögonen öppna både här och på annat håll de närmaste dagarna. PSL premiärvisar filmen redan i morgon på sin blogg och låter den ligga uppe en månad framåt. Tidigare i eftermiddag lät de Musikguidens redaktör Emil Arvidsson öppningstala utanför radiohuset i Stockholm.
Vissa av er har förmodligen hört Malmögruppen The Soularks charmiga loverssmycke “My Man”. Om inte så kan ni kan ni läsa om den på PSL-bloggen och ladda ner den här. Som grädde på reggaemoset har Joel Metz, ett annat lovande Malmönamn som släpper okontrollerade brittiska basmonster under namnet Farkas, skickat The Soularks rakt ut i dubdimman. Lyssna och ladda ner den här.
Michael Kiwanuka 10/5 2012 Han har kallats Englands stora soulhopp. Men den som ursprungligen gav Michael Kiwanuka mod till att plocka upp gitarren var Jimi Hendrix.
Maya Jane Coles – DJ-Kicks (LLLL) 27/4 2012 Om Maya Jane Coles fortsätter utvecklas i den här takten kommer hon vara en av dj-världens allra främsta innan året är slut.
Lazee – en familjeaffär 12/2 2008 För hiphop-Sverige har Lazee redan bevisat sin potential. Nu ska resten av världen också fatta att han är fantabolous.
