Kvar sedan tidigare är de svepande ljudmattorna och uppklippta looparna men musiken har blivit skrangligare och betydligt mer mångfacetterad. ”It’s Up There” drivs av en tuff punkfunkrytm. I ”Burned Out” ekar en distad mumlande popsång under de tjocka ljudlagren.

Willner har länge varit skicklig på att måla stämningsfulla ljudmiljöer men det är först här han utnyttjar färger från hela sitt musikspektrum.

Artist: The Field
Titel: Looping State of Mind
Bolag: Kompakt
Betyg: 4

Bästa spår: It’s Up There

Publicerat i Sydsvenskan 2011-09-14

Analoga svenska technoduon Roll The Dice släpper nytt. Uppföljaren till deras utmärkta självbetitlade debutalbum hittar ni på Boomkat.

Då har trion i fem timmar ömsom byggt upp, ömsom brutit ner stämningen i en välregisserad improviserad dansmusikodyssé. Från ambienta ljudmiljöer – det dröjer över fyrtio minuter innan någon form av trumrytm hörs – till distinkt house och drivig techno som dekoreras med de funkiga och lekfullt förvridna melodislingor som blivit Minilogues signum.

Den främsta skillnaden mellan den ofta romantiserade dansmusikscenen i Berlin och den i Sverige är varken klubbarna, musiken, drogerna eller människorna. Det är öppettiderna. Vad som i Berlin och andra klubbmetropoler är ett finstämt känslospel mellan dj:s, artister och lyssnare som kan pågå i åtskilliga timmar – ja, i vissa fall i dygn – måste i nattlivssverige normalt ske mellan de magiska klockslagen 01 och 03.

Inom en mer komprimerad tidsrymd är stämningen dramaturgiskt tvingad att följa en tvär och linjär kurva som lätt blir förutsägbar. Med fem timmar att förfoga över är marionettrådarna mellan scen och dansgolv fler och känsligare vilket också Jonson och Minilogue utnyttjar till fullo.

Visuellt är det inte helt enkelt att uppfatta vem som gör vad på scen. Musikaliskt är det lättare att höra hur Minilogues mjukt trippande rytmer och melodier effektfullt skitas ner och förstärks av kanadensarens hårdare, mer industriella ljud.

Som helhet är det imponerande. Och att den unika konstellationen Minilogue-Jonson lär göra avtryck i dansmusikvärlden om de fortsätter framträda ihop råder det inga tvivel om.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-11-08

Om Fever Ray låter som en ljudkuliss till Hans Arnolds mystiska sagovärld är Roll The Dice – Mannerfelt tillsammans med Malcolm Pardon – ljudet av att sväva tyngdlöst i gamla framtidskildringar som Stanley Kubricks 2001 eller John Carpenters Flykten från New York.

Med syntar och piano som enda instrument – varken trummaskiner eller efterbearbetning i datorn var tillåtet – bygger duon långsamt upp en behaglig repetitiv ljudmiljö som hämtar lika mycket från minmalistisk klassisk musik som tidig electronica. 

Guadeloupe mjuklandar i trakterna av tyska bolaget Basic Channels dubdimmiga techno. In To The Ground och Swing får mig att vilja leta upp technominimalisten Richie Hawtins tidiga album under pseudonymen Plastikman.

Allra snyggast blir konstrasterna i Axee där pianoslingorna förenas med några analoga syntar som låter så skrangliga att de kunde vara vevdrivna.

Roll The Dice
Titel: Roll The Dice 
Bolag: Digitalis
Betyg: 4 

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-17.