Om de båda nysoulikonerna låter som de gjorde när de var som bäst, det vill säga något som för 12-13 år sedan var relevant och låg i fas med dåtidens populärmusik – är de bra då? Eller vore det bättre om Hill och D’Angelo omarbetade sina idag närmast legendariska inspelningar och anpassade dessa till en samtida musikvärld de – och många av deras lyssnare – länge varit frånvarande från? Eller borde de vädra ut, avfärda sitt millenniumjag som gammal skåpmat och utelämna det materialet helt? Hejdå 90-talet. Hej 2012.

När Lauryn Hill kliver in på Falconer Salens scen i Köpenhamn två timmar efter avsatt speltid inser jag snabbt att hon som så många gånger förr valt en helt egen väg.

För tio-femton år sedan, när inflytelserika mediala röster gjorde upp med den rockhegemoni som präglat svensk musikindustri i årtionden kallades Lauryn Hills grupp Fugees provocerande för 90-talets främsta rockband. Jag är säker på att det inte var den här förvirrade nöjesmassakern de rösterna syftade på.

Om Fugees dödade rocken gör dagens version av Lauryn Hill och hennes band sitt bästa för att väcka liket till liv. ”Everything Is Everything” skövlas med buffliga elgitarriff och fläskig funkfusion. Fugees-numret ”How Many Mics” låter som om den arrangerats om av Rage Against the Machine. Stevie Wonders reggaeflört ”Master Blaster (Jammin’)” från 1980 är ett smakfullt val av cover men stressas som mycket annat den här kvällen förbi i ett omotiverat flåsigt tempo.

”Ready Or Not” låter faktiskt helt okej och relativt trogen Fugees originalversion. Den fungerar så pass bra att några av dem som tidigare gått och hämtat ut sina jackor av besvikelse återvänder till konsertsalen.

Att inte försöka imitera Carlos Santanas karaktäristiska gitarrspel i gospelballaden ”To Zion”, en av musikhistoriens starkaste hyllningar till havandeskap, är klokt. Att ersätta det med ett distinkt huggande discofunkkomp är inget annat än vansinne.

Om inte Lauryn Hill var känd som en kontrollmänniska hade hon kunnat skylla misslyckandet på sina medmusiker. För trots att sången genomgående tampats med både bandets tjocka ljudmattor och en irriterande förkylning är det tydligt att Lauryn Hill fortfarande har rösten intakt. Fraseringarna sitter där de ska. Karisman och den inre inspirerande kraften och glöden finns där någonstans bakom bandets distade gitarrer och plastiga 80-talssyntar.

När hon för andra gången framför Fugees och Roberta Flacks soulklassiker ”Killing Me Softly” ackompanjeras hon inledningsvis bara av en orgel. I efterhand framstår det som ett befriande lågmält och känslosamt ögonblick som i övrigt saknades helt.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-02-01

Distant Relatives är därför redan på papperet unik – en hiphopikon i samarbete med Bob Marleys yngsta och mest talangfulla avkomma. Tillsammans skapar duon ett intressant och svårdefinierat album som hämtar lika mycket från afrikansk, jamaicansk och afroamerikansk musikhistoria som från Nas och Damian Marleys egna karriärer.

Patience återanvänder de maliska superstjärnorna Amadou & Mariams Sabali från 2008. Land of Promise är en visionär nytolkning av rootsreggaelegenden Dennis Browns afrikahyllning Promised Land med musikaliska paralleller till Damian Marleys egna stora crossoverhit Welcome To Jamrock.

Målsättningen för Distant Relatives är allt annat än anspråkslös: att rikta strålkastarna mot den afrikanska kontinenten för att på så vis uppmärksamma omvärlden – och kanske framförallt afrikanerna själva – om dess historiska betydelse för populärmusiken i väst. Det är på alla sätt ett beundransvärt och viktigt projekt. Något så ovanligt inom dagens världsfrånvända popmusik som ett hiphopalbum med avsikt – och möjlighet – att göra avtryck utanför musikvärlden.

För samtidigt som hiphop och reggae spridit sig till Afrika och gjort genrernas största namn till lika stora stjärnor och förebilder där som i väst har intresset för de egna musikaliska rötterna gått i motsatt riktning. När Nas och Damian Marley placerar den etiopiska jazzlegenden Mulatu Astatke i rampljuset genom att återanvända hans Yègellé Tezeta inbillar jag mig därför att det betyder något helt annat än när skivsamlare och popsnören i väst dreglar över hans inspelningar.

Det är helt enkelt James Browns Say It Loud – I’m Black And I’m Proud tolkat med samplingsgenerationens främsta kommunikationsmedel.

Lyssna även på:

J.Period & K’Naan The Messengers: A Tribute to Fela Kuti, Bob Marley & Bob Dylan (mixtape)

Burning Spear Marcus Garvey (album)

Fela Kuti & Roy Ayers Music of Many Colors (album)

Publicerat i Sydsvenskan 2010-05-19

För fem-sex år rådde något av en inflation på återutgiven afrobeat – Nigerias hemkörda mix av hypnotisk jazz, brötig funk och traditionell västafrikansk high life. Det knådades funkburgare i sådan takt att det till slut kändes som att det släpptes mer afrobeat än under genrens verkliga storhetsperiod på 70-talet. Det fanns helt enkelt mer spännande saker att ägna sig åt – upptäcka den europeiska discohistorien exempelvis – än att dyka ner i ännu en låt där Tony Allen råkade sitta bakom trummorna.

Men i en tid då många discoentusiaster har kört fast i ett ändlöst rockbandsjammande har jag börjat återvända till de där artisterna som millennieskiftets tuffaste houseproducenter med varierad framgång försökte härma.

I dagarna ger pålitliga Soundway Records ut Nigeria Afrobeat Special. Samlingen tar avstamp i Fela Kutis slamriga Who’re You från 1971 för att direkt göra en avstickare till några av de namn som det kommande årtiondet kom att verka i kölvattnet av funkdiktatorn. Who’re You? är en typisk Kuti-känga till dem som var oförskämda att ifrågasätta den blivande afrobeatpresidentens storslagna planer på revolution.

När Jay-Z spelade upp Hard Knock Life för sitt skivbolag möttes han också av skepticism. En sådan barnslig sampling skulle förstöra hans trovärdighet. Men Jay-Z stod på sig och Hard Knock Life förvandlade Macy Projects rapkung till en av världens främsta popstjärnor.

Fela Kuti regerade aldrig topplistorna i väst på samma sätt som Jay-Z. Men som afrobeat-genrens oinskränkte konung kan hans musikaliska och politiska betydelse bara jämföras med James Brown och Bob Marley. Själv lyckades aldrig Fela Kuti leva upp till betydelsen av namnet “Anikulapo” (han som trotsade döden, ungefär). Men det var precis vad hans musik gjorde.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-17

Det är också som lyriker och textförfattare Talib Kweli har gjort störst avtryck. Sådant avtryck att kommersiellt överlägsna kollegor som Jay-Z respektfullt refererar till honom i sina texter. Med en bakgrund på Rawkus, det sena 90-talet mest framgångsrika indiehiphopbolag, ses Talib Kweli av många som en reaktion mot hiphopens förvandling till pop. Själv har han aldrig köpt den bilden av sig själv. Vilket man kan förstå. Det är en förminskning av ett betydligt bredare artisteri som inkluderar samarbeten med kollegor från alla delar av hiphopvärlden.

På ett närmast utsålt Mejeriet i Lund gör han sitt yttersta för att förvandla den förväntade rimstugan till en fest. DJ:n spelar låtar tillägnade födelsedagsbarnen Bob Marley och producentgeniet J Dilla. Lokala rapveteranen J-Ro från Tha Alkaholiks bjuds in för några snapsvisor.

Rappare som lägger mer energi på att skriva rim än på att välja beats får ofta problem när musiken förflyttas till en scen. De språkliga kullerbyttorna är helt enkelt svåra att uppfatta live. Talib Kweli verkar medveten om problemet och löser det genom att blanda eget material med referenser till andra delar av musikhistorien.

Skolgårdsnostalgiska Definition, från hans och Mos Defs Blackstar-projekt, följs upp av Sound of Da Police av rapveteranen KRS One. Radiovänliga Hot Thing inleds med en blinkning till soulesset Eddie Kendricks sängskammarklassiker Intimate Friends. We Got The Beat – electroinfluerad uptemporap som lät som dagens version av Black Eyed Peas redan för fem år sedan – avlöses av Sly & The Family Stones Dance To The Music.

Som konstrast till Kwelis lunkande originalmaterial fungerar det förvånansvärt bra. Men det är främst med variationen inom det egna materialet, mellan själfulla låtar som Get By och Too Late och stenhårda Say Somethin’, som storheten i hans artisteri blir tydligt.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-08

Perry håller låda. En papperslåda som han tuttat på för att demonstrera att han och elden - Papa Jah, världens ljus - backat upp varandra sen dag ett. Han låter lågorna kittla både de skinande vita Adidasskorna och handflatorna.

– Vi skakar hand med varandra. Han bränner inte mig, försäkrar Lee Perry.

– Han lever på sätt och vis i en annan dimension. Men är väldigt talangfull, försäkrar den finklädda damen.

De senaste månaderna har mycket av kulturdebatten handlat om genier, manliga sådana som tillåtits att böka med sina genitrynen både här där så länge de levererat konstnärligt. Genialitet som ursäkt för griseri.

Jag påstår inte att Lee Perry är mindre grisig. Har verkligen ingen aning. Att jobba för en snubbe som sägs ha grävt ner inspelningsbanden i jorden för att ge dem tid att mogna var förmodligen ingen dans på rosor. Men när andra genier bufflar fram som en hel hjord av alfahannar framstår Lee Perry mer som en blandning av en jamaicansk Yoda, Barbro Lindgrens ansvarslösa barnbokspappa Loranga och en gycklare från Kiviks marknad.

Han har aldrig gömt sig bakom sin genialitet för att ursäkta det orationella beteendet. Det är själva galenskapen, kampen mellan det och ostrukturerade och maniskt disciplinerade, klokhet och knasigheter, som är det genialiska.

Några klipp senare står Jools Holland på trottoaren utanför Lee Perrys hus. Perry röjer omkring som ett bokstavsbarn med halva alfabetet i diagnos. Längst upp på det höga staketet utanför huset har någon placerat en brödrost.

– Vad gör den där brödrosten (toaster) på staketet?, frågar Holland.

– Den betyder att jag är en toastare (reggaens motsvarighet till rappare), svarar Perry kvickt som om det vore den mest självklara sak i världen.

I kväll roastar Lee Perry dubreggaemackor på KB som firar Bob Marleys 65-årsdag.

Tre vägar till Lee Perrys underland

1. The Congos - Heart of the Congos 

Det kanske främsta reggaealbumet genom tiderna. Fullständigt makalös musik med en närmast religiös närvaro.

2. Bob Marley - The Complete Lee Perry Sessions 

110 låtar som garanterat tvingar även de största reggaeelisterna att kapitulera för en av musikvärldens mest folkliga artister.

3. George Faith - To Be A Lover 

Traditionellt lovers rock-album filtrerat genom Lee Perrys mörka ekokammare. Finns tyvärr inte på Spotify men knallar ni in till Musik & Konst lär de ta hem ett exemplar på tre röda.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-05

På Jamaica har de något som de kallar för war season vilket normalt brukar innebära tiden kring den stora musikfestivalen Sting. Malmös jamaicaentusiaster gör sitt bästa för att återskapa rivaliteten och slaget om publiken på hemmaplan. I kväll gästas Babel av Queen Ifrica och Tony Rebel. Samtidigt bjuder Sweet Fred in David Rodigan till sin klubb The Rumble på Inkonst ett kvarter bort.

Nästa helg fortsätter tvekampen kring Bergsgatan med två födelsedagskalas för Bob Marley på Babel respektive KB. Den senare med hedersbesök från Lee Perry. Inkonst kontrar i sin tur med T.O.K. 

Min intervju med Queen Ifrica i Sydsvenskan ligger uppe nu. Passade även på att lägga upp en gammal intervju jag gjorde med David Rodigan i Sydsvenskan för två år sedan.

The Messengers är ett oemotståndligt samarbete mellan producenten J.Period och somaliska-kanadensiska rapparen K’Naan. På skivan blandar de nyproducerade spår baserade på material från Bob Dylan, Bob Marley och Fela Kuti med originallåtar från trion samt intervjuer och fragment från radio- och tv-arkiven.

På Johnny Was förvandlar K’Naan och J.Period Marleys ursprungsversion till en rapport från krigets Irak. På Relationships Lay loopar de några rader från Lay Lady Lay och får Dylan att låta lika funky som hans afro ger sken av.

Genom att placera tre av popmusikhistoriens största politiska symboler i ett samtida sammanhang blir The Messengers en välkommen påminnelse om att stor musik kan göra så mycket mer än bara att underhålla.

J.Period & K’Naan
Titel: presents The Messangers - A Tribute To Fela Kuti, Bob Marley & Bob Dylan
Bolag: www.jperiod.com
Betyg: 5

Publicerat i Sydsvenskan 2009-09-30

Mer: Recension av J.Period & Nneka The Madness (Onye-Ala)

Sizzla Kalonjis konsert natten till lördag på ett överfullt Babel innehöll de flesta av de här ingredienserna.

Den trettiotreåriga vokalistens sanslösa produktivitet, konservativa rastatro och öppna homofobi gör det lätt att glömma att han först och främst är en stor och extremt mångfacetterad underhållare. Inte bara i relation till övriga artister inom reggae och dancehall utan även till popvärlden i stort.

Sizzlas förmåga att skifta mellan stilar, röstlägen och känslostämningar är unik. Jag kan villigt erkänna att det även finns en tjusning i hans motsägelsefulla och irrationella beteende. Man vet aldrig vad man ska förvänta sig.

I Köpenhamn i måndags spelade han i 45 minuter, kvällen efter i Oslo i närmare tre timmar. I danska medier beklagade han sig över att inte ha rätt att uttrycka sina åsikter om homosexuella. Från Babels scen predikar han på fullt allvar om kärlek och respekt till varenda kotte på jorden.

Uppbackad av vapendragarna i kompbandet Firehouse Crew bjuder Sizzla på en timlång avsmakningsmiddag från sin enorma diskografi. Med fokus på senaste skivan samt reggaesamarbetena med producenten Bobby Digital avverkar han plikttroget favoritämnen som Jah, kärlek och västvärldens korruption.

Materialet tillhör höjdpunkterna i Sizzlas karriär. Tyvärr slarvas många potentiellt fina ögonblick bort med bristande tajming och känsla för vilka låtar som mår bra av att spelas i sin helhet och vilka som kan stressas förbi.

Ett par gånger, speciellt i de intensiva dancehallpartierna, släpper han loss den inre eld som fått människor att beskriva honom som den största jamaicanska artisten sedan Bob Marley. Synd, men väldigt typiskt för Sizzlas motsägelsefulla artisteri, att just dessa låtar – hårt digitala i originaltappning – mår sämst av att framföras av ett plastigt liveband.

Publicerad i Sydsvenskan 2009-10-24

Genom att blanda dancehall från gatan med religiös medvetenhet var trion en bidragande orsak till att rastafari fick en pånyttfödelse i slutet av 90-talet.

Precis som hos föregångare inom soulmusiken var det förmågan att skifta mellan mörka avgrundsvrål och upplyftande sång, lättsam underhållning och medvetet mässande, som utmärkte dem.

När Buju Banton intar KB:s scen är det tydligt att det fortfarande är kontrasterna som är hans storhet.

Till en början är den religiösa Buju Banton osynlig. Istället inleder han med hopp, höga knäuppdragningar och lättsamma kalasstartare. Bland annat 2006 års Me & Oona som låter som om originalsättningen av Beach Boys återförenats på ett utomhusdisco i Kingston iklädda sombreros.

Antivapensången Mr Nine mjuklandar i själfulla Destiny, Hills And Valley och annan jamaicansk gospel från 90-talets storartade albumcombo ’Til Shiloh och Inna Heights. När Buju Banton skakar sin androgyna kropp med blicken fäst i fjärran påminner det om soulpastorn Al Greens gudstjänster.

I Sleepless Nights, en förtvivlad ballad om att bryta upp från ett av tvivel nedsmutsat förhållande, ser det verkligen ut som hela världens synder vilar på hans axlar.

Problemet är att Buju Banton ofta är alldeles för uppe i sina egna dubier och sin egen tro för att man som publik ska känna sig helt delaktig.

Publicerad i Sydsvenskan 2009-06-12.

En Tupac Shakur i turban som kombinerat James Browns arbetsdisciplin med David Bowies konstnärliga nyfikenhet. En motsägelsefull artist som skiftar från militant dancehall till tårdrypande kärleksballader och socialt medveten mission på ett ögonblick. En djupt religiös anhängare till den konservativa rastafarisekten Bobo Ashanti, som senaste åren har allierat sig med både kapitalister som hiphopmogulen Damon Dash och lokala vapenviftare i Kingston.

Efter närmare 40 album (det beror lite på hur man räknar) och flera hundra singlar sedan mitten av 90-talet har Sizzla de senaste åren slagit av något på utgivningstakten. Ghetto Youth-ology som släpps nästa vecka är helt producerat av Firehouse Crew, studiomusikerna som backat honom under turnéerna i många år. Musikaliskt innebär det en tillbakagång till de traditionella reggaemiljöer som bland annat utmärkte Sizzlas plattor tillsammans med producenten Bobby Digital (ej att förväxla med Wu-Tang Clan-rapparen RZA:s alter ego) mellan 1997 och 2002: Genombrottsskivan Black Woman & Child, Good Ways och Da Real Thing. Samtliga tillhör de främsta i Sizzlas gigantiska diskografi.

Så bra är inte Ghetto Youth-ology.

Personligen har jag alltid föredragit Sizzlas reggaeinspelningar framför de experimentella dancehallproduktioner som återkommande samarbetspartnern Philip ”Fattis” Burrell fyllde hans album med kring millenniumskiftet. Men här är ljudmiljön som ramar in de i grunden starka låtarna så trygg att de hade fungerat som vaggvisor i något gycklarkollektiv på Möllevången.

Gwaan Bear är en upplyftande ballad där Sizzlas karaktäristiska ylande lämnas med en akustisk gitarr som enda sällskap. Ghetto Yutes Dem A Suffer är en smakfull nyproduktion av en gammal Sizzla-singel från slutet av 90-talat som då gick de flesta förbi. Att den är plattans överlägset bästa spår är ganska träffande. Någon annan ambition än att återvända ett lika framgångsrikt som beprövat koncept verkar inte finnas.

Men det målet lyckas de faktiskt nå med överraskande bra resultat.

Sizzla
Titel: Ghetto Youth-ology
Bolag: Greensleeves
Betyg: 3

Publicerat i Sydsvenskan 2009-04-14

Ungefär samtidigt hade de tidigare motpolerna punk och disco möts i en postmodern gryta som inte hade en susning om vad den ville eller åt vilket håll den skulle röra sig musikaliskt. Det enda som var klart var att allt måste framåt – bort från det förgångna, vidare till något nytt och outforskat.

Compass Point Studios byggdes redan 1977. Men det var först några år senare när Chris Blackwell satte samman ett allstar-team av jamaicanska och europeiska studiomusiker och tvingade dem att spela elektronisk punkdisco som det verkligen började hända spännande saker.

Med hundratals, kanske tusentals, inspelningar tillsammans med Jamaicas största sångare hade Sly & Robbie – trummisen Sly Dunbar och basisten Robbie Shakespeare – under 70-talet etablerat sig som en av södra halvklotets svängigaste och mest pålitliga rytmmotorer. Nu utgjorde de ryggraden i den brokiga skara musiker som Chris Blackwell förenade i Compass Point Studios.

Med ett sound lika unikt som Abbey Road på 60-talet eller Max Martin och Denniz Pops välpolerade popexporter från Cheiron-studion på 90-talet kom Compass Point under de kommande sex åren att etablera sig som en av de hetaste musikaliska mötesplatserna i världen.

Bara en titt på namnen som figurerar på utmärkta samlingen Funky Nassau – The Compass Point Story 1980-1986 från tidigare i våras lär få samtliga som är intresserade av dansmusik och populärkultur från 80-talet att gå i taket.

Ian Dury & The Blockheads, David Byrne och Talking Heads. Dj:ar som Larry Levan – av många kallad världens genom tiderna bästa dj – och François Kevorkian. Galenpannorna i färgglada popkonstellationen Tom Tom Club. Discodivan och bondbruden Grace Jones samt diverse annat löst folk från New Yorks hippaste klubbar och gallerier – alla möttes de i Compass Point.

Bolaget var så hett att en svensk rocksångare som heter Mikael Rickfors skickade en av sina bästa inspelningar – discosingeln Turn to Me till Bahamas för en makeover.

Musikhistoriskt exemplifierade Compass Point bättre än något annat krocken mellan punkens uppkäftighet, discons hedonism och hiphopens nyfikenhet. Allt det som band samman den bästa popmusikens under 80-talets första halva.

Drygt 20 år senare visar de musikaliska sammandrabbningarna på Bahamas framförallt att det sällan är likasinnade människor i samförstånd som driver utvecklingen framåt utan oliktänkare förenade i en benhård vilja att göra upp med det förgångna.

Publicerat i Sydsvenskan 2008-05-15.