Jonas Grönlund » Dan Lissvik

En bra sommar

Jonas — Thu, 29 Jul 2010 18:54:07 +0000

Sam Sallon – You May Not Mean To Hurt Me (Leo Zero Remix)

***

Parlour – The City

* * *

Tiedye – Fishermans Bend (Dan Lissvik Remix)

* * *

Diverse artister – Down To The Sea And Back: The Continuing Journey of The Balearic Beat. Volume 1

* * *

Diverse artister – The World Ends: Afro Rock & Psychedelia In 1970’s Nigeria

* * *

Diverse artister – Reggae Anthology: Definitive Collection of Federal Records

Bara några russin från de senaste tidens kulturkonsumtion. Varken något mer eller mindre än saker som jag gillar. Grejer som det inte funnits tid, plats eller möjlighet att skriva om tidigare men som förtjänar att lyftas fram lite extra.

Två nya med Dan Lissvik

Jonas — Sun, 09 May 2010 21:11:47 +0000

Sedan Taken By Trees senaste album har det varit oroande tyst från Studios Dan Lissvik. Men så i helgen dök det upp ljudklipp från nya spår på hans myspace.

This Is Head – 0002 (LLLL)

Jonas — Wed, 21 Oct 2009 11:33:54 +0000

Krautinfluerad rock framstår allt tydligare som moderna klubbmäns motsvarighet till föräldrarnas syjuntor och whiskyprovningar: ett sätt att bara vara sig själv för en stund tillsammans med likasinnade.

Det innebär inte att det här Pink Floyd- och Can-älskande hörnet av musikvärlden slutat vara intressant. De känsligaste trendbarometrarna må peka åt ett annat håll, men rent kvalitativt har 2009 varit ett av de bästa åren sedan housevärldens finsmakare lät skägget växa halvvägs in i 00-talet.

Om någon för ett år sedan berättat att ett band från Möllevången skulle presentera den perfekta mixen av brittiska A Mountain of Ones flyktiga ljudbilder och svenska Studios känsla för popmelodier hade jag inte trott dem. Men det är precis vad This Is Head gör. När sedan Studios Dan Lissvik halvvägs in i sin remix låter en drivande discokagge lyfta lagren av gitarrer sluts cirkeln på ett självklart sätt.

This Is Heads blandning av rock- och dansmusikrötter är inte bara angenäm lyssning. Den är ett direkt eko av musiklivet i närmiljön just nu.

This Is Head
Titel: 0002
Bolag: Enkelt
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2009-10-21

Minnesfragment av Malmönätter

Jonas — Wed, 02 Sep 2009 08:19:08 +0000

Det främsta beviset för att Malmö är en småstad är att musikscenen alltid känns för liten för att ta på allvar. Nej, musiken i sig saknar inte kvalitéer, tvärt om. Den är många gånger helt fantastisk. Men det känns lika konstigt varje gång hyllningarna i tidningar och på bloggar beskriver personer man själv springer ihop med på mataffärer och barer. Varje vecka.

Jag har svårt att smälta att min lilla värld – de dansgolv, klubbar och människor som i snart tio år tillhört min vardag – kan intressera någon annan. Någon utomstående. Någon från Stockholm eller London. Någon som aldrig ränt på fester på Rooseum eller avslutat lördagsnatten med Itunes-rejv i något kollektiv på Möllevången.

Jag tror det är därför det dröjt så länge innan jag tog till mig den lilla lokala musikscen, som växt fram kring klubbar som Stephen Hawkings och Kristallen, pirat-editbolaget Lugnet och skivbutiken Rundgångs etikett Psychic Malmö, trots att det bokstavligen skett mitt framför mina ögon.

Det har varit för nära.

Nyligen släppte Möllankvartetten This Is Head sin första sjutumsingel på just Psychic Malmö. Senare i höst kommer en egen tolva på deras bolag Enkelt. Förutom utmärkt eget material innehåller tolvan en högst förträfflig remix av Studios Dan Lissvik.

Vidderna, det vill säga Marcus Clemmedson och Niklas Tjäder, är ett annat lokalt psykdiscoprojekt som gått från klarhet till klarhet. Mattias Nihléns Ved är ett tredje.

Det gemensamma för flera av de inblandade är att de varit en del av den nattliga vardagen i Malmö i närmare ett decennium. Precis som jag har de ryckt upp de flesta fridlysta blommor som ryms i klubbmusikfloran för att nu ha landat i någon slags sinnesutvidgande new age-tolkning av rock- och discohistorien.

Allt oftare kommer jag på mig själv med att fingra på lokalt anknutna tolvor och album. För första gången i mitt liv har jag börjat buda på tavlor och bilder av konstnärer och fotografer i bekantskapskretsen.

Förmodligen gör jag det av exakt samma anledning: de säger något om mitt liv i Malmö de senaste tio åren.

Det känns nästan som att jag omedvetet skyndar att samla på mig minnesfragment från en tid förknippat med förbehållslös kärlek, innan jag förlorat aptiten och glömt bort hur det en gång kändes.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-09-02. Återpublicerat med tillåtelse av Sydsvenskan.

Fever Ray – When I Grow Up (Dan Lissvik Remix) LLLL

Jonas — Tue, 10 Mar 2009 14:02:51 +0000

Tajmingen är imponerande. Precis när oron över Göteborgsduon Studios bristande utveckling kändes som mest befogad tog Dan Lissvik och Rasmus Hägg en tillfällig paus från varandra.

Lissvik släppte en underbart soloskiva i höstas och jobbar nu med Brainpools Janne Kask under namnet Lake Heartbeat. Hägg i sin tur har producerat El Perro Del Mars kommande album.

I omarbetningen av Karin Dreijers When I Grow Up använder Lissvik så många raggningsknep att det blir svårt att säga vad det är som får hjärtat slå dubbelt.

Är det de lekande barnen? Rymddiscoljuden som finns på alla mina mest älskade reggaesinglar från 80-talet? Eller att han förvandlar den nattsvarta originalversionen till The Knife-pop i regnbågsfärgad batik?

Förmodligen allt på samma gång. Kombinerat med en osannolik fingertoppskänsla för modern popmusik.

Kool DJ Dust

Jonas — Thu, 04 Sep 2008 18:23:53 +0000

Tanken var aldrig att rikta sig till några andra än nördiga skivsamlare. Men indieetiketten Service ville annorlunda och såg till att en scratchande discodåre blev bolagskollega med bland andra The Embassy och Jens Lekman.

Senaste flytten tvingade Stockholmsdiscjockeyn Daniel Savio att ansa sin stora vinylsamling. Men ansningen ledde bara till ytterligare en skiva i hyllan. En egen. The Disco Opera.

Albumet är ett mellanting av dj-mixtape, ett ihopmixat blandband signerat en dj, och en samling med Daniel Savios egna omarbetningar av bortglömd intrumentaldisco från loppmarknadernas dunklaste vrår.

– Skivan är frukten av en livslång loppisrunda. Jag har sprungit på loppisar hur länge som helst, säger Daniel Savio eller Kool DJ Dust som han kallar sig bakom skivspelarna.

Flytten gav honom ett motiv till att gräva sig genom vinylbackarna för att komma underfund med vad han hade samlat på sig under åren och kanske mer angeläget – vad han kunde använda skivorna till.

– Det blev nästan som en utrensning som ledde till att jag gjorde edits, omklippningar, av låtar som inte funkade att spela i sig men kanske hade en refräng eller något annat parti som jag kunde använda, säger Daniel Savio.

The Disco Opera gavs ursprungligen ut 2006 i extremt begränsad upplaga på det lilla Stockholmsbolaget High Feelings. I slutet av september släpps skivan på nytt av Ola Borgströms pånyttfödda skivbolag Service.

– Det är lite metamusik egentligen. Den är gjord mest för skivnördar och för mig själv. Det är väldigt dj-introvert på det viset samtidigt som Ola gillade låtarna och tyckte de funkade i ett popsammanhang, säger Daniel Savio.

Ola Borgström startade skivbolaget Service i Göteborg 2001 tillsammans med Rasmus Hägg och Dan Lissvik i gruppen Studio. Med artister som The Embassy, Jens Lekman och Tough Alliance på sitt samvete har han sedan dess varit synnerligen inblandad i att skriva om och definiera den moderna svenska pophistorien.

Tidigare i år signalerade Ola Borgström för en sorts pånyttfödelse av bolaget i samband med lanseringen av en ny, exklusiv prenumerationstjänst.

Att Service 2008 väljer att ge ut introvert skivsamlardisco får nog en och annan att höja ett ögonbryn. Men Daniel Savio tyckte aldrig det var konstigt.

– Nej, faktiskt inte. Jag träffade Ola genom (discjockeyn/producenten) Luciano Leiva som jag brukar spela ihop med på Riche i Stockholm. Han var en skön snubbe som gillade det jag gjorde och ville ge ut det. Jag tänkte inte så mycket på att han tidigare släppt indiepop. Samtidigt känns grupper som The Embassy väldigt disco.

– Disco är mycket en mötesplats för vad som helst. Jag skulle mer definiera disco som ett tempo eller ett beat. När disco var som hetast gjorde alla disco. Det finns så mycket och är så öppet. Det går att kasta in vad som helst.

Publicerat i Sydsvenskan 2008-09-04. Återpublicerat med tillåtelse av Sydsvenskan.