Hot Chip-mannen Joe Goddard och Raf Rundell i The 2 Bears tar maskeradrutten och följer därmed i Basement Jaxx och Daft Punks fotspår.

På debuten smyckar de fyndiga popsånger med oklanderligt utvald dansmusik. ”Time In Mind” är spexig mix av dancehall, stämsång och pop. På ”Be Strong” namndroppar de förebilder på liknande sätt som Daft Punk gjorde i ”Teachers”.

Även om raggreplikerna är slitna gör björnbröderna det med sådan charm att det är lätt att falla för dem igen.

Artist: The 2 Bears
Titel: Be Strong
Bolag: Southern Fried Records
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2012-02-01

Precis som den legendariska nigerianska bandledaren Fela Kuti vidareutvecklade dåtidens afroamerikanska populärmusik skapar artisterna på ”Afrobeats Mix Vol. 1” nya rätter av välbekanta ingredienser. Allt är inte lika vällagat men de som inte hälsat på sångaren D’Banj eller rapparen Atumpan tidigare lär fastna framför youtube de närmaste dagarna.

DJ Abrantee
Titel: Afrobeats Mix vol. 1
Bolag: www.abrantee.com
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2012-02-01

– Basen blir beroendeframkallande. Jag får lätt abstinens efter ett tag.

Det är lördagskväll. Joakim Starkenberg sitter på en falafelrestaurang i närheten av Möllevångstorget med Mikael ”Sillen” Sundström och pustar ut. De senaste timmarna har de släpat högtalare, dragit sladdar och roddat inför kvällens spelning på Inkonst i Malmö.

– Jag ser fram emot spelningarna på samma sätt som andra ser fram mot konserter med sin favoritartist, fortsätter Joakim Starkenberg mellan pirogtuggorna.

Tillsammans med Daniel Gabrielsson, även känd som reggaesångaren Dan-I-Locks, kallar sig Joakim Starkenberg och Mikael Sundström för Deng Deng Hifi. Det Malmöbaserade klubbkollektivet har specialiserat sig på en typ av reggae som sedan 1980-talet främst har haft England som bas. Förankringen till de brittiska öarna har gjort att musiken även brukar kallas UK roots eller UK dub.

– För den som gillar den grejen finns det ofta inte många andra möjligheter att höra musiken än att göra det själv, menar Mikael Sundström.

Till skillnad från dancehall och annan jamaicansk musik som idag hittat till både vanliga nattklubbar och radio, håller många inom rootsscenen fast vid en tradition som innebär att skivspelarkollektiven inte bara förväntas välja musiken. Dj:n är även ljudtekniker, roddare, dekoratör, konferencier, sångare och ansvarig för allt som är nödvändigt på ett mobilt diskotek där status mäts i ljudvolym och störst bashögtalare.

Deng Deng började spela ihop i Malmö 2005. När de några år senare investerade i sitt första egna sound – ljudsystem – adderade de ”Hifi” till namnet. Ursprungligen arrangerade Hifi-gänget fester utanför de etablerade institutionerna, men sedan i höstas är de ett fast återkommande inslag på det alternativa dansgolvet under tyska technoklubben Berghains kvällar på Inkonst.

– Det känns nästan som vi är pressade till att verka på en undergroundscen i och med att alla ställen har egna stora ljudanläggningar idag. De vill inte betala extra för någon som släpar med sig egna grejer, säger Daniel Gabrielsson.

Hur mycket pengar Deng Deng Hifi lagt ut på sitt ljudsystem kan de inte säga. De vet helt enkelt inte.

– Det är säkert mer än 100 000 kronor, säger Joakim Starkenberg.

Enligt honom är det inte heller självklart att personalen på en vanlig nattklubb har förståelse för det Deng Deng gör.

– Barpersonalen var inte jättenöjda förra gången vi spelade på Inkonst.

Varför inte?

– För att glasen och allt annat som stod på hyllorna ramlade ner. De tyckte att vi var sjuka och att vi borde sänka volymen, fortsätter han samtidigt som han försöker räta ut ett ormbo av sladdar och kablar.

– Man är alltid noggrann när man lägger ner skiten men ändå blir det trassel när man ska ta upp det.

Inom västerländsk pop är melodierna ofta centrala. I jamaicansk musik handlar det mesta om bas. Det är den mullrande, lågfrekventa subbasen som Joakim Starkenberg menar är beroendeframkallande.

På ett stort ljudsystem kan trycket från de låga basfrekvenserna närmast jämföras med upplevelsen av en kraftig turbo på en bil. Det känns så mycket i kroppen att vi som har samlat på oss för mycket underhudsfett direkt blir påminda om det.

– Vi kör Transformers-soundet idag.

Först förstår jag inte vad Joakim Starkenberg menar. Men när fler högtalare, totalt sju i varje stack, bärs upp från Inkonsts källare och kommer på plats fattar jag. Varje högtalarformation bildar ett nära tre meter högt kors. De påminner faktiskt om Transformers-robotar med armar, huvud och kropp.

På väggen bakom det provisoriska dj-båset hänger ett skynke med en bild på ett lejon och texten ”Deng Deng – Defending Radical Roots”.

Kontrollrattarna till cd-spelaren pryds av en bild av den etiopiska kejsaren Haile Selassie. Vissa troende rastafaris ser honom som Messias men för de flesta sekulariserade rootsreggaefans är han lika mycket en populärkulturell ikon.

Rootsanhängarnas ointresse för dancehall och annan samtida jamaicansk musik skapar lätt en distans till den övriga reggaevärlden.

– När folk hittat till rootsspelningar brukar de vara lojala. Det blir som en familj som folk inte kan slita sig från. Det är lite sektliknande, säger Joakim Starkenberg.

Han fortsätter:

– Jag tror att folk inom rootsscenen är lite avundsjuka och bittra för att de som sysslar med dancehall spelas på radion och får mycket uppmärksamhet.

Vi skiljs åt och bestämmer att vi ska ses igen senare när klubben har öppnat. Hemma vid datorn läser jag på Facebook att en etablerad malmö-dj frågar vilka cd-spelare som används på Moriska paviljongen.

”Någon här som spelat på Moriskans bistro och kommer ihåg vilka cdj-spelare de har? Nya/gamla? (usb eller ej…)”.

Idag kan de senaste modellerna av dj-skivspelare spela upp musiken direkt från en digital usb-minnessticka. Det innebär alltså i praktiken att en discjockey inte behöver bära med sig tyngre packning än en cigarettändare.

Med tanke på det och att en övervägande majoritet av alla nattklubbar har egna fasta ljudsystem kan man undra varför någon väljer att bygga egna högtalare och släpa med sig hundratals kilo utrustning för hundratusentals kronor.

Deng Deng erkänner att det inte bara handlar om att de är bastorskar med höga krav på autenticitet och ljudkvalité.

– Det är kul att bara hänga ihop och göra saker tillsammans, säger Mikael Sundström.

– Det är lite som att hålla på med bilar. Det blir aldrig klart. Det finns alltid något ytterligare som kan läggas till ljudsystemet, säger Daniel Gabrielsson.

- - -

Fakta Deng Deng Hifi
Dj-kollektiv från Malmö med inriktning på rootsreggae, dub och stora högtalare. Består av Joakim Starkenberg, Mikael ”Sillen” Sundström och Daniel Gabrielsson som även släpper musik under namnet Dan-I-Locks. Spelar bland annat på Inkonst fredag 9 december 23-04 tillsammans med brittiska Indica Dubs.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-12-02

Den gamla Blursångaren har genom åren visat ett genuint intresse för afrikansk musik. 2002 spelade Albarn in ”Mali Music” tillsammans med bland andra koramästaren Toumani Diabaté. Liksom då är motivet med DRC Music att dra in pengar till internationella hjälporganisationen Oxfam.

Liksom många västerlänningar verkar Albarn & Co inte hysa någon större respekt för den smått kaotiska, skamlöst kommersiella, kongolesiska popmusiken – så kallad soukous ndombolo – som hörs på arenor och klubbar i Centralafrika idag. Istället smular man ner element från lågbudgetproducerad gatumusik och mer traditionell soukous – kongolesisk rumba – i en liknande dubrockkittel som Animal Collective med flera doppade näsan i förra året på samarbetsalbumet ”Tradi-Mods vs Rockers”.

Cynikerna lär muttra men det går att ha överseende med de inblandades medvetna eller omedvetna försumning av Kinshasas mest populära artister. Speciellt när det låter så bra som på långsamt hypnotiska ”Virginia”, housekryddade ”Lingala” och öppningsspåret ”Hallo”, en bastung fusion av drömsk pop och dancehall.

Som många andra dansmusikproducenter arbetar DRC Music-kollektivet mer med ljudbilder och rytmarrangemang än med traditionellt låtskrivande. Här blir det bitvis ett problem. Klädda i en dansmusikpimpad västerländsk dubrock försvinner den kongolesiska musikens lätt transframkallande och suggestivt byggande stämning. Det framstår mer som lovande skisser än färdiga låtar.

I avsaknad av självklar musikalisk vision står projektet emellanåt och trampar på samma plats. Det är å andra sidan alltid bättre än att inte lyfta ett finger för att hjälpa överhuvudtaget.

Bästa spår: “Hallo”

Kolla även in:
1. ”Benda Bilili!” (dokumentär)
2. Amadou & Mariam ”Sabali” (singel)
3. Diverse artister ”Tradi-Mods vs Rockers (Alternative takes on Congotronics)” (album)

Artist: DRC Music
Titel: Kinshasa One Two
Bolag: Warp
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2011-10-05

Inga konstigheter. Bara en Spotifylista med mina 100 främsta reggae- och dancehall-favoriter från 90-talet. Som vanligt när det handlar om jamaicansk musik är det inte skitlätt att hålla reda på när låtar verkligen släpptes första gången. Saker återutges och spelas in på nytt om vartannat. Det är säkert en eller ett par låtar som hamnar utanför intervallet 1990-1999.

Sedan har jag medvetet valt bort ett par stora hits på populära riddims, musikbakgrunder, som Joyride, Lecture och Bookshelf då det blir något tradigt och enformigt att lyssna på fyra-fem hela låtar på samma rytm.

Allt finns naturligtvis inte på Spotify (själv saknar jag den här) och jag har garanterat glömt en massa låtar så känn er fria att flagga för era egna favoriter här i kommentatorfältet.

Jonas From Falun 100 dancehall/reggaefavoriter 1990-1999 (Spotify-länk)

Det måste ha börjat med att Johanna Karlsson tipsade om en DJ som hette Queen Majesty. Queen Majesty representerade ett reggaesound från New York som kallade sig Deadly Dragon Sound och hade sammanställt ett mixtape enbart bestående av gamla reggaecovers på gigantiska pophits från 80-talet. Chris de Burghs Lady In Red, Tina Turners What’s Love, George Michaels Faith och så vidare tolkade av ett gäng entusiastiska jamaicanska deejays och sångare. Vissa av dem, som Shineheads klassiska tagning på Michael Jacksons Billie Jean, kände jag till sedan tidigare medan andra var totala nyheter.

Jag minns att jag spelade Queen Majestys Trilla oavbrutet det året. Egentligen har jag aldrig slutat spela den sedan dess. Den låter fortfarande lika bra i all sin geniala enkelhet.

För någon som är såld på covers är jamaicansk musik en aldrig sinande källa. Det finns inga som älskar att göra covers på hits mer än jamaicaner. Jag vågar hävda att det inte finns en hit som inte tolkats av en gapande jamaicansk deejay eller skönsjungande smörsångare. Det finns de som menar att en hit inte är en hit förrän den tolkats på nytt på Jamaica. Det ligger något i det påståendet.

Sedan man började producera egen musik och ge ut egna på skivor på Jamaiva har det släppt hundratals, eller snarare tusentals covers på både aktuella hits och förbisedda albumspår som är förmodligen är totalt bortglömda överallt förutom på Jamaica.

Det är den outtömliga källan på låtmaterial som gör  Trilla var så genialisk. Skivan fungerar närmast som en stående inbjudan till alla som någonsin förälskat sig i reggae och dancehall för att göra en egen uppföljare. Så fungerade den för mig i alla fall.

Som oftast när det handlar om reggae luftade jag idén för min kompis Eric Ahlström, i reggaesverige mer känd som Will Jam från Malmösoundet Million Vibes. Han tyckte det lät som en skitbra idé… och återkom mer eller mindre dagen efter med ett färdiginspelat mix med femtiotalet låtar. Klappat och klart.

För att inte känna mig som fullständigt överflödig tog jag på mig ansvaret för att finkorrigera mixen och addera lite ljudeffekter. Lätt som en plätt, tänkte jag och sköt saken på framtiden. Det var det väl också, men ni vet hur det är med projekt som saknar deadline. De tenderar att bli liggande. Så blev det även i detta fall. Inte ens ett färdigdesignat omslag till mixtapet som Eric fixat fungerade som spark i baken. Jag började. Men klart blev det aldrig.

Tre-fyra år, några barn och en crashad hårddisk senare fick jag ett meddelande på facebook från en bekant. Han hade blivit besatt av reggaecovers och undrade om inte jag kunde vägleda honom i rätt riktning. I samband med att jag började sammanställa en låtlista på Spotify blev jag påmind om mitt oavslutade (och efter hårddiskcrashen omöjliga) uppdrag. Fick dåligt samvete. Och bestämde mig för att göra något åt saken. Jag fann det mesta av det tidigare grundmaterialet på en extern hårddisk, uppdaterade med ytterligare några favoriter som tillkommit sedan dess och satte mig på baren Belle Epoque i sällskap av ett par glas vin för att välja ut låtar.

Det var i onsdags och resultatet ser ni nedan. Jag har verkligen inte mage att påstå att uppdraget är slutfört men det är det närmaste målsnöret jag kommer. Även om Eric inte praktiskt hade ett finger med i just den här mixen kommer många av låtarna ursprungligen från hans gigantiska reggaesamling. Garanterat de som eventuellt får finsmakarna att lyfta på ett ögonbryn.

JAH SAVE THE QUEEN – REGGAE COVERS & VERSIONS

1. Let It Be Soundclash – Lukie D & Frankie Paul (The Beatles Let It Be)

2. I Belive I Can Fly – Sanchez (R Kelly I Belive I Can Fly)

3. I Want You Back – Singing Melody (Take That Back For Good)

4. Waiting For You – Ghost (Céline Dion To Love You More)

5. I Will Always Love You – Pam Hall (Dolly Parton I Will Always Love You)

6. Lately – Bitty McLean (Stevie Wonder Lately)

7. Junior Nature – Junior Reid (Michael Jackson Human Nature)

8. Won’t Do For Love – Wayne Chin (Bobby Caldwell What You Won’t Do For Love)

9. Heal the World – Little Kirk (Michael Jackson Heal The World)

10. Upside Down – Carol Cool (Diana Ross Upside Down)

11. All The Woman I Need – Garnet Silk (Whitney Houston All The Man That I Need)

12. Taking Control – Duppy Conquerors (Ray Parker Jr Ghostbusters)

13. Baby One More Time – A.R.P (Britney Spears …Baby One More Time)

14. No Scrubbs – Sandra Melody (TLC No Scrubs)

15. Legalize Ganja – Wayne Marshall (Outkast The Whole World)

16. Tom’s Diner Michigan & Smiley (Suzanne Vega Tom’s Diner)

17. The World’s Greatest – Terry Linen (R Kelly The World’s Greatest)

Lyssna här.

Vid sådana här tillfällen är det lite lättare att förstå vad alla jamaicaner ser i sin favoritsångerska Celine Dion.

Jag borde inte vara ensam om att ha problem med att välja sprit. De flesta som har tillbringat tonåren i Sverige får ett sargat förhållande till standardsortimentet i föräldrarnas barskåp. Smakar inte Martini Bianco, gin, Bäska droppar, Galliano, smuggelvodka och Baileys illa var för sig gör de garanterat det ihop. De som alkoholdebuterat med hjälp av en Häxa – brygden som är inkörsporten till de flesta tyngre drogmissbruk i Sverige – har en traumatiserad relation till de vanligaste spritsorterna och likörerna långt in i vuxen ålder.

Mörk finrom var relativt sällsynt i mina och andra 50-talistföräldrars barskåp. Jag tror det är orsaken till att jag till slut fastnade för rom. En annan förklaring är att rom är ett ganska oexploaterat område inom populärkulturen. Medan whiskey lätt förknippas med en massa avdankande rockstjärnor (alternativt uppblåsta livsnjutande män i medelåldern), vodka med vinglande östeuropéer på Youtube, Jägermeister med fåniga reklamfilmer och cognac med nyrika hiphopstjärnor från 00-talet är rom fortfarande ett relativt oskrivet blad.

När anrika baren Tranan i Stockholm gav ut sin drinkbok 1998 lät de medieprofiler och författare som Karolina Ramqvist, Andres Lokko, Per Hagman, Jan Gradvall och Pia Kalischer skriva varsin historia om sprit. Karolin Ramqvists text om rom var den enda som inte handlade om spritsorten i sig. Istället var det en kort berättelse om friheten i att anspråkslöst sitta ensam vid bardisken. Utan att riskera att få en massa fördomar och förutfattade meningar projicerade på sig.

Vem faller inte för det?

- - -

Bra saker:

Incarnations – Make You Mine (Barck & Prommer Remix) (låt)
En av förra årets bästa baleariska housetolvor har till slut släppts digitalt. Musikalisk verklighetsflykt till varmare bredgrader eller soligare årstider.

Federation Sound (podcast)
Lördag 26 mars besöker några av New Yorks mest underhållande jamaicaentreprenörer Malmö i sällskap av deejay-stjärnan Nathalie Storm. Följ deras podcast fram till dess: federationssound.com.

Let’s Mix (musikprogram)
Aldrig har det varit enklare att relativt legalt dela med sig av all den musik vi inte hittar på Spotify. Just nu samlar jag mina egna favoritlåtar på: www.letsmix.com/jonasfromfalun.

“Three years in the making, Better Mus’ Come brilliantly captures the deep rooted conflict at the heart of Jamaican politics as seen in violent images in news reports and recent explosive political headlines all over the world in the international manhunt for alleged Jamaican “Don”, Christopher “Dudus” Coke, leaving over 79 civilians dead and a government-mandated State of Emergency in its aftermath. In a timely and provocative production, Better Mus’ Come traces the origins of the use of street gangs by political parties in their violent struggle to win the national election.

Läs mer på Bettermuscom.com.

Kände mig lite sugen på att kolla in Diplos kommande samarbete med Greensleeves – världens ledande reggaebolag de senaste årtiondena – som släpps i början av februari. Men då skivan – Riddimentary - Diplo Selects Greensleeves – mig veterligen inte ha läckt ännu tog jag mig friheten att smälla ihop låtarna i en spellista på Spotify. Väldigt fin selektion av precis den digitala dub/dancehall/reggae från 80-talet som jag personligen är väldigt svag för.

Foto: Anna Kaminska

Den som inte förstår texterna kan alltid dansa till musiken. Malmörapparen Gnucci Banana förvandlar melodiösa ordlekar till global dansesperanto.

Första gången jag lade märke till Ana Rab befann sig hon och en väninna på dansgolvet och improviserade något som såg ut som ett mellanting av en snöänglar och Madonnas Vogue-dans.

Andra gången befann hon sig uppe på ett dj-bås och spottade partyrim bakom sitt intensiva rap-alter ego Gnucci Banana. En kompis som var med den gången beskrev det som att Ana Rab gör alla de där grejerna man önskar människor skulle våga göra på en klubb men aldrig gör. Det går också att uttrycka det som att hon går helt bananas.

– Jag aldrig förstått varför man inte ska visa att man tycker om bra musik när man hör den. Jag har inga problem med att ta dansmoves direkt från sovrummet till klubben. Om jag ändå betalat entré till en klubb ska jag fan ha valuta för pengarna och inte stå i ett hörn och sura, säger Ana Rab och skrattar, när vi träffas en eftermiddag på en innergård i närheten av Möllevångstorget.

Ana Rab är uppvuxen i Västerås men lämnade Västmanland för London efter studenten 2006. Hon hade sett filmatiseringen av Nick Hornbys High Fidelity och drömde om att arbeta i en skivaffär. Efter att varje vecka ha försett personalen med en lista på aktuella favoritlåtar fick hon till slut napp på den lilla men beryktade hiphopskivbutiken Deal Real i närheten av Canbury Street.

Hon blev kvar i två år innan hon flyttade hem för att börja lärarhögskolan i Malmö. Med sig tillbaka till Sverige hade hon sydafrikanska rapparen och nuvarande maken Spoek Mathambo.

Tillsammans med tyska producentduon Schlachtofbronx släppte de i vintras Ayoba. Med sin tidstypiska blandning av influenser från när och fjärran är singeln ett bra exempel på den urbana musikmix som de senaste åren förenats under etiketter som tropical- och global bass.

Ayoba är ett sydafrikanskt uttryck för något coolt och hypat. En röd tråd i musiken är just leken med ord och språk. I och med att musiken har sitt ursprung i en masa olika länder och världsdelar finns det hela tiden en ofrånkomlig språklig distans som möjliggör melodiösa ordlekar.

Om några veckor släpper Gnucci Banana och albumaktuella Spoek Mathambo sitt tredje samarbete ihop: EP:n Hush (Iggy Iggy)/Linjora. Den här gången har de samarbetat med tyska producenten Tim Turbo. Hush (Iggy Iggy) är enligt Ana Rab ett bra exempel på hur de jobbar.

– Det börjar ofta med ett hittepåspråk. Iggy är ett ord som vi har hittat på. Folk som snackar skit – haters – är iggys. Iggy-ya-yey är det samma som att snacka skit.

I en kontext där orden är svåra att förstå eller påhittade blir dansen ett desto mer lättförstått kommunikationsmedel.

– Dans är ett bra sätt att ta bort tabun för att det tillåter folk att uttrycka saker som de kanske inte vågar säga med ord. Jag själv tycker inte om att prata i en stimmig klubbmiljö. I det sammanhanget blir dansen och kroppsspråket mitt enda sätt att uttrycka mig med.

Lyssna?

På youtube hittar ni både videon till Gnucci Bananas Ayoba samt Spoek Mathambo, Mash-Up International och Gnucci Bananas liveversion av Miike Snows Animals. Singeln Hush (Iggy Iggy) släpptes idag.

Publicerad i en något annorlunda version i Sydsvenskan 2010-09-10.

Brittisk dansmusik påminner mycket om engelsk fotboll. Kraft, bufflighet och tempo prioriteras ofta framför stil och finess.

The Count & Sinden, det vill säga Joshua Hervé och Graeme Sinden, sammanför house, hiphop, electro, dancehall, soca och andra urbana dansmusikgenrer med rötter utanför England. Men tilltalet på Mega Mega Mega är ändå tydligt förankrat inom den bastunga brittiska dansmusikscenen.

Till skillnad från många kollegor undviker duon att fastna i effektsökande poser. Musiken får möjlighet att kippa efter andan innan duon bränner av turboraketerna och trycker alla reglage i botten på nytt.

Det är effektivt för stunden men inte fullt lika njutbart utanför sitt sammanhang.

The Count & Sinden
Titel: Mega Mega Mega
Bolag: Domino/Playground
Betyg: 3

Publicerat i Sydsvenskan 2010-08-25

Gyptian är en av de artister som då och då övertygar mig om att vår tids bästa pop görs på Jamaica. De senaste månaderna har orsakerna varit Hold You – årets största karibiska crossoverlåt – och uppföljaren Nah Let Go, en smittsam poprefräng över en retrodigital dancehallproduktion. Båda finns med på reggaecroonerns tredje fullängdsalbum. Det gör även fem år gamla Beautiful Lady, 00-talets kanske främsta reggaeballad, som med jamaicansk logik återanvänds på nytt.

Placera ovanstående i en spellista. Komplettera med ännu äldre akustiska hits som Serious Times och Mama, Don’t Cry och ni har en utmärkt grund till den best-of-samling som är att föredra framför det övriga dussinmaterialet som finns inkluderat här.

Gyptian
Titel: Hold You
Bolag: VP
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2010-08-11

Uproot Andys remix av Oaklandbaserade Panama-duon Los Rakkas cover av reggaesångaren Gyptian hit Hold Yuh får en fin video. Sommarens bästa och mest spelade låt i min värld.

- Allt det där hände för femton år sedan. Då betydde inte homosexualitet samma sak i Europa som på Jamaica. Där likställdes det med pedofili;snubbar med pengar som åker till ghettot och närmar sig barn som inte har ett skit. Vi anser att det är fel av en storvuxen man att ha sex med ett litet barn och att påverka andra barn till att delta i den sortens livsstil. Men om det handlar om två vuxna män är det inget som vi kan göra något åt, säger Beenie Man till Sydsvenskan.

Det är inte första gången Beenie Man säger det här. Han har upprepat samma sak de senaste sex sju åren. Det kan förklaras av att det även är samma fyra fem låtar som kritiseras gång på gång. Merparten kommer från åren kring millennieskiftet. Vissa är ännu äldre, andra något år yngre.

Beenie Man har bett om ursäkt och tagit avstånd från dessa låtar flera gånger och hävdat att hans raseri inte var riktat mot homosexuella i allmänhet utan mot de människor på Jamaica som under dessa år kidnappade, våldtog och mördade flera unga, fattiga pojkar. Pojkar som han själv kom i kontakt med genom sin stiftelse för ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp.

- Folk var tvungna att få upp ögonen för vad som skedde. Vi insåg aldrig hur dessa låtar skulle komma att uppfattas utanför Jamaica. I länder där dessa övergrepp inte pågick utan där två män eller kvinnor levde tillsammans med varandra. Det insåg vi först när vi kom till Europa och märkte att människor hatade låtarna.

Men du har även riktat dig mot lesbiska. Jag ser inte vad det har med dessa män som kidnappar unga pojkar att göra?

- Jag har aldrig riktat mig mot lesbiska.

Din låt Han Up Deh (visar Beenie Man ett utdrag ur texten).

- “From yuh bun chi chi man let mi see di han a go up”… [Beenie Man nynnar på låten]. “Bun” betyder alltså “du är inte”. “Om du inte är homosexuell släng upp en hand i luften.”

Ja, sedan fortsätter texten “Hang a chi chi gal [en lesbisk] wid a long piece of rope”.

- Men vad är ett långt rep för något? En kuk. Du kan inte säga “knulla lesbiska med en stor kuk” om dina låtar ska spelas på jamaicansk radio. Du är tvungen att använda metaforer. Det jag egentligen säger i texten är att om en kvinna är lesbisk och du vill omvända henne - ha sex med henne.

Du har kritiserats för din konsert i Uganda i december. Man menar att politiska krafter i landet använt dig som ett pr-vapen i samband med en kampanj för att införa dödsstraff för homosexuella.

- Det är en lögn. När jag åkte till Uganda var processen redan igång. Jag åkte dit för öppnandet av en radiostation för dancehallmusik.

Ugandiska tidningen Daily Monitor hävdar att du under konserten sagt att “I min familj har vi ingen som är gay men om du är bög är det inte mitt fel”.

- Jag sa att det inte är mitt fel att du är gay. Jag bryr mig inte om du är gay. Lev ditt liv precis som du känner för. Men reportern blev förbannad över att jag inte spelade de låtar som han hade förväntat att jag skulle spela och bestämde sig för att ljuga.

Så du menar att du aldrig framförde “Mi Nuh Walla” [där en förvirrande och motsägelsefull passage i texten kan utläsas som att Beenie Man påstår att han ska skära halsen av homosexuella] som Daily Monitor påstår att du gjorde?

- Nej, det är en gammal låt. Den ingår inte i min sättning idag.

Du hävdar att du helt undvek att framföra homofobiska låtar i Uganda. Framför du någonsin dessa låtar idag?

- Aldrig överhuvudtaget.

Inte ens på Jamaica?

- Inte ens på Jamaica.

Ångrar du idag att du spelade in de här låtarna?

- Du måste ångra dig om du har uppträtt illa mot människor. Även om det inte var din avsikt och du gjorde saker som kändes rätt då. Jag ångrar verkligen att jag spelade in de låtarna.

Om vi ändrar måltavlan i dina låtar från homosexuella till exempelvis muslimer eller svarta. Anser du att en person som för femton år sedan sjöng om att döda muslimer också ska kunna bli förlåten?

- Självklart. Om han erkänner att han hade fel ska han bli förlåten. Bibeln säger att du ska bli förlåten - inte korsfäst eller dödad - om du ångrar dina synder. Till och med muslimerna förlåter trots att det är många muslimer som dödas idag. Det är enkelt. Du måste bli förlåten.

Publicerad i Sydvenskan 2010-06-24 i samband med Beenie Mans konsert på Kulturbolaget och protesterna och demostrationerna som föranledde konserten. Sydsvenskan har fler länkar till händelserna här. Kolla även in de olika intressegrupperna facebook-sidor: Inga homofober på våra scener och Tolerans - Vi vill ha reggae och dancehallartister på våra scener. Nerikes allehandas Hasan Ramic har även skrivit en mycket bra reflektion kring frågan.

Så länge urbana subkulturer existerat har man valt skor med samma omsorg som man valt musik. Det spelar ingen roll om det har handlat om skinheads, mods, hiphoppare, raggare, Debaser-rockare i Converse eller kickersbrudar och cyberdog-rejvare i platåskor från Buffalo.

Några som fattar det här är tyska Dr. Martens. I samband med att företaget fyllde femtio år i vintras bad man därför tio samtida artister att spela in nytolkningar av tio klassiska poplåtar.

Hittills har bland annat portugisiska/angolanska kuduru-gruppen Buraka Som Sistema gjort en hysteriskt färgglad rejvhiphop av Neneh Cherrys Buffalo Stance. Los Angeles Dãm-Funk har förvandlat Human Leagues Things That Dreams Are Made Of till electrofunk medan brittiska Noisettes skapat modern Donna Summer-disco av Buzzcocks punkklassiker Ever Fallen In Love (With Someone You Shouldn’t’ve).

Hiphoppare har aldrig behövt jubileer för att spela in hyllningar till sina favoritskor. Det mest kända exemplet är Run DMCs My Adidas från 1986. Tjugo år senare fick Berkley-rapparna The Pack en stor internethit med sin hyllning till de i skateboard- och surfkretsar populära tygskorna Vans.

Den senaste skofetischismen är dancehallstjärnan Vybz Kartels Clarks. Låten finns inkluderad på den aktuella samlingen Reggae Gold 2010 och är en hyllning till de brittiska Wallabee-mockasinerna och ökenkängorna som länge har varit populära bland mods. Enligt Kartel är Clarks det självklara skovalet för en ”real badman” – en riktig hårding.

Den urbana popmusikens tillsynes outplånliga kärlek till skor gör att vi en gång för alla bör formulera om betongdjungelordspråket ”It’s not where you’re from. It’s where you’re at”.

Det spelar ingen roll varifrån du kommer. Bara du är medveten om vad du har på fötterna.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-06-16.

På senaste singeln Born Free skickar M.I.A. en hälsning till Rusko och alla andra ”gingers”, rödtoppar, i producentteamet. I den omskrivna videon kidnappar och massakrerar amerikanska säkerhetsstyrkor en grupp rödhåriga ungdomar.

Rusko berättade nyligen att idén till videon startat som ett internt skämt. Men skrattet fastnar lätt i halsen när bortsprängda kroppsdelar slungas mot en genom videospelarens fönster.

Ruskos dubstep – en hybrid av några delar digital rootsreggae samt några delar drum & bass och diverse andra urbrittiska dansmusikgenrer – blandar på samma sätt allvar med en skämtsam fyndighet. Och om det är något som Rusko kan tillskrivas ansvaret för är det att han tillfört humor till en fullständigt humorbefriad genre.

Att Rusko släpper sitt debutalbum O.M.G.! på mångåriga M.I.A.-samarbetspartnern Diplos skivbolag Mad Decent är träffande för hur han nyfiket lyft blicken och skådat en framtid utanför genrens stundtals plågsamt slutna ramverk.

Rusko, eller Christopher Mercer som han egentligen heter, har en bakgrund som producent till hemstaden Leeds smått legendariska dubkollektiv Iration Steppas. Rötterna klipps aldrig helt på O.M.G.!. Men bortsett från snygga Rubadub Shakedown, en varsam uppdatering av den 80-talsdigitala dancehall som engelsmännen gjort till sin egen, är de mest uppenbara reggaeinfluenserna nedtonade. Istället kryddar han de bastunga produktionerna med element från 90-talets inhemska klubbmusik.

Kumon Kumon kombinerar huggande raveackord och gammal smattrande jungle. I Dial My Number och Feel So Real är det snarare pulserande subbasgångar och garagehouse som spökar i bakgrunden.

Albumtiteln O.M.G.! är förstås en chat och sms-förkortning av uttrycket ”oh, my god!” Och det är ganska precis så det känns när någon av Ruskos basgångar träffar en rakt i fejan.

Helhetsintrycket kan följaktligen inte beskrivas bättre än med ett: LOL!

Hur kul som helst.

Kolla även in:

Rusko - Cockney Thug (låt)

Rebel MC - Jahovia (låt)

Aswad - Showcase (album)

Rusko
Titel: O.M.G.!
Bolag: Mad Decent
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2010-05-12

Samtidigt som reggaecroonern Gyptians Hold You eller Hold Yuh som den också kallas klättrar på USA-listan sprider Nicki Minaj – den kanske mest spännande rapparen just nu – sin tolkning av låten på internet.

Men det är varken Gyptian eller Nicki Minajs verser som klibbar sig fast utan den lika skröpliga som oemotståndliga pianomelodin, signerad unga Brooklynproducenten Ricky Blaze.

Bli inte förvånade om det här blir en av sommarens största urbana crossoverhits.

Gyptian
Hold You
Bolag: VP Records
Betyg: 5

Publicerat i Sydsvenskan 2010-04-21

Är ännu inte helt övertygad om denna. Gillar låten men har lite svårt för Lady Saws refräng. Trinas rad His Dang-A-Lang so pretty/about twelve inches/So I let him meet Kitty/Now they’re best friends. och hela Nicki Minaj-vers räcker för att jag ska placera den på repeat. Trinas album Amazin släpps 4 maj.

Trina feat. Lady Saw & Nicki Minaj Dang-A-Lang (via First Up!)

Förra veckan dök resultatet upp på nätet och No Hassle lär inte göra någon besviken. Till ljudet av en dubstepinfluerad popproduktion i baktakt kliver Robyn ensam ut på dansgolvet i högklackat. Smart, smittsamt och en av de mest övertygande fusionerna mellan pop och studioinnovation sedan Aaliyahs Try Again.

Robyn & Diplo
Titel: No Hassle 
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2010-02-17.