Jonas Grönlund » Dave Taylor

M.I.A. – Maya (LLLL)

Jonas — Thu, 22 Jul 2010 07:26:37 +0000

Den mest träffsäkra kritiken av Born Free – första singeln från Maya som fick stor uppmärksamhet tack vare Roman Gavras våldsamma och upprorsromantiska video – kom i ett Twitterinlägg från Nerikes Allehandas Hasan Ramic. ”Kruxet med nya M.I.A.är att man inte längre kan dansa till det hon gör”.

Det kanske låter banalt men för en artist som gjort sig ett namn på klubbar och dansgolv är det av betydelse. Samma kritik går att rikta mot stora delar av Maya Arulpragasam tredje skiva. Även om producentteamet ännu en gång består av idag välrenommerade klubbmusiknamn som Diplo, Dave Taylor och dubstepesset Rusko är albumet ett steg bort från dansgolvet i riktning mot digital postpunk och stökig konstkolepop.

Det betyder inte att det är dåligt. Tvärtom. I en tid där varken dansmusik eller hiphop längre är en provocerande uttrycksform är utvecklingen självklar och Maya kan mycket väl vara M.I.A.s mest angelägna album hittills.

Det är provokativ och bråkig popmusik som revolutionerar mot rådande norm genom att ta ställning och våga säga ifrån. Musik som tillåter sig att bry sig om och tro på förändring och att en bättre värld är möjlig när andra rycker på axlarna.

”I just give a damn”, som M.I.A. själv sjunger över några distade elgitarriff på Meds & Feds.

Steppin’ Up inleds med av en fräsande motorsåg för att mynna ut i en egensinnig blandning av punk, dancehall och brittisk dubstep. It Takes A Muscle är en oemotståndlig plastig reggaetagning av holländska Spectral Displays popsingel It Takes A Muscle To Fall In Love från 1982.

Det är svårt att låta bli att dra paralleller till hur The Clash adopterade disco, hiphop, reggae och dub och andra delar av det samtida popspektrat och presenterade det som revolutionär punkrock.

Vissa har redan försökt utmåla M.I.A.s engagemang och revolutionsromantik som en image och naiv pose. Sant eller inte. När världen ser ut som den gör borde likgiltighet – oavsett om det handlar om popmusik eller politik – vara den största provokationen av alla.

M.I.A.
Titel: Maya
Bolag: XL recordings/Playground
Betyg: 4

- - -

Kolla även in:

M.I.A. Born Free (Video)
Diplo & Santogold Top Ranking Santogold – A Diplo Dub (Mixtape)
The Clash Combat Rock (Album)

Publicerat i Sydsvenskan 2o1o-07-08

Major Lazer

Jonas — Wed, 22 Jul 2009 07:26:13 +0000

Förmågan att blanda hiphop med pop och dansmusik från hela världen har gett Diplo mängder av följeslagare. Med hjälp av en major med laserkanon försöker han nu kränga dancehall till poppubliken.

Roskilde. Inramningen är rätt lustig. På scenen: en DJ som pumpar hård house dekorerad med jamaicanska stridsrop och laserskott. Vid hans sida: två dansare utklädda till mumier.

Närmast mig utspelar sig ett ännu knasigare skådespel. Tre tribaltatuerade muskelbyggare i shorts och bar överkropp har bildat en mosh pit – en slags testosteronstinn dansring normalt hemmahörande på aggressiva rockkonserter. Nu försöker en medelålders rejvare med pupiller stora som femtioöringar förgäves förklara för dem att sådant stök och bök inte hör hemma på ett dansgolv. ´

Det ser väldigt roligt ut men är rätt illustrerande för hur mannen på scen – Wesley Pentz, mer känd som Diplo – byggt broar mellan den urbana underjordens ytterligheter och popmusikens motorvägar.

Diplo ligger bland annat bakom brittiska M.I.A:s hitsingel Paper Planes. Låten adopterades förra året av världens fyra största rappare – T.I., Jay-Z, Kanye West och Lil’ Wayne – på Grammyprisade singeln Swagga Like Us.

Men det är inte därför jag kastat mig på tåget till Roskilde. Orsaken till det heter Major Lazer, en uppumpad superhjälte beväpnad med laserkanon och hyperaktiv europeisk klubbmusik. Det är ett dancehallprojekt signerat Diplo och brittiska houseveteranen Dave Taylor, också känd under namnet Switch.

– Ambitionen var aldrig att försökta göra ett äkta dancehallalbum. Skivan är roligare och mer galen än så, säger Diplo när jag möter honom bakom scenen efter spelningen.

– Vi ville göra något ovanligt.

I slutet av juni släppte de Guns Don’t Kill People… Lazers Do. På albumet medverkar Mr. Vegas, T.O.K., Vybz Kartel och ytterligare några av den jamaicanska musikvärldens största namn.

– Jamaicanska MC:s är så långt före det som händer inom hiphopen just nu. Ibland har jag svårt att fatta hur mycket bättre och mer kreativa de är på Jamaica. Problemet är att de inte får någon exponering, säger Diplo.

För trots att artister som Sean Paul slagit långt utanför dancehallvärlden är jamaicansk musik fortfarande i mångt och mycket en intern företeelse.

– Det är svårt att få jamaicanska artister att se utanför Jamaica eller de jamaicanska scenerna i New York och Japan. De flesta bryr sig inte. De har svårt att se att musiken är tillräckligt stark för att nå utanför de kretsarna, säger Diplo.

Med Major Lazer har Diplo en förhoppning om att ändra på det.

– Alla yngre kids från England och Amerika kan lite om både hiphop och dancehall. De är mycket smartare än den äldre generationen som antingen var inne på rock, klubbmusik eller hiphop. Idag verkar alla ha en mycket öppnare musikpalett.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-07-22.

Mer: recension av Guns Don’t Kill People… Lazers Do.

Switch

Jonas — Wed, 04 Apr 2007 19:51:47 +0000

Allvarligt talat: britten Dave Taylor gör dansmusik som är helt bäng. Bakom mängder av pseudonymer har han producerat och remixat namn som M.I.A., Hot Chip, P Diddy och Kelis. Själv säger han att allt bara handlar om att få människor att reagera på dansgolvet.

– Folk gillar att höra saker de inte förväntar sig. Det handlar om att få folks uppmärksamhet och att behålla den. Du vill dra in folk i musiken och sen underhålla dem, säger Dave Taylor när jag når honom i en Londontaxi på väg till flygplatsen.

– Fatta att jag blev bestulen på mitt pass i natt. Hur kan man vara på väg till flygplatsen utan pass? Avbryter han mitt i en mening. Han låter minst sagt disträ.

Dave Taylor ansvarar för några av de senaste årens allra bästa houselåtar. Under alias som Switch och Solid Groove har han fått medvetna kids i färgglada partyskrudar att upptäcka upphackade fyrafjärdedelsrytmer från Chicago. Han låg även bakom brittlankesiska popstjärnan M.I.A.s radiohit Pull Up The People under pseudonymen A. Brucker.

– Det handlar om att gå in i olika karaktärer och göra musik med varierad attityd. Namnen fungerar lite som att jag sätter på mig olika hattar, ”nu är jag A Brucker” liksom. Det är ett bra sätt att skilja saker åt.

Som så många andra klubbmusikproducenter har Dave Taylor en bakgrund som dj. De senaste tio åren har han med housemusiken som utgångspunkt avverkat de flesta genrerna på den urbana brittiska dansmusikscenen.

Oberoende av vilken musik han närmar sig gör han det på samma sätt. Först styckar han sönder allt, sen bygger han upp ett basdrypande kaos som träffar hårdare i plytet än en slägga.

En Dave Taylor-produktion känns lite som att ha ohämmat sex och vakna till sans i en hög av avrivna plagg och sängkläder när ytterdörren slår igen. Man fattar inte riktigt vad som hänt men känner sig helt överkörd fast på ett positivt vis.

– En produktion ska inte ta lång tid att göra. Och då menar jag inte längre än ett par dagar. Har man inte fått till något då är det lika bra att starta från början igen.

Det senaste året har Dave Taylor flängt runt jorden tillsammans med M.I.A. för att hitta inspiration till och spela in hennes kommande album. Skivan är planerad att släppas i juni. Som det ser ut nu kommer Taylor vara huvudproducent med namn som amerikanska ghettofunkmissionären Diplo och hiphopproducenten Timbaland vid sin sida.

– Vi började i Indien, sen Trinidad, Karibien, New York och tillbaka till Indien igen… vänta lite, jag ska bara se till att taxichauffören åker rätt.

Bird Flu, den första videon från skivan dök, upp i början av februari.

– Vi anställde en grupp från norra Indien som bestod av tjugotvå trumslagare, de kommer förmodligen att medverka på ytterligare några låtar på skivan…

– Alltså Jonas, tror du vi är klara snart? Jag är på väg in i gaten nu.

Publicerat i Dygnet Runt, Sydsvenskan 2007-04-04.