Snurrade in på Discobelle en kortis och noterade att argentiskamerikanska Bersa Discos – pålitlig leverantör av cumbiarytmer som anpassats till moderna dansgolv – är aktuella med ytterligare en volym i sin tolvtumsserie. Tänkte att det kunde vara passande att flagga för en krönika jag skrev om cumbia i Sydsvenskan i november förra året i samband med att Bersa Discos och ZZK Records besökte klubben The Rumble.  Den ligger inne i arkivet nu, uppdaterad med lite aktuella släpp.

Det måste ha varit mer än tio år sedan. Falu Folkmusikfestival hade ännu inte gått i graven och mitt i myllret hade några tokstollar från en skivaffär i Stockholm som hette Multi Kulti förvandlat en Folkvagnsbuss till ett mobilt soundsystem. Nu stod de och pumpade militant dubreggae med Prince Far I och en massa oidentifierbar världsmusik så att rutorna skallrade.

Varje dag stod jag och fingrade på skivorna i deras lilla marknadsstånd. Ett par återutgivningar från Simple Red-sångaren Mick Hucknalls reggaeetikett Blood & Fire. Lee Perrys Roast Fish Collie Weed & Corn Bread. Det dröjde inte länge innan månadens skivbudget var spräckt.

Självklart var det då jag hörde den. Den där låten som får musiktokiga att rusa fram till DJ-bås och expediter på skivaffärer med en blick mer desperat än en crackpundare i jakt på nästa kick.

Bara måste veta. Bara måste ha.

Låten hette La Cologiala, artisten Rodolfo Y So Tipica RA7 och kom från samlingen Cumbia Cumbia – cumbias de oro de Colombia.  Jag hade såklart varken hört talas om cumbia eller någon Rodolfo med ett band vars namn mer lät om en lokal gerillarörelse än en baskåt salsaorkester. Men det hindrade mig inte från att försöka sälja in La Cologiala till vänner och DJ-kollegor så fort jag fick tillfälle.

Det gick sådär. Men hade jag försökt idag hade det förmodligen gått mycket bättre.

Cumbia är Colombias motsvarighet till Argentinas tango eller Kubas rumba.  En lokal musikgenre med rötter tillbaka till 1900-talets början som växte och spred sig över hela Sydamerika.

Genren härstammar från norra delarna av Colombia vars kust gränsar till Karibiska havet och ligger närmast Västindien. Precis som mycket annan musik från regionen – i synnerhet den från Jamaica – är det basgångarna som är det centrala i cumbia.

De senaste åren har genren upplevt en pånyttfödelse. Dansmusikproducenter mixar cumbia med klubbmusik och genren har via USA spridit sig vidare till Europa.

Timbuktu och Manu Chao är exempel på två artister som influerats av cumbia på sina skivor.

 Argentinas huvudstad Bueno Aires har blivit ett av de starkaste fästena för modern cumbia. Genom att uppdatera gamla cumbiarytmer till urbana dansgolv och MP3-bloggar idag har skivbolag som ZZK Records (uttalas Zizek) och Bersa Discos skapat något som låter som ett mellanting a Puertoricansk reggaeton och brittisk dubstep. 

 ZZK kallar sin version av genren för Cumbia digital. Utmärkande är en kontrast mellan oemotståndliga sockersöta dragspelsmelodier, långsamt tågtuffande slagverksrytmer och skamligt mycket bas.

I kväll besöker en trio från ZZK bestående av bland andra poppiga klipp-och-klistra-producenten Villa Diamante Inkonstklubben The Rumble i Malmö.

För den som inte har möjlighet eller lust att svettas bland ungdomarna där är det bara att värma sig med utmärkta samlingen ZZK Sound vol. 1 Cumbia Digital från i höstas eller någon av Bersa Discos tre hittills utgivna EP:s. 

Publicerat i Sydsvenskan 2008-11-29.

Uppdatering: Bersa Discos har precis kommit till volym 5 i sin tolvtumsserie. Gratis smakprov via Disco Belle här. Tolvan finns att köpa på bland annat Turntablelab i New York. Villa Diamantes piratremixar går att hitta lite här och var på nätet. ZZK släpper vol 2 av sin ZZK Sounds 26 juni. De brukar gå att hitta lätt på exempelvis Itunes Store. Pålitliga bolaget Sound Way har släppt en utmärkt samling med musik från Disco Fuentes – Colombias motsvarighet till Tamla Motown – som heter Colombia - The Golden Age of Discos Fuentes. The Powerhouse of Colombian Music 1960-1976.

 Nyfikna, entusiastiskt hyllande och tillsynes outtröttliga i sin jakt på nya, snabba musikaliska kickar har MP3-bloggarna blivit en minst lika viktig, om inte viktigare, medial maktfaktor som fanzines, dagspress och magasin i musikvärlden.

I en djungel av My Space-sidor och You Tube-klipp fungerar MP3-bloggarna som pålitliga nyhetsguider. Ett enkelt och snabbt sätt att komma över den senaste musiken. Orsaken till att de har fått ett sånt genomslag i år är just  lättillgängligheten.

– Tekniktröskeln är så sjukt låg i dag. Det är anledningen till att det har ökat explosionsartat, säger Björn Jeffery, it-strateg och en av grundarna till MP3-bloggen Discobelle.net.

– Att hitta en särskild hub eller server på DC++, Soul Seek eller andra Internetprogram som inte använder en vanlig webläsare är grymt meckigt, det tycker även jag. Nu när allt finns på den www-baserade webben är det mycket enklare. Vem som helst kan högerklicka på en fil och välja ”spara som”.

Disco Belle är ett löst sammansatt kollektiv av DJs, festfixare, skribenter och vanliga musikintresserade som hållit igång sen våren 2005. Discobelle.net startades för ett år sen av Bomben.se-skribenten Niklas Mijdema och Björn Jeffery som även ligger bakom modebloggen Manolo.se. Idag har även Martin Andersson, på dansgolven i söder känd som DJ Marty, hakat på.

Under året har utvecklingen gått från exklusiva mixar signerade DJ-kändisar i det här grabbigt hippa hörnet av dansmusikvärlden till regelbundet spridande av fransk post Daft Punk-electro och den absolut senaste hiphopsmutsen.   

– Vår ambition är att de låtar vi lägger upp ska vara helt nya i den bemärkelsen att de ska ha dykt upp på nätet de senaste två dagarna, säger Björn Jeffery.

 Idag har Discobelle.net drygt 20 000 besökare i veckan vilket placerar dem bland de tjugo mest besökta svenska bloggarna på Bloggportalens topplista. Enligt Björn Jeffery är det lite missvisande i och med att de skriver på engelska och majoriteten av läsarna förmodligen kommer från utlandet.

Ur ett internationellt perspektiv är 20 000 besökare i veckan inte lika imponerande. Samtidigt har Disco Belle vid upprepade tillfällen blivit citerade och hänvisade till i stora och betydelsefulla publikationer som Rolling Stone och Pitchfork Media vilket skvallrar en del om bloggens betydelse för den lilla del av musikvärlden som de vistas i.

 Om Disco Belle har sin största publik utomlands är det tvärt om med L’Amour à trois. Johan Sundberg startade L’Amour à trois i slutet av november 2005 tillsammans med Björn Lundin och Johan Ekström.

– Tanken från början var inte så mycket mer än att sprida de låtar som vi skickade till varandra och se om någon var intresserad. Det visade sig att folk brydde sig mycket mer än vi trodde, säger Johan Sundberg.

L’Amour à trois har idag drygt 10 000 besökare i månaden. En relativt stor siffra i och med att de enbart skriver på svenska om indie och postindie. Som en jämförelse har Sveriges mest betydelsefulla musiktidning Sonic en upplaga på 20 000 exemplar.

– Sverige är så himla litet. Alla som befinner sig i en medial maktposition läser de flesta bloggar och tidningar. I och med det så sprids det vi lägger upp direkt till andra med makt vilket gör att vi också kan vara med och påverka, säger Johan Sundberg.

Det är främst bland genrer och artister i marginalen som MP3-bloggarna är en stor maktfaktor. Artister som tidigare på sin höjd sålde ett par hundra exemplar av en skiva når genom MP3-bloggarna tusentals lyssnare över hela världen.

Martin Thörnqvist driver skivbolaget Songs I Wish I Had Written i Malmö. Hem till kritikerhyllade popband som nu insomnade Le Sport och Gentle Touch. För honom är det lika självklart att förse olika MP3-bloggar med musik som att skicka promos till musiktidningar och annan media.

– Vad MP3-bloggarna har gjort är att de erbjudit ett storstadsutbud överallt vilket gett möjlighet för små obskyra genrer att blomstra.

För Songs I Wish är gratis låtar den primära marknadsföringskanalen.

– Fildelning är själva källan till vår existens. Om inte P3 spelar musiken måste jag och andra sprida den för att den ska nå ut.

Rent juridiskt befinner sig MP3-bloggarna i en gråzon idag. Det är ingen tvekan om att de bryter mot nuvarande lagstiftning genom att de sprider upphovsrättskyddat material. Samtidigt sker mycket av spridningen med skivbolagens goda minne.

– I USA är samarbetet mellan bloggarna och de stora skivbolagen mycket mer utbrett, säger Martin Andersson på Discobelle.net.

– Ett skivbolag som Def Jam använder sig tydligt av det i sin marknadsföring genom att medvetet läcka exklusiva grejer till olika bloggar. Men i Sverige är det inte lika utbrett.

Enligt Björn Jeffery har aldrig några stora svenska bolag hört av sig till Discobelle.net. Ibland kan det kännas närmast komiskt.

– Alla grejer vi lagt upp med Teddybears och Robyn har vi fått från amerikanska PR-bolag. Det är alltså svenska artister som ska lanseras i USA, vars amerikanska bolag tar kontakt med en svensk blogg som skriver på engelska och därmed har många amerikanska läsare, säger Björn Jeffery och skrattar.

Vilka exakt det är som läser MP3-bloggar och hämtar sin musik där verkar ingen ha riktig koll på. Och det är svårt att se vilken påverkan en enskild MP3-blogg har rent PR-mässigt.

Det är lätt att se ringarna på vattnet men betydligt svårare att hitta ursprungskällan, den som kastar i stenen i vattnet. När flera personer samtidigt slungar i ett helt grustag i vattnet och orsakar flera digitala svallvågor är det förstås ännu svårare.

Klart är att ingen MP3-blogg tydligt kan peka på att de enskilt har gett något skivbolag ökade intäkter. Kanske just för att de faktiskt ofta erbjuder en liknande produkt. Gratis.

Martin Thörnqvist är positiv ändå.

– För vissa konsumenter finns det fortfarande ett mervärde i att ha skivan. De som inte tycker det kommer aldrig att köpa skivan i vilket fall. Men om dessa sprider musiken vidare kommer det ändå att vara bra marknadsföring i och med att det finns chans att hitta andra lyssnare som ser ett mervärde i att ha musiken på skiva.

– Det kan inte vara dåligt för en artist att en blogg med över 100 000 besökare i månaden sprider musiken, fortsätter han. Jämför med ett galleri. Det är aldrig dåligt att ha 100 000 besökare även fast bara två köper en tavla. Kvantitet kommer att generera försäljning.

Med över 100 000 besökare i månaden borde det finnas möjlighet att tjäna pengar på en MP3-blogg i form av exempelvis annonsintäkter.

Björn Jeffery är tveksam till att han skulle vilja se en sån utveckling av Discobelle.net.

– Om vi aktivt tjänar pengar på att sprida någon annan persons upphovsrättsskyddade material hamnar vi lätt i en väldigt knepig sits. Som det är nu kan jag rakryggat stå upp och säga att vi inte tjänar en spänn men att det är väldigt bra PR för artisterna.

Publicerat i Sydsvenskan 2007-01-26.