Jag har svårt att smälta att min lilla värld – de dansgolv, klubbar och människor som i snart tio år tillhört min vardag – kan intressera någon annan. Någon utomstående. Någon från Stockholm eller London. Någon som aldrig ränt på fester på Rooseum eller avslutat lördagsnatten med Itunes-rejv i något kollektiv på Möllevången.

Jag tror det är därför det dröjt så länge innan jag tog till mig den lilla lokala musikscen, som växt fram kring klubbar som Stephen Hawkings och Kristallen, pirat-editbolaget Lugnet och skivbutiken Rundgångs etikett Psychic Malmö, trots att det bokstavligen skett mitt framför mina ögon.

Det har varit för nära.

Nyligen släppte Möllankvartetten This Is Head sin första sjutumsingel på just Psychic Malmö. Senare i höst kommer en egen tolva på deras bolag Enkelt. Förutom utmärkt eget material innehåller tolvan en högst förträfflig remix av Studios Dan Lissvik.

Vidderna, det vill säga Marcus Clemmedson och Niklas Tjäder, är ett annat lokalt psykdiscoprojekt som gått från klarhet till klarhet. Mattias Nihléns Ved är ett tredje.

Det gemensamma för flera av de inblandade är att de varit en del av den nattliga vardagen i Malmö i närmare ett decennium. Precis som jag har de ryckt upp de flesta fridlysta blommor som ryms i klubbmusikfloran för att nu ha landat i någon slags sinnesutvidgande new age-tolkning av rock- och discohistorien.

Allt oftare kommer jag på mig själv med att fingra på lokalt anknutna tolvor och album. För första gången i mitt liv har jag börjat buda på tavlor och bilder av konstnärer och fotografer i bekantskapskretsen.

Förmodligen gör jag det av exakt samma anledning: de säger något om mitt liv i Malmö de senaste tio åren.

Det känns nästan som att jag omedvetet skyndar att samla på mig minnesfragment från en tid förknippat med förbehållslös kärlek, innan jag förlorat aptiten och glömt bort hur det en gång kändes.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-09-02. Återpublicerat med tillåtelse av Sydsvenskan.