Precis som den legendariska nigerianska bandledaren Fela Kuti vidareutvecklade dåtidens afroamerikanska populärmusik skapar artisterna på ”Afrobeats Mix Vol. 1” nya rätter av välbekanta ingredienser. Allt är inte lika vällagat men de som inte hälsat på sångaren D’Banj eller rapparen Atumpan tidigare lär fastna framför youtube de närmaste dagarna.

DJ Abrantee
Titel: Afrobeats Mix vol. 1
Bolag: www.abrantee.com
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2012-02-01

Unga malmöetiketten Fasaan Records har på kort tid presenterat sig som en av söderns roligaste och mest spännande klubb-, dj- och musikerkollektiv. Efter ett par svartfester och en välbesökt släppfest för ljuva loverssingeln ”My Man” får de i morgon finfrämmande på Moriskan av tropikarkeologerna Miles Cleret från Soundway Records och Sofrito Specials Frankie Francis. Jag passade på att kolla läget med Fasaans Emanuel Sundin.

Berätta om Fasaan Recordings.
– Vi är tre musiker som alla varit verksamma i tidigare projekt som hittade gemensamma referenspunkter i den musik vi ville göra. Bolaget, eller etiketten som vi kanske hellre kallar det, var för oss ett sätt att både skapa musik och släppa den i samma process. Därför kan vi spela in, producera och släppa musik på ett okomplicerat sätt, i olika typer av estetisk riktning och fria konstellationer.

Hur blev ni intresserade av afrikansk och karibisk musik från 60- och 70-talet?
– Vi har alla sedan länge haft ett stort intresse för den typen av musik, ett intresse som bara byggts på med åren. Som musiker inspireras vi av den i vårt dagliga arbete med etiketten. Tack vare att vi har olika musikaliska bakgrunder och ingångar till den.

Vad är det ni tilltalas av i musiken som släpptes under den tiden?
– Det är helt enkelt bra musik. De är något speciellt med den musikaliska epoken som inte alltid går att förklara. Det finns olika kvalitéer i olika genrer. I sin helhet blir det ibland lätt svävande att förklara på vilket sätt man tilltalas av det. Dels är det känslan av att leta upp och upptäcka gammal musik, sen är det rent musikaliska ting som kanske mer berör produktioner, stilistiska element och spelsätt.

I morgon arrangerar ni er första fest under parasollen “Fasaan Disco Specials” med främmande från England i form av Sofrito Records Frankie Francis och Miles Cleret från Soundway Records. Vad kan vi förvänta oss?
– En jävligt kul kväll. Fruktansvärt bra dansmusik och nöjet i att dansa till saker man inte hört förut.

Sofrito och Soundway är kända för att gräva fram musik från platser som Angola, Colombia, Västindien, Ghana, Panama, Nigeria och Benin. Vilken är er egen musikaliska favoritregion just nu?
– Just nu är det mestadels västafrikansk boogie och disco som spisas!

På tal om boogie och disco. Efter två sjutumssläpp är ni snart aktuella med er första tolvtumssingel. Vad kan ni berätta om den?
– Vi är ungefär en månad in i inspelningsprocessen och börjar bli klara.  En låt är åt det mer karibiska discohållet, högre tempo, syntar, blås och spejsig känsla, nästan med lite av en proto-housenisch. Den andra är lägre tempo, åt lo-fi boogie hållet. Sång, stötigt blås och stråkar. Mycket soul! Båda låtarna kommer även att få en specialbehandling av discodoktorn Sergio Rizzolo.

Fasaan Disco Specials #1 på Moriskan i morgon med Miles Cleret (Soundway, UK), Frankie Francis (Sofrito, UK), Fasaan Disco Team, Helena Strömdahl (Function), Jimmy Virki (Prejka) med flera.

Mer:

En spotifylista med 38 personliga favoriter från Soundway och Sofritos diskografi.

Min artikel om Soundway och Miles Cleret från Sonic.

Min recension av samlingen “Ghana Special – Modern Highlife, Afro-Sounds & Ghanaian Blues 1968-81”

Min recension av “Sofrito presents: Tropical Discotheque”.

Dagens afrofunkbomb kommer från Bukky Leo & Black Egypt. “Precious Mother” går bland annat att hitta på Strut-samlingen “Club Africa 2” från 2000.

Sam Sallon – You May Not Mean To Hurt Me (Leo Zero Remix)

***

Parlour – The City

* * *

Tiedye – Fishermans Bend (Dan Lissvik Remix)

* * *

Diverse artister – Down To The Sea And Back: The Continuing Journey of The Balearic Beat. Volume 1

* * *

Diverse artister – The World Ends: Afro Rock & Psychedelia In 1970’s Nigeria

* * *

Diverse artister – Reggae Anthology: Definitive Collection of  Federal Records

Bara några russin från de senaste tidens kulturkonsumtion. Varken något mer eller mindre än saker som jag gillar. Grejer  som det inte funnits tid, plats eller möjlighet att skriva om tidigare men som förtjänar att lyftas fram lite extra.

För alla oss som inte har tillgång till brittisk TV hemma finns BBCs fantastiska dokumentär om Nigerias huvudstad Lagos från i våras numera på Youtube. Se den. Om inte annat för Vocal Slender – en av huvudpersonerna i andra avsnittet – som tack vare dokumentären närmat sig den musikframgång han drömde om från soptippen i Lagos.

Fint omslag. Fin samling med Nigeriansk disco. Läs mer och titta på en ett fint fotomontage hos Frank Gossner på Voodoofunk.

Miles Cleret åkte på semester och återvände med lådvis av svart guld. Tolv år och åtskilliga flygpoäng senare är hans etikett Soundway Records en av de mest spännande vägvisarna till förbisedda musikskatter från Västafrika och Karibien.

Att följa det Londonbaserade återutgivningsbolaget Soundway Records känns ibland som att läsa loggboken från ett trettio år gammalt handelsfartyg som kastat ankar i tropikerna. Ena månaden befinner de sig i Nigerias huvudstad Lagos omgivna av traditionell västafrikansk highlife, hypnotisk blues, funk och brötig afrobeat. Den andra mönstrar de av i Barranquilla i norra Colombia eller i Colón i Panama. Ett par veckor senare går de i land i Franska Antillerna för att pimpla rom och partaja till haitisk compas, kongolesisk rumba och inhemsk tumbélé tillsammans med tatuerade sjöbusar, immigranter, kolonisatörer, turister, prostituerade och annat löst folk som rörde sig i hamnkvarterna på 1960- och 70-talet.

– Om man tittar på de städer som varit mest betydelsefulla för musikutvecklingen i den här delen av världen – Accra, Lagos, Kingston, Colón, Cartagena och så vidare – inser man att samtliga är hamnstäder, berättar Soundways grundare Miles Cleret när jag når honom på den engelska landsbygden där han numera bor.

– Människor som passerade förbi ville bli roade när de kom i land så musiken var väldigt fokuserad på att underhålla, fortsätter han. Det är till exempel därför [karibisk] calypso påminner mycket om [västafrikansk] highlife. Folk som reste mycket var samtidigt öppna för nya intryck på ett sätt som inte var självklart på andra ställen.

Musiker från Antillerna korsade Atlanten för att turnera i Senegal och andra före detta franska kolonier i Västafrika. Kuststäderna i norra Colombia hade massiva soundsystem som älskade artister från Jamaica och de andra öarna tvärs över Karibiska havet. Musiktraditioner från respektive land och världsdelar spreds från hamn till hamn och influerade varandra.

– På den tiden var man tvungen att vänta på skivorna som sjömännen och båtarna kom i land med. Det var svårt hitta ny musik men man arbetade väldigt målmedvetet för att göra det.

Historien om Soundway börjar med en semesterresa till Ghana för omkring tolv år sedan. Miles Cleret, som då samlat skivor i närmare tio år och spelat ute hälften så länge, hamnade hemma hos en inhemsk DJ som lassade den ena makalösa skivan efter den andra på skivtallriken. Cleret insåg att han stött ihop med en musikskatt som till stora delar ännu var outforskad av samlarna i väst.

En idé föddes om att sammanställa de bästa låtarna till en samling. 2002 startade han Soundway och gav ut Ghana Soundz – Afro-Beat, Funk & Fusion In 70’s Ghana. Delvis för att kolla av det allmänna intresset, men också för att rädda och restaurera en del av musikhistorien som bokstavligen var på väg att gå smälta bort i den tropiska hettan.

Respekten och intresset för gamla dammiga vinylplattor – hur fantastisk musik de än må innehålla – har generellt sett aldrig varit lika stort och utbrett i Afrika som i Europa, USA och Japan.

Idag närmar sig Soundway tjugo utgivna fullängdare med musik från Västafrika och Karibien, framförallt från Ghana, Panama och Nigeria. Just Nigerias oändligt rika och blomstrande musikscen på 1970-talet har gett upphov till flertalet återbesök och samlingar. Bara i vår har de släppt två stycken.

– Folk brukar prata om 1950- och 60-talet som gulderan för highlife-musiken. Men för mig har 1970-talet – sättet musiken skapades på och variationsrikedomen – alltid varit mest intressant. Det finns så mycket och så många obskyra skivor att upptäcka. Då är det lika bra att folk får höra dessa istället för att jag och ett par andra samlare sitter och håller på dem.

Soundway är aktuella med Nigeria Afrobeat Special: The New Explosive Sound In 1970’s Nigeria och Nigeria Special vol 2: Modern Highlife, Afro-Sounds & Nigerian Blues.  Senare i vår släpps Palenque, Palenque! : Champeta Criolla & Afro Roots in Caribbean Colombia 1975-1991. www.soundwayrecords.com.

* * *

Tre oumbärliga Soundwaysläpp att starta med

Nigeria Special: Modern Highlife, Afro-Sounds & Nigerian Blues 1970-76
Första delen av hittills fem utgivna Nigeria-specialer. Har ni inte tidigare haft möjlighet att hälsa på Celestine Ukwu & His Philosophers Nationals trollbindande Okwukwe Na Nchekwube är det hög tid att göra det.

Colombia! – The Golden Age of Discos Fuentes. The Powerhouse of Colombian Music 1960-76
Colombianerna vårdar sina skivor med samma vördnad som fransmän vårdar sina kokböcker. Discos Fuentes är Colombias motsvarighet till Tamla Motown. Den här samlingen med cumbia och salsa lyser lika starkt som bolagets gula etiketter i skivbackarna i Cali.

Ghana Special: Modern Highlife, Afro-Sounds & Ghanaian Blues 1968-81
Förstklassig mix av highlife, västafrikansk blues, jazz, funk och soul. Värd sin vikt i guld enbart för K.Frimpong & His Cubanos Fiestas klassiker Kyenkyen Bi Adi M’Awu som innehåller ett av de mest hänsynslöst svängande trumkomp som fästs på band.

Publicerat i Sonic #52 i mars 2010.

Ytterligare en Soundway-samling som är minst lika nödvändig som den förra? Ja, faktiskt.

Diverse artister
Titel: Nigeria Special: vol. 2 – Modern Highlife, Afro Sounds & Nigerian Blues 1970-76 (LLLL) 
Bolag: Soundway
Betyg: 4 

Publicerad i Sydsvenskan 2010-03-17.