Som Locussolus tar han vänsterfilen till åttiotalets dansgolv. Gunship inleds med blippig techno för att övergå i discofierade elgitarrorgier på ett inte alls oangenämt vis. Men det stora utropstecknet är Little Boots där han återupplivar något av Public Image Ltd-basisten Jah Wobbles postpunkiga dubprojekt med självklar auktoritet.

DJ Harvey presents Locussolus
Titel: Gunship/Little Boots
Bolag: International Feel
Betyg: 4 

Publicerat i Sydsvenskan 2010-03-03

Att hitta producenter och dj:ar som talar varmt om 70- och 80-talens klubbscener är inte särskilt svårt nuförtiden. Oavsett om det handlar om gaydisco från New York och Chicago eller ljudet av italienskt jetsetliv – den scen som dagens elektroniska dansmusikproducenter refererar till när de beskriver sin musik som kosmisk. Men att de mest högljudda rösterna i hyllningskörerna faktiskt upplevt klubbarna och musiken de romantiserar är desto ovanligare.

Producenten Sasha Crnobrnja och skivsamlande formgivaren Alex Gloor har varit med närmast från start. I början av 80-talet tog Crnobrnja bilen från Schweiz till Italien för att dansa till eklektiska diskjockeyn Daniele Baldellis flummigt långsamma musikmix. Vid ungefär samma tid firade Alex Gloor gatukonstnären Keith Harrings födelsedag på Paradise Garage i New York med Larry Levan bakom skivspelarna och en ung Madonna på scen.

Idag återupplever de sina första möten med dansmusiken i projektet In Flagranti.

– På sätt och vis stannar de första intrycken kvar hos dig för alltid, säger Sasha Crnobrnja. På den tiden var allt så mycket mer uppblandat. Det fanns inte bara en sorts stil. Om du spelade ute var du mer eller mindre tvungen att ha all sorts musik i skivväskan. Till och med popmusiken var mer varierad. Just den variationen kan jag sakna idag.

In Flagranti bildades 2002 men idén till projektet föddes redan i början av 90-talet när Sasha Crnobrnja lämnade Schweiz för New York. Då hade Alex Gloor redan bott i staden sedan 1984.

– Mycket av det vi gör idag utvecklades under tiden vi bodde ihop i New York, säger Sasha Crnobrnja. Vi hade många idéer, men varken teknik eller erfarenhet att genomföra dem förrän tio år senare. Jag minns att Alex till och med ville göra en discodokumentär 1992. Han hade ett radiomanus och allt men det var ingen som var intresserad av det då. Det var för tidigt. Det hade inte blivit tillräckligt begagnat ännu.

Idag är intresset för återupptäckt disco, postpunk, new wave och annan elektronisk dansmusik från början av 80-talet större än på länge. Det senaste årtiondets teknikutveckling har gjort det enkelt att klippa ihop såväl loppisfynd som återuppväckta minnesbilder från ungdomen till nya sammanhang. Hos In Flagranti visar det sig i en kollageaktig estetik som upprepas i både musiken och i Alex Gloors mjukpornografiska visuella inramning.

– Om du jobbar digitalt med mjukvaruprogram idag återkommer du alltid till samma sak, berättar Sasha Crnobrnja. Oavsett om du arbetar med musik eller grafik handlar det om klipp- och klistra.

Att de hämtar sina influenser från musiken de växte upp med har inte enbart med nostalgi att göra menar Sasha Crnobrnja.

– Jag upptäcker nya saker och lär mig fortfarande. Men det är från den perioden i musikhistorien jag vill lära mig.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-01-15