På Jamaica har de något som de kallar för war season vilket normalt brukar innebära tiden kring den stora musikfestivalen Sting. Malmös jamaicaentusiaster gör sitt bästa för att återskapa rivaliteten och slaget om publiken på hemmaplan. I kväll gästas Babel av Queen Ifrica och Tony Rebel. Samtidigt bjuder Sweet Fred in David Rodigan till sin klubb The Rumble på Inkonst ett kvarter bort.

Nästa helg fortsätter tvekampen kring Bergsgatan med två födelsedagskalas för Bob Marley på Babel respektive KB. Den senare med hedersbesök från Lee Perry. Inkonst kontrar i sin tur med T.O.K. 

Min intervju med Queen Ifrica i Sydsvenskan ligger uppe nu. Passade även på att lägga upp en gammal intervju jag gjorde med David Rodigan i Sydsvenskan för två år sedan.

En av hennes största hits handlar om incest och hon anklagar landets mest populära artist för att vara pedofil. I en mansdominerad jamaicansk musikvärld där det mesta är tillåtet, så länge folket gillar det, vågar Queen Ifrica säga ifrån.

Som reggae- och dancehallyssnare hamnar man för eller senare i ett moraliskt dilemma. Ska man tolerera vilka dumheter som helst bara för att det råkar vara populärt på Jamaica? Kan man fortsätta lyssna på en artist vars åsikter och värderingar skiljer sig radikalt från ens egna bara för att man gillar musiken?

Man kan stapla argument om att musiken bara speglar världen den härstammar från. Att artisterna ger vanligt folk vad de vill ha. Förklara att våldsromantik och sexism inte ska tolkas ordagrant. Men vi kommer aldrig undan frågorna: Är det här okej? Är det här något som jag kan leva med att stödja?

Ventrice Morgan, alias Queen Ifrica, kunde det inte.

– Jag påstår inte att alla ska göra eftertänksam musik. Jag menar bara att man som artist måste stå för och ta ansvar för det man sänder ut, säger hon.

Det är just hennes mod att säga ifrån, ta ansvar och stå upp mot dem med makten att diktera agendan som gjort henne till mest populära kvinnliga artisten på Jamaica just nu.

Ventrice Morgan är dotter till ska-legenden Derrick Morgan men växte upp med sin styvpappa och sin mamma i ett rastafarikollektiv utanför turistparadiset Montego Bay.

– Det var en väldigt lärorik miljö att växa upp i. Det var en rätt öppen gren av rastafari. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att älska och ta hand om sig själv och att vara tolerant och acceptera olika människors tro. Det gjorde att jag kunde upptäcka världen på ett helt annat sätt.

Det är också den medvetenhet hon spridit på singlar som Keep It To Yourself och Lioness On The Rise. Mest uppmärksamhet har hon fått för den mer kontroversiella Daddy, en låt om det tidigare tabubelagda ämnet incest som att döma av reaktionerna visade sig vara ett betydligt större och utbrett problem på Jamaica än vad någon hade kunnat föreställa sig.

Queen Ifrica har aldrig varit rädd för att kritisera sina manliga kollegor och deras ofta omdömeslösa penismätartävlingar. I somras spelade hon in No Bwoy där hon påstår att Vybz Kartel, världens just nu största dancehallartist, är pedofil. Låten var ett svar till Virginity, en låt där 34-åriga Kartel fantiserar om att lägra oskulder. Alternativt: gör en konstnärlig tidsresa bakåt för att återuppleva sina egna trevande tonår.

– Med No Bwoy har unga tjejer, som ännu kanske inte förstår vilka signaler deras kroppar sänder ut, fått en låt att försvara sig med i situationer där de riskerar att gå med på att göra något som de egentligen inte vill, säger hon.

Som kvinna i en extremt mansdominerad genre. Var hittar du kraft och mod för att offentligt kritisera den mest populära artisten just nu?

– I grunden tror jag det handlar om min kärlek till mig själv och att jag vet att människor med dålig självkänsla är värda mycket mer än den omgivning som ser ner på dem. Du har rätt att stå upp och säga nej till dem som har makt att diktera villkoren. Jag påstår inte att jag alltid har rätt, men om jag kan få en enda ung tjej att tycka bättre om sig själv så är det värt det.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-01-29

Vår kontakt har varit högst sporadisk. Ärligt talat handlar det enbart om en kort mailkonversation för ett par år sedan då jag jagade en intervju med jamaicanska smörsångaren Daville. En intervju som aldrig blev av. Fråga mig inte varför men sedan dess har i alla fall en engelsman som heter Pierre Bost och jobbar på VP Records, världens största distributör av jamaicansk musik, sett till att det med jämna mellanrum ligger paket på mitt hallgolv med de senaste (och inte lika färska) karibiska skivsläppen. 

Den här veckan landade bland annat den fina Niney The Observer-samlingen Roots With Quality från förra året samt kommande album av Queen Ifrica och Alborosie. Den sist nämnda är alltså något på papperet så osannolikt som en italiensk rasta som vunnit reggaevärldens hjärtan. Med tanke på jamaicanernas förkärlek till alla möjliga bad boys är det i och för sig inte så konstigt att de faller för en snubbe från Sicilien. Mer maffia än så blir det sällan.

Jag antar att ni kommer få läsa om några av skivorna här innan de släpps om ett par veckor. Alborosie besöker förresten Sverige första veckan i juni. 6 juni på Tyrol i Stockholm, 9 juni på KB i Malmö och 11 juni i Västerås.