Självklart kan ingen äga rätten till en reportageidé men man kan väl kanske känna att Filters vinkel var aningen fantasilös. Speciellt när man vet om att Filters redaktör Ika Johannesson är vän och före detta kollega med Martin Aagård på tidningen Sex. De var med andra ord väl medvetna om artiklarnas likheter. 

Samtidigt blir det lite fånigt att bråka om vem som var först med att berätta en historia. Speciellt när Bon själva inte tillhörde de första som gjorde ett längre reportage om Jonas Altberg. Jag träffade själv honom i hans lägenhet i Malmö ett halvår innan Bon publicerade sin artikel. I artikeln i Sydsvenskan berättade jag bland annat den lite komplicerade historien om hur Boten Anna blev Now You’re Gone – den historia som Christopher Friman i kommentarerna på Vassaeggen säger sig ha lånat från Bon på grund av att Altberg idag inte vill prata om det. 

Reportaget om Basshunter är tyvärr inte det enda som ger en känsla av déjà vu i senaste Filter. Berättelsen om objectúmsexuella Eija-Riitta Berliner-Mauer som gifte sig med Berlinmuren 17 juni 1979 har väl Filip & Fredrik redan skojat om ett par gånger i betydligt mer folkliga sammanhang än i tidningar som Bon och Filter.

Småsaker, visst, men känslan är ändå att man som läsare av landets överlägset bästa magasin just nu blir lite besviken för att man för ovanlighetens skull inte erbjudits något som känns helt unikt.