Flera av Michael Kiwanukas låtar kan tolkas som att de handlar om växelverkande krafter av ett och samma ämne. Tro och tvivel.

Vägen mot en religiös övertygelse och kampen mot de krafter som vill annorlunda är ett klassiskt ämne inom soulmusiken. Därför är det lite överraskande att höra Michael Kiwanuka berätta att religionen spelade en obefintlig roll under uppväxten.

– Jag skulle inte säga att religion spelade någon roll överhuvudtaget. Den tro du refererar till i en låt som ”I’m Getting Ready” handlar mer om andlighet än om religion.

Religiös frälsning beskrivs ibland som en gudomlig blixt från en klar himmel. Den tro som Michael Kiwanuka sjunger om framstår mer som en mognadsprocess.

– Det är faktiskt ganska svårt att tro på något som du inte har sett eller upplevt själv. Du måste växa in i det, lita på vad du upplever och nästan bestämma dig för att låta dig övertygas och dras med.

Michael Kiwanukas föräldrar kommer från Uganda men flyttade till London på 80-talet. Kiwanuka är född 1988 och växte upp i den etniskt vita medelklassförorten Muswell Hill i norra London.

Musikaliskt är det lätt att dra paralleller mellan Kiwanuka och gammal folksoul från 60- och 70-talet. Men de som fick honom att våga plocka upp gitarren och skriva låtar var rockhjältar som Jimi Hendrix och Bob Dylan.

Hjältar som inte är de mest självklara för en svart 80-talist som är uppväxt i en popera som dominerats av hiphop, r&b och annan afroamerikansk pop.

– Det var inte svårt, men det fick mig att känna mig lite annorlunda för att dessa artister inte passade in i mallen över vad folk förväntade sig att jag gillade, säger Michael Kiwanuka och fortsätter:

– Det jag gillade med Bob Dylan är att han inte försökte passa in eller be om ursäkt för vad han gjorde. Förmodligen är det också därför jag uppskattar artister som Kurt Cobain och Marvin Gaye. De startade en egen popresa som sedan inspirerade andra.

”Home Again”, titelspåret från vårens debutalbum, handlar om att hitta ett eget uttryck men också om att våga hitta sig själv.

– Det handlar om att känna sig bekväm med vem man är. När du väl gör det så kommer du snart känna dig hemma. Det är då du kan få saker att hända och förhoppningsvis börja leva.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-04-27

Häromveckan offentliggjorde Malmö FF:s festfixare att de planerar en dansmusikfestival på Swedbank stadion i början av juni. Utan att lägga alltför stor vikt vid det idiotiska eller förträffliga valet att boka 50-åriga 80-tals­ikonen Boy George och belgiska electrohousestjärnan Basto kan vi konstatera att klubbmusikfestivaler ligger i tiden, oavsett om det är som endagarsfester på idrotts­arenor, gatugalej eller mer traditionella musiksammankomster.

Varje stad och festival av vikt verkar just nu se den elektroniska dansmusiken som en livboj. Nyligen uttalade sig en ansvarig för Sveriges traditionella popmecka Emmaboda om att inga under 30 år lyssnar på indie längre. Ungdomarna vill ha electro och house.

För två år sedan gjorde den då femtonåriga Stockholmaren Pop Dakar en liknande make over och kom ut ur garderoben som Dans Dakar. 25–26 maj intar de universitetsområdet med house- och technostjärnor som Paul Kalkbrenner, Cassius, och Eric Prydz.

Helgen efter startar det mer kommersiella Summerburst i Göteborg samtidigt som världsstjärnorna ­Avicii och Deadmau5 tar över Söderstadion i Stockholm.

14–16 juni satsar Hultsfred åter på dansmusiken ­genom finkänsliga bokningar som Jamie XX och amerikanska discostyckaren Jacques Renault.

Samma helg gästar David Guetta, Tiësto, 2 Many DJs, Axwell och Sebastian Ingrosso med flera Stockholms stadion för huvudstadens edition av ovan nämnda Summerburst.

Klubbmusikfestivaler är speciella. Det räcker med att bryta ner namnet – klubb-musikfestival – för att stöta ihop med vad som uppfattas som en motsägelse av vissa­ traditionalister. Det som fungerar mellan fyra väggar på ett intimt dansgolv är inte nödvändigtvis en klok bokning på en idrottsarena eller i ett cirkustält på ett grönområde utanför stan.

Utmaningen är att kombinera festivalernas inbjudande lättillgänglighet utan att förlora klubbarnas ­eggande känsla av en gemytlig tillflyktsort som verkar som ett avbrott från världen utanför.

Lyckas man kan det bli den ultimata festivalupplevelsen.

Misslyckas man blir även de största dj-stjärnorna lika överflödiga som den dj som underhöll ­turisterna i kön till Madame Tussauds senast jag besökte London.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-05-09

På !K7:s dj-kicks-serie flyter hon skickligt mellan traditionell house, dubinfluerad techno och den vidareutveckling av dubstep och engelsk basmusik som hon producerar under sitt alias Nocturnal Sunshine.

2011 hamnade 24-åriga Coles på plats nio när dansmusikidealisterna på Resident Advisor utnämnde världens bästa dj:s. Fortsätter hon utvecklas i den här takten tillhör hon topp-5 innan året är slut.

Bästa spår: Virgo Four – It’s A Crime (Caribou Remix)

Artist: Maya Jane Coles
Titel: DJ-Kicks
Bolag: !K7
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2012-04-25

Odd Future och frontpersonen Tyler, the Creators världsfrånvända ordlekar har gjort dem till det starkaste hiphopkonceptet sedan Wu-tang Clan. Till skillnad från W-falangen är Odd Futures låtar och produktioner alldeles för ojämna för att leva upp till förväntningarna på kollektivet som helhet.

På ”We Got Bitches” spottar och fräser Tyler, the Creator som om han vore en Old Dirty Bastard i högform. Men utan den skruvade videon blir exempelvis ”Rello”, hans samarbete med Hodgy Beats och Domo Genesis, bara ett mellanspår.

Bästa spår: We Got Bitches

Artist: Odd Future
Titel: The Of Tape Vol. 2
Bolag: Sony
Betyg: 2

Publicerat i Sydsvenskan 2012-04-18

Jämfört med Ruskos debutalbum från 2010 lyser de influenserna ännu tydligare idag. Bland annat på ”Be Free” och tillbakablickande junglehyllningen ”Roll Da Beats”.

När inte det västindiska musikarvet hörs mellan basutbrotten blinkar Rusko åt det tidiga 90-talets kommersiella rejvkultur.

”Somebody To Love” låter som en nyinspelning av Baby Ds ”Let Me Be Your Fantasy”. Det är också där, i gränslandet mellan underjord och topplistorna, Rusko uppenbart fyller en roll.

Bästa spår: Be Free

Artist: Rusko
Titel: Songs
Bolag: Mad Decent
Betyg: 3

I över tio år nu har jag skrivit om musik som helande kraft när livet känns som att leka hela havet stormar i kvicksand. Jag har staplat klyschor om förlovade land, ljus i tunnlar, endorfiner, hormoner och illegala substanser som förvandlar tårar till fåniga leenden. Rapporterat om svettiga dansgolv, dekadenta klubbar och magiska kvällar som fungerat som skydd mot allt det onda utanför. Hyllat sångare och sångerskor vars försäkran om att allt kommer att bli okej förvandlat regn till solsken på nolltid. Inbillat mig att musik faktiskt kan vara större än livet i sig.

Jag har varit en fullständig idiot.

Jag har vilselett er läsare. Framförallt har jag ljugit för mig själv.

För jag ville verkligen tro att alla de där sakerna betydde något. Nu har jag brutalt tvingas inse att det inte var något annat än tomma ord som inte är till någon tröst de stunder när man behöver dem som mest.

De senaste veckorna har jag inte förmått mig att höra en enda ton som inte var absolut nödvändig för att utföra mitt dagliga arbete. Jag har strukit en hel vägg av vinylryggar i lägenheten och konstaterat att inga gamla hjältar kommer att finnas där. Bockat av genre efter genre utan framgång. Skrollat genom spellistor på Spotify bara för att komma fram till att de påminner om något förlorat och bara skulle göra saker värre. Fingrat på jamaicanska dubsamlingar i CD-hyllan utan att finna något som kan få mig att somna in lika lugnt som tidigare.

Man vet att något har förstörts inombords när man kommer på sig själv att stå på samma klubbar, samma trygga sönderkramade miljöer man tidigare älskat, bara för att inse att det enda man önskar för stunden är att någon ska ta ens hand och säga: ”Jonas, nu går vi hem”.

Tidigare refuserad krönika från Sydsvenskan. Den borde vara skriven senhösten 2009 om jag placerat händelser i rätt kronologisk ordning. Efter en diskussion med en förståndig redaktör valde vi att inte publicera texten på våra festliga utgångssidor. Det var klokt av flera anledningar. Framförallt för att journalistgenren skrivande-män-tycker-synd-om-sig-själva knappast behöver ytterligare ett inlägg. Men eventuellt roar texten någon.

– Jag har verklighetsbaserad skit, djupa, hårda och mjuka låtar. Nu kommer en partylåt.

Sedan trycker discjockeyn igång ”Killer” samarbetet med kanadensiska emorapstjärnan Drake från 2009. Motsägelsefullt glider låten fram i samma makliga lunk som resten av Hussles material.

Nipsey Hussle härstammar från stadsdelen Slauson i södra Los Angeles och presenterade sig på allvar i samband med ”Hussle In The House” för tre år sedan. Singeln förvandlade barnrapparna Kriss Kross klassiker ”Jump” till hård västkustrap som parafraserade ”Straight Outta Compton”, N.W.A.s stilbildande introduktion till gängkrigens Los Angeles.

Hussles låtar och produktioner är mer förankrat i det västkustsound som blev synonymt med Los Angeles under tidigt 90-tal. Idag är det både en ljudbild och en kultur som saknar en riktig representant i hiphopvärlden vilket gör att Hussle fyller ett tomrum.

På Vega är Hussle klädd i svart t-shirt, stickad toppluva med texten ”Compton” broderat på sidan och beiga chinos. De hålls nätt och jämt uppe med ett guldfärgat bältesspänne strax under skrevet.

Inledningsvis har han en hemrullad marijuanacigarett lika stor som en glasstrut i handen. I slutet av konserten har han med god hjälp av delar av publiken slukat hela. Kanske är det därför många av låtarna framstår som om de vore inlindade i bomull. Och kanske är det därför de självklara finalspåren slarvas förbi.

”Bitches Ain’t Shit”, ett samarbete med rapparen YG från 2011, kombinerar en tjutande minimal sydstatsproduktion med refrängen från en gammal Dr Dre-låt. I ”Hussle In The House” låter han publiken sjunga varannan rad. Tyvärr bidrar den glesa tillströmningen till att det låter som ett amerikanskt tv-inslag där någon ersatt svordomarna med tystnad.

I självpeppande extranumret ”Feelin’ Myself”, det spår som tydligast avviker från västkustmallen, skryter Hussle om hur hans inkomster vuxit lika mycket som Pinocchios näsa. Om han vill att de ska fortsätta öka behöver han lära sig styra sin musikaliska gatstump med ett mer varierat tonfall.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-04-12

Strut tar hjälp av dansmusikveteranen Richard Sen för att samla lite brittisk årgångsacid från åren när hela utelivet symboliserades av en stor smiley.

CD1
01. Bang The Party - Bang Bang You’re Mine (Full Vocal Remix)
02. Window Smashers - Free To Be
03. Julian Jonah - Jealousy And Lies
04. Baby Ford - Crashing
05. Man With No Name - From Within The Mind Of My 909
06. Rio Rhythm Band - Cuba Jakkin’
07. Playtime Toons - Shaker Song
08. Jail Break - Mentality
09. Exocet - Safety Zone
10. Return Of The Living Acid - Twin Tub
11. Cxx - The Comfort Of Strangers (Mix By Rhythm Doctor)(Richard Sen Edit)
12. Julie Stapleton - Where’s The Love Gone (Remix)
13. Rohan Delano - Inflight

CD2
01. Sly And Lovechild - The World According To Sly & Lovechild (Andrew Weatherall Soul Of Europe Mix)
02. Ability Ii - Pressure Dub
03. Static - Iron Orbit (J. Saul Kane Mix)
04. M. D. Emm - 1666 (Pyro-Maniac Mix)
05. Colm Iii - Take Me High (Mansion Mix)
06. S.L.F.- Show Me What You Got
07. Paul Rutherford - Get Real (Happy House Mix)
08. Bizzare Inc - Technological
09. Us - Born In The North
10. Annette - Dream 17

Digital Only
A Guy Called Gerald - Specific Hate
This Ain’t Chicago - Ride The Rhythm

Säga vad man vill om Swedish House Mafias musik. Till skillnad från Aviciis osannolika kometgenombrott är trions karriärresa högst traditionell för dansmusikvärlden. Efter att ha börjat i småskaliga sammanhang har de tre steg för steg närmat sig de största scenerna med hjälp av lika delar talang och hårt arbete.

Problemet med Swedish House Mafia, David Guetta och flera andra av dagens största dansmusiknamn är att de lätt kan kritiseras för att inte jobba arslet av sig emellanåt.

Redan för två år sedan fångades Swedish House ­Mafias Steve Angello i en film där det var uppenbart att han inte lyfte mer än ett finger i dj-båset. Klippet skapade misstankar om att hans dj-set var färdig­mixade i förhand, det vill säga detsamma som playback.

I höstas tvingades han också att bekräfta att finalen av hans spelning på holländska dansmusikfestivalen Dance­ Valley var förinspelad för att lättare matcha scenfyrverkerierna.

Det var säkert inte första gången. Men att förbereda­ passager i dj-showen är verkligen inte samma sak som att fakturera några hundratusen för ett helt färdig­inspelat uppträdande, vilket vissa insinuerat att ­An­gello & co gör.

Istället för att kritisera Swedish House Mafias och ­David Guettas uppenbara färdigheter i studion och bakom skivspelarna borde fler ifrågasatte själva sammanhanget de verkar i. För deras främsta påverkan på housescenen är inte musikalisk utan att de tagit klubbmusiken till stora scener långt utanför dansgolven. Framgångarna har berett vägen för en ny generation producenter som enbart har siktet inställt på arenorna.

Det är synd, för utan koppling till den klubbmiljö och sociala grogrund där musiken har sina rötter förvandlas dj-showerna till en mycket mer flyktig underhållningsform.

I stället för personligt sammansatta låt- och musikkollage muteras framträdandena till att bara bli en uppspelning av enskilda egenproducerade radiohits.

- - -

Kolla även in:

Action Bronson – Blue Chips (mixtape)
Rapvalrossen lever upp till förväntningarna som singeln ”Bird On A Wire” skapat.

Stalley – Savage Journey To The American Dream (mixtape)
Bönder som Stalley och Block Beattaz lyfter rapvärlden.

Schlachtofbronx – That G String Track (albumspår)
Tropisk strippklubbstechno från Tyskland.

Miami Music Conference mars 2005. Brittiska Bugz In the Attic har fest på Amika och kvällen är fortfarande inte natt. Fyra svenska klubbmusikcelebriteter, vi kan kalla dem Calle, Mats, Mattias och Ingmari, lyssnar på Jazzanovas Jürgen von Knablauch som är inbjuden för att spela skivor.

När han mixar in en ny låt börjar de alla snegla på varandra. Först lite diskret. Sedan allt mer uppenbart. Till slut står de vända mot varandra och gapar på det sättet som bara riktiga musikjunkies kan göra när de hör något de aldrig hört förut och bara måste få reda på vad det är som spelas.

Ingen har en aning. Men det är fantastiskt och låter inte som något annat de hört tidigare. Som techno fast i hiphop-tempo. Som om “Mad Mike” Banks spelat in med DJ Premier. Som ett blockparty i Bronx med Ron Hardy som DJ.

– Ingmari, du är tjej. Kan inte du gå upp och fråga vad det är för låt, säger någon.

Låten heter “Sunshine F**k”. Gruppen heter Trickski och är det senaste tillskottet på Jazzanovas Sonar Kollektiv.

Daniel Becker sitter i sin lägenhet i Berlin och väntar på att Yannick L – den andra tredjedelen av Trickski – ska dyka upp. Gruppens tredje medlem Jack Migger – MC och partykatalysator vid live- och klubbframträdanden – är den här dagen upptagen med annat.

– Yannick är den musikaliska hjärnan. Jag jobbar mer med själva arrangemangen och känner av vad som funkar.

Jag blir snabbt avbruten när jag ställer fler frågor.

– Kan du inte ringa upp om några minuter när Yannick är tillbaka så kan vi börja intervjun på riktigt då? Det känns mer demokratiskt.

När jag ringer upp är det Yannick som svarar. Den här gången är Daniel ute och köper snacks och vi får vänta ytterligare innan vi kan starta.

Yannick och Daniel träffades i Freiburg. En studentstad i sydvästra Tyskland som i den här delen av musikvärlden främst är känd som hemstad för klubben Rootdown och bayernbossanovans fader – Rainer Trüby.

Det här var i slutet av nittiotalet och likt de flesta andra djs spelade Trickski en hybrid av rare grooves och framtida jazz. En hybrid som i början stakade ut nya musikaliska riktningar men till slut bara upprepade ett redan fastställt koncept i oändlighet.

Yannick: Vår musik är resultatet av hur vår smak utvecklades genom åren. Vi tar delar av allt vi gillar och sätter samman det med influenser av house, techno och hiphop. Det är ett patetiskt ord men man skulle kunna beskriva vår musik som en smältdegel.

Varje gång jag ställer en fråga upprepar han den högt på charmerande tyskengelska så att de båda får chans att säga sin mening. Så fort den ena svarar lämnas telefonen över till den andra som på lika charmerande tyskbruten engelska fortsätter resonemanget.

Daniel: Vi tillhör båda den andra, yngre generationen som kom in på rare grooves. När vi började samla skivor var de flesta loppmarknaderna redan utplockade. Så vi är inte skivsamlare på det viset att vi letar efter den japanska förstapressen av något som vi vet går att få tag i på nypress.

Framtidsjazzens utveckling de senaste åren mot mer elektroniska rytmer handlar inte bara om en nostalgisk återanvändning av 80-talets klubbkultur eller om att retroscenen kom i kapp den moderna klubbscenen och bet sig själv i svansen. Det är framförallt ett medvetet, naturligt steg bort ifrån allt som tidigare varit förknippat med nujazz.

Daniel: Jag tror musiken var en del av den sena nittiotalseran med lounger överallt. När börserna kraschade tröttnade folk på det trevliga, smakfulla och välproducerade och sofistikerade. Musiken hade nått en punkt där den var tvungen att rikta blickarna bakåt och hitta nya vinklar.

Yannick: Många gillade inte hur musiken marknadsfördes och hur den började skapas för att attrahera vissa köpare. Själva poängen med nujazz var ju att människor dansade till musik som de aldrig hört förut. Men vad är meningen med att höra samma musik i en bar som på en klubb?

Naivt enkla trummaskinrytmer och syntbasgångar blev verktyget för att ta tillbaka musiken dit den hörde hemma. Tillbaka till den europeiska klubbmusikens rötter  i acid från Chicago och techno från Detroit. Tillbaka till dansgolvet. Även om det fortfarande till viss del handlade om att återanvända historien låter dåtiden inte som den brukade göra.

Daniel: Det mesta som vi gillar är gammalt, men vi samlar mer på house än jazz idag.

Yannick: Vi var inte så djupt inne på techno i början av nittiotalet. Men de senaste åren har vi börjat återupptäcka gammal house och techno. Mestadels från Detroit och Chicago.

Vad är det ni gillar i gammal Chicago- och Detroithouse?

Yannick: Det som är intressant är själva produktionerna. Harmonierna i Detroittechnon. Hur basen jobbar. Jag gillar råheten på de tidiga Chicacohousetolvorna. Det är lite det vi eftersträvar med Trickski.

Tidigare publicerad i musiktidningen Brus juni 2005. Trickski spelar på Inkonst i Malmö lördag 14 april i samband med Nöjesguiden och Noize-kollektivets förfest för Sonár. Läs mer på deras facebookevent.

På sjunde studioalbumet samarbetar Maliduon med bland andra Santigold och Bertrand Cantat. Den franska rockstjärnan dömdes 2004 till åtta års fängelse för att ha slagit ihjäl sin dåvarande flickvän.

Sett enbart till musiken fungerar samarbetena och skapar en karakteristisk snygg fusion av västerländska och västafrikanska pop- och rocktraditioner. Men när de blandar in rapparen Theophilus London på ”Nebe Miri” och dekorerar ”Chérie” med Michael Jacksonska barnkörer passerar de även gränsen för smak och omdöme musikaliskt.

Bästa spår: Africa Mon Afrique

Aritst: Amadou & Mariam
Titel: Folila
Bolag: Because/Warner
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2012-04-04

Till skillnad från andra retrospektiva bolag som återvänder från det förgångna försöker Soundway aldrig återskapa historien. Istället låter Batida 70-talets karnevalrytmer bli en bro till smattrande kuduro, västafrikansk hiphop och annan modern basmusik med rötter i tropikerna.

Genrelokala favoriten ”Alegria” har spelats på lokala dansgolv i ett par år. ”Puxa” med sina krossade garagehousekaggar är bara en av ytterligare ett halvt dussin potentiella klubbhits.

Bästa spår: Puxa

Aritst: Batida
Titel: Batida
Bolag: Soundway
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2012-04-04

Erykah Badu och Mali-sångerskan Fatoumata Diawara sprider ytterligare stjärnglans.

Jämfört med 70-talets hypnotiska afrobeat är låtarna anmärkningsvärt korta, så korta att flera mer framstår som skisser och utkast.

Det är lite synd. För även om potentialen är uppenbar går det inte att bortse från att slutresultatet tagit stryk ett späckat arbetsschema.

Bästa spår: Follow Fashion

Artist: Rocket Juice & the Moon
Titel: Rocket Juice & the Moon
Bolag: Honest Jon/Border
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2012-03-28

På andra albumet har de uppumpade electroproduktionerna fått ge utrymme för pop och mer nyanserade globala klubbrytmer. Utvecklingen lyfter fram de humoristiska och politiskt medvetna texterna som tidigare dolts av en intetsägande stökig yta.

I sina bästa stunder låter Maskinen som en exhibitionistisk oäkting från en orgie mellan Diplo och Magnus Uggla.

Bästa spår: Signalspaning

Artist: Maskinen
Titel: Framgång och efterfrågan
Bolag: Pope/Universal
Betyg: 4

Publicerad i Sydsvenskan 2012-03-28

Som malmöbo har känslan av att befinna sig i medias fokus varit påtaglig den senaste tiden. Samtidigt som jag vill försöka förklara och berätta om mitt Malmö för utomstående blir det frustrerande tydligt att vi befinner oss på olika sidor av linsen.

Förhoppningarna var därför inte särskilt höga inför UG:s Malmöspecial. Men programmet och framförallt Gellert Tamas lyckades förmedla en mer nyanserad bild av den komplexitet som råder än vad riksmedia tidigare gjort. Mycket på grund av att de för ovanlighetens skull inte försökte hitta ett svar, en syndabock eller en samstämmig bild av staden utan tillät sig att lämna många frågor öppna.

Från en sida av förstoringsglaset uppfattas Malmö lätt som ett svartvitt lapptäcke av olika världar, kulturer, klasser, etniska grupperingar och politiska åsikter från extremhöger till yttersta vänsterkanten. Men för många av oss som bor här påminner vardagen allt mer om en grå filt som kan verka både trygg och kvävande på samma gång.

Publicerad på Sydsvenskans kultursidor 2012-03-29

För mer än ett och ett halvt år sedan fann jag överraskande mitt namn i amerikanska The Advocate, den största tidningen i Louisianas huvudstad Baton Rouge. Överraskande för att jag varken har varit i södra USA eller någonsin publicerat en text om ett Louisiana-relaterat ämne på engelska.

Artikeln refererade till en text i vår lokala morgontidning i södra Sverige. Jag hade skrivit om Baton Rouge-rapparen Lil Boosies album ”Superbad: The Return of Boosie Bad Azz”. Min recension fanns till och med översatt från svenska till engelska och återgiven i sin helhet på The Advocates webbsida. Utan att läsa in alltför mycket mellan raderna fick jag en känsla av att artikelförfattaren Marissa Frayer fann det lite lustigt att en svensk tidning uppmärksammade en rappare från Baton Rouge.

På sätt och vis hade hon rätt. Majoriteten av Sydsvenskans läsare befinner sig långt från det USA och den verklighet som Lil Boosie och liknande rappare porträtterar. Samtidigt har ljudet av afroamerikansk hiphop varit en viktig del av den svenska populärkulturen sedan mitten av 80-talet.

Jag var tio år när jag började lyssna på hiphop. De första skivorna jag spelade om och om igen på kassett var Beastie Boys ”Licence To Ill” och Run DMCs ”Tougher Than Leather”. Det har snart gått 25 år sedan dess.

När artister som N.W.A. i slutet av 80-talet introducerade Amerika för sidor av Los Angeles som aldrig visats i några Hollywoodfilmer dröjde det inte länge innan Comptongruppens musik även gick att hitta i de småstadshålor som jag och merparten av alla svenskar vuxit upp i. Skivorna låg inte högt på försäljningslistorna och gjorde inga stora avtryck på mainstreamkulturen i Sverige då. Men de gick att finna för dem som letade.

Oavsett om ditt intresse är musik, konst, mode, film eller design är du som svensk uppväxt med att söka, lite som en guldvaskare eller en hiphopproducent på jakt efter det perfekta beatet i loppmarknadernas dammiga skivbackar. För den som är intresserad av alternativkultur i Sverige är gräset alltid grönare någon annanstans. Hur skulle det inte kunna vara det när utbudet ständigt speglar de blott 9 miljoner människor som bor här?

För dem som förälskade sig i hiphop, gangstarap och romantiserad ghettorealism på 90-talet var mitten av 00-talet inga roliga år. Den 50 Cent som hade gjort sig ett namn på mixtapes och sippat Bacardi ”In Da Club” förvandlades snabbt till en popartist i mängden. Och även fast The Game försökte hålla den blodröda fanan högt på den motsatta kusten var det många som hellre blickade söderut. Mot städer som New Orleans, Houston och Atlanta. Mot lokala subgenrer som bounce, screw och crunk.

När väl hiphopkartan ritats om och fått nya huvudstäder dröjde det inte länge innan artister som Lil Wayne och T.I. var så stora att de mer förknippades med toppen av Billboardlistan än sina hemstäder. Men en rapstjärna förblev lojal till sin hemmaplan och sina gamla lokala kollegor även efter att sydstatsrappen förvandlats till storsäljande popmusik: Torrence Hatch, mer känd som Boosie Bad Azz eller Lil Boosie.

Jag är ganska säker att det var Très Bien Shops Hannes Hogeman som introducerade mig för Lil Boosies rakbladsvassa röst och ettriga ordflöde. Inledningsvis förvånades jag över att hiphop – i synnerhet gangstarap, om vi tillåter oss att använda den termen även i de här sammanhangen – var den mest spelade musiken på Très Bien Shops kontor. Men vid närmare eftertanke kändes det bara logiskt.

Det finns dem som hävdar att vår musiksmak cementeras mellan vi är femton och tjugo år. Tonårens hjältar och preferenser följer sedan med som en måttstock för vårt fortsatta musikkonsumerande i resten av livet. Vad som får oss att välja en hjälte framför en annan är svårt att svara på. De beslut man tar som tonåring är sällan särskilt rationella eller eftertänksamma. Tonåringar väljer det som känns dope och fresh, oavsett om det handlar om inköp av kläder, musik eller vilka böcker eller tidningar vi läser.

Vissa människor fann sina hjältar och hjältinnor i Science Fiction-filmer, NBA eller Champions league, andra på catwalken i Paris, en rockklubb i Manchester eller bland romantikförfattare på biblioteket. Vi fann dem i amerikansk gangstarap.

I oktober 2006 beskrev dåvarande New York Times-journalisten Kelefa Sanneh Lil Boosie som att han hade de fem egenskaper som varje rappare behöver: en röst man minns, infekterat förkärlek till skitsnack, dålig attityd, regionalt rykte och ett skivkontrakt. Tidigare samma år hade Lil Boosie släppt storbolagsdebuten ”Bad Azz” och med hjälp av sovrumsdansande fans fått en internethit med ”Do tha Ratchet”, en av många singlar det året som förvandlade lokala låtar till nationella och globala youtube-anthems.

Lil Boosie jämförs ofta med Tupac Shakur och ”Set It Of” kan mycket väl vara hiphopvärldens hårdaste verbala uppgörelse sedan just 2Pacs ”Hit Em’ Up” från 1996. Det som utmärker honom, förutom de mångfacetterade texterna, är hans speciella förmåga att likt en sydstatsversion av Busta Rhymes helt ta över låtarna han gästar. Det spelar ingen roll vem originalartisten är. Det enda man minns från låtar som ”Wipe Me Down” är Lil Boosies raspiga röst som lätt får en lätt att tro att han gurglat halsen med tårgas innan han klev in i mikrofonbåset.

Torrence ”Lil Boosie” Hatch växte upp i södra Baton Rouge och beskriver sin uppväxt som familjär under omständigheterna. Mamman var lärare i naturvetenskap på Middle School. Pappan hade missbruksproblem.

– I was a regular bad ass kid, playing sports, rippin and runnin, berättade Lil Boosie för The Faders Chris Richard i april 2008.

Men när pappan gick bort i samband med en hjärntumör 1997 förändrades Boosie. Det dåliga uppträdandet eskalerade. Musiken och skrivandet, som han fått intresse för genom mammans böcker och diktsamlingar, blev en ventil för att hjälpligt hantera och uttryckta de känslorna som riskerade att koka över inombords.

Det dröjde inte länge innan Lil Boosie började göra avtryck i hemstaden. Som 15-åring jobbade han med lokala hiphop-hjälten och sedermera mentorn C-Loc. Efter ett tag nådde surret om den lovande rapparen de lokala entreprenörerna Melvin ”Mel” Vernell Jr och Marcus ”Turk” Roach. Under överseende av legendariska UGK-rapparen Pimp C hade duon lanserat skivbolaget Trill Entertainment i ett försök att upprepa den succé som Cash Money/No Limit upplevt i grannstaden New Orleans några år tidigare.

När Boosie 2000 tvingades till sin första runda bakom murarna, efter att ha blivit ertappad av polisen i en stulen bil, var det Trill Entertainment som borgade ut honom och gav honom skivkontrakt. Olyckligt nog skulle det varken bli hans sista strid med rättvisan eller sista besök i fängelset.

I låten ”I Remember” tänker Lil Boosie tillbaka. Över ett tillbakalutad beat med en irriterande syntslinga konstaterar han att aldrig glömt det förgångna, varken de bra eller dåliga stunderna. Dagarna i bar överkropp under den stekande sommarsolen, sitt första paket med weed, morfar som predikade i kyrkan, när han första gången bar pistol till skolan, pappans misshandel av mamman, när han själv blev utsläppt från fängelset.

Han låter som en gammal veteran som vid ålderns höst reflekterar över sitt liv. I verkligheten hade Boosie ännu inte fyllt 25 år.

Gangstarap har ända sedan dag ett byggt på en mer eller mindre avvägd blandning av fiktion och gaturealism. Det är uppenbart att människor som tillhör toppen av underhållningsindustrin och driver mångmiljonföretag inte har tid att hustla på gatorna och att många av historierna och händelserna de berättar om i sina texter är uppdiktade. Lika uppenbart finns det en koppling – ibland historisk, ibland aktuell – till en kriminell värld som är högst verklig. Till skillnad från exempelvis Martin Scorsese, Robert De Niro, Francis Ford Coppola, Al Pachino och andra legender som trovärdigt porträtterat en kriminell livsstil på film har de största gangstarapparna aldrig lika tydligt lyckats distansera sig från det levernet. Innan den före detta fängelsevakten Rick Ross bevisade motsatsen ansågs ett rövarliv – a thug life – närmast vara en nödvändighet för att ge historierna styrka och trovärdighet. Men att spela en roll trovärdigt är självfallet inte det samma som att leva den rollen till hundra procent.

Ibland inbillar jag mig att vi i media och andra utomstående har svårare att skilja på rollerna än rapparna själva. Att vissa avdelningar och personer inom den amerikanska polisen specialbevakar hiphopscenen säger förmodligen lika mycket om det amerikanska polisväsendet och andra utomståendes fördomar som det verkliga behovet för sådana aktioner. Att flera av hiphopvärldens allra största stjärnor avtjänar, eller nyligen avtjänat, fängelsestraff kan lika mycket ses som ett bevis för ett uppfuckat amerikanskt rättssystem som ett bristande omdöme från artisterna i fråga. Sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan.

Med facit i hand är jag inte övertygad om att den badazz-attityd som Kelefa Sanneh pratade om i New York Times är att rekommendera för den rappare som vill ha en stabil karriär. För Torrence Hatch innebar det att han tvingades bevittna släppet av sitt fjärde studiealbum bakom lås och bom. Sedan september 2009 avtjänar Lil Boosie nämligen ett fyraårigt fängelsestraff på Dixon Correctional Institute i Louisiana efter att för tredje gången blivit dömd för marijuanainnehav.

Den 17 juni förra året blev saker flertaligt gånger värre när Hatch anklagades för delaktighet i mordet på den före detta skivbolagskollegan Terry Boyd.

Lil Boosie är anklagad för att ha anlitat Michael ”Marlo Mike” Louding för att mörda 35-åriga Boyd, som sköts till döds, 21 oktober 2009.

I en intervju med On Wax Magazine i september 2011 förnekade Hatchs advokat Martin Regan anklagelserna:

– Det finns en individ som har hävdat att Torrence Hatch är den personen som skickat honom, anlitat honom och hyrt honom för att mörda någon. Jag uppfattar det som att den här individen sedan dess har tagit tillbaka det uttalande för att det helt enkelt inte är sant. Den här personen som vi har att göra med har mördat tre eller fyra människor.

Som om inte det var tillräckligt dömdes Boosie i slutet av november förra året till 8 år i fängelse efter att han förklarat sig skyldig till att vid tre tillfällen ha försökt smuggla in narkotika på Dixon Correctional Institute and the Louisiana State Penitentiary.

Utöver det försöker utredarna bevisa att Lil Boosie har varit involverad i fem andra mord kopplade till Michael Louding.

Boosie själv förnekar alla dessa anklagelser och hävdar att distriktåklagaren Hiller Moore III har en personlig vendetta mot honom.

– Jag sitter här på grund av de låtar jag spelade in innan jag fängslades. Låtar om polisen i Baton Rouge och vad som händer här, berättade Lil Boosie i en intervju med XXL Magazine i maj 2011.

– Det är många saker med vårt skivbolag som samhället inte gillar… de beslagtog min hårddisk från mitt hem efter att jag blivit arresterad. Jag har dagar av album där. De har fortfarande inte lämnat tillbaka den trots att de haft den i över ett år. Jag behöver den där musiken.

Boosie advokat Jason Williams menar att distriktåklagaren försöker övertyga allmänheten att det finns en koppling mellan en massa fall utan att det finns några faktiska åtal.

– Det är ett fall som han är åklagad för, berättade Williams för CBS tidigare i år. Men det är den nivån orättvisorna befinner sig på inom den här myndigheten som försöker sätta dit en oskyldig människa. Och i det faktiska fallet finns inte ett enda bevis som pekar mot Lil Boosue bortsett från det faktum att han är en ung svart man som har lyckats bra i Baton Rouge.

I september 2010 släppte Lil Boosie sitt fjärde fullängdsalbum ”Incarcerated”. Lil Boosie och skivbolagskollegan Webbie spelar två av huvudrollerna i Damon Dash-skrivna filmen ”Ghetto Stories” som utspelar sig i Baton Rouge och släpptes tidigare i år på DVD. Mordrättegången mot Lil Boosie startar 30 april 2012.

Det gick inget vidare. Kanske för att det fanns ett överskott av just de bilder som Bainbridge tyckte fattades. Så han valde att göra musik under namnet Kindness istället.

Debutalbumet utmärks av en liknande naivitet som den misslyckade fotografkarriären. Titeln ”World, You Need A Change of Mind”, en blinkning till Eddie Kendricks soul/disco-klassiker ”Girl, You Need A Change of Mind”, är banal och högtravande på samma gång och därför ganska passande.

På ”Bombastic” rabblar Bainbridge förebilder på samma sätt som Daft Punk gjorde på ”Teachers” 1997: John Lennon, Michael Jackson, Kate Bush, Larry Levan, Walter Gibbons. Albumet har skapats i samarbete Cassius Philippe Zdar, en annan fransman från tiden då Paris utgjorde den elektroniska dansmusikens epicentrum. Musikaliskt innehåller skivan även influenser från Talking Heads, konstskole-funk från 80-talet och mer moderna popuppfinningar som drömsk chill wave.

Staplandet av referenser gör det lätt att bli cynisk. Simpel kritik är att Kindness låter som om någon gjort musik efter de mest populära ämnesorden på Mp3-blogg-sammanställaren hypemachine.com. Samtidigt går inte att bortse från att det under ytan gömmer sig flera fina poplåtar och ett eget uttryck.

Första singeln ”Swinging Party” är en svävande cover av postpunkbandet The Replacements albumspår från 1985. ”Anyone Can Fall In Love” är en motiverad nyinspelning av en för popmusiken ovanligt klarsynt kärleksång med brittiska såpoperaskådespelerskan Anita Dobson från samma tid. ”Gee Up” och ”Doigsong” får mig att tänka på Hot Chip eller något annat postpunk-influerat band som fick sitt genombrott i mitten av 00-talet.

Bainbridges febriga sångröst har fått vissa att dra paralleller till avant garde-musikern, producenten och låtskrivaren Arthur Russell. På driviga ”Cyan” och långsamt discoputtrande ”House” har Kindness stämma samma fängslande effekt.

Bästa spår: House

Kolla också in:
Kindness – Gee Up (musikvideo, 2012)
Talking Heads – Speaking In Tongues (album, 1983)
Arthur Russell – Calling Out Of Context, (samling, 2000)

Artist: Kindness
Titel: World, You Need A Change of Mind
Bolag: Female Energy
Betyg: 3

Publicerad i Sydsvenskan 2012-03-20

Utflyttade skåningarna Ulf Alsterlund och Daniel Leopold har tidigare sammanstrålat i konstellationen Dequez. Som Uffe & Leoparden är engelskan utbytt mot svenska. Debutalbumet är lika mycket influerat av elektronisk dansmusik och pop som av framåtblickande Detroit-hiphopproducenter som Dilla och Waajeed.

Språkbytet gör det mer lättillgängligt utan att lekfullheten och nyfikenheten i texter och produktioner för den skull går förlorad.

Bästa spår: Länge leve kärleken

Artist: Uffe & Leoparden
Titel: Genom filter och mix
Bolag: Uffe och Leoparden
Betyg: 4

Publicerat i Sydsvenskan 2012-03-20

Det senaste månaderna har Sverige drabbats av fullständig bloggfrossa. Alla verkar gå igång på att skriva och läsa dagboksaktiga kommentarer på internet. Det känns lite konstigt. Fenomenet i sig är ju inget nytt. Det nya är omfattningen och den mediala uppmärksamheten.

Det är en solig söndagskväll när jag träffar Björn af Kleen vid Möllevångstorget i centrala Malmö. Han kommer på cykel, ser nyklippt ut och är precis lika fräsch som man kan förvänta sig av en disciplinerad person som ger sken av att vara uppe med morgontidningen och i säng strax efter deadline.

Björn är född 1980 och kommer ursprungligen från Hedemora. På drygt ett år har han gått från att vara ett okänt namn vid skolbänken till att ett av de flitigast droppade namnen bland bloggande mediacelebriteter. Sen i maj förra året jobbar han heltid som kulturjournalist med bland andra Sydsvenskan och Expressen som uppdragsgivare. I veckan utsågs han till en av landets hundra mäktigaste 80-talister av affärstidningen Att:ention.

På Tempo bar & kök är det lugnt och öde. Gårdagens sjöslag är bortstädat och än har inte kvällens gäster anlänt. Vi sätter oss inomhus vid ett av de klassiska 50-talsborden med matchande sjuanstolar. Björn beställer en whisky med is.

– Jag har en tes om att journalister skriver bloggar för att få berätta på ett sätt som de inte får utlopp för i vanliga tidningar. Formen för journalistik måste bli friare. Journalisten måste bli synligare i texten.

På Diagnos.dk har Björn af Kleen sedan i december beskrivit de våndor, vedermödor och människor som möter en framgångskåt journalistwannabe på väg uppåt i hierarkin. När bloggportalen.se – en sammanställning av över tusen svenska bloggar av skiftande karaktär – startade för tre veckor sen skrev han:

”Att blogga uppriktigt och storögt om medievärlden har visat sig vara en framgångsmetod. Sju månader efter att jag och två journalistkollegor startat bloggen Diagnos.dk har jag dejtat, fått kvalificerade jobberbjudanden och blivit intervjuad tack vare bloggen.”

Bloggen har blivit ett effektivt verktyg i byggandet av det personliga varumärket.

Diagnos startade som en åsiktsspalt i studenttidningen Lundagård. En plantskola som fostrat skådespelaren Hasse Alfredson, politikern Per Garthon, Per T Ohlsson, Jan Mårtensson, Gunnar Fredriksson och diverse andra namn som hamstrat chef- och ledartitlar på landets största tidningar.

I december 2004 publicerades de första inläggen på Diagnos.

– Jag frågade Karin om vi inte skulle starta en blogg, säger Björn. Det verkade kul att få skriva om vad man ville.

Karin heter Olsson i efternamn. Nyligen lämnade hon Lundagård efter två framgångsrika år som chefredaktör. I sommar har hon vikarierat som ledarskribent på Expressen där även Björn tillbringade juli månad som vikarierande kulturredaktör. Tillsammans utgör de två tredjedelar av Diagnos. Joakim Borda-Pedreira, frilansjournalist och nyutnämnd kulturchef på Lundagård, är den tredje.

– Indirekt var Diagnos en reaktion på min jobbsituation, säger Björn. Jag jobbade heltid på Sydsvenskan då och föll lite i deras mall för hur man ska skriva.

Han rufsar fingrarna genom sin kortklippta frisyr och verkar inte kunna bestämma sig för om han ska kamma luggen framåt eller åt sidan.

– Den redaktör jag jobbade mest för på Sydsvenskan bad mig stryka mina mest jag-centrerade meningar. Hon menade att journalisten aldrig ska ställa sig i vägen för personen i artikeln. Som oetablerad frilansjournalist är du inte riktigt i position göra annorlunda. Man skriver först och främst för redaktören. Inte för läsaren. Även om det låter fult så är det absolut så.

Björn menar att man som frilansjournalist ständigt befinner sig i en ångestladdad situation.

– Som oetablerad frilans är det ett helvete. Det finns ingen trygghet. Det finns en rejäl ängslan hela tiden. Att man inte ska få chansen att skriva igen om man presterar dåligt.

Diagnos har offentliggjort prestationsångesten och vedermödorna. Vilket kan vara en förklaring till deras många läsare i journalistkretsar.

– Det finns säkert en igenkänningsfaktor någonstans. Karin skrev om en jobbig ledare för Expressen som hon inte var nöjd med exempelvis. Det är roligt att läsa om andra som utrycker samma ängslighet som en själv.

Men det är inte hela sanningen. Diagnos skulle inte vara lika läsvärt om de inblandade inte hade varit bra. Om de inte varit framgångsrika. Och samtidigt oroliga för att inte räcka till, att den uppåtgående kurvan ska plana ut. För tidigt.

En annan förklaring till Diagnos framgång inom branschen bygger förstås på att många av personerna de kommenterar tillhör de mediala svanar gräsänderna på landets tidningar plaskar med – eller snarare, önskar de plaskade med (även om de aldrig skulle erkänna det offentligt) – i den journalistiska ankdammen.

– Jag hade bloggat om min löneförhandling på Expressen och skrivit att Per Svensson [kulturchef] var en neurotiker och att Björn Wiman [biträdande kulturchef] hade konstig frisyr. Det är lite av en utmaning att våga vara personlig och skriva om sina bekymmer och tillkortakommanden fast stjärnor och chefer läser det man skriver.

Björns whisky är avslutad och fingrarna har övergått till att leka med de överblivna isbitarna i glaset.

– Jag hoppas att jag fått uppmärksamhet och att det blir varaktigt för att jag jobbat hårt och skriver bra. Det skulle kännas roligare om ens artiklar nämndes istället för ens blogg. Det går inte att driva karriär bara på att ha en blogg.

Vi lämnar Tempo och tar sällskap Kristianstadgatan bort mot Folkets park. Klockan har passerat åtta.

Björn berättar att hans mamma föreslagit att han som gillar att skriva borde starta ”en sån där blogg”.

Medial uppmärksamhet är uppenbarligen inte det samma som kändisskap på hemmaplan.

Drygt en timme efter att vi skilts åt kommer det ett inlägg från Björn på Diagnos.

”Blev just intervjuad. Märklig upplevelse. /…/ Slog mig att jag inte sa det viktigaste: att det är kul att gestalta. Kul att berätta. Därför bloggar man. Träning.”

Och för att finslipa det personliga varumärket.

Publicerad i Falukuriren/Dalarnas Tidningar 2005-08-27. Sommaren 2005 rådde någon slags medialbloggfrossa som utmärktes av en blandning av fasa och fascination för ett nytt och ganska fritt sätt att skriva och publicera texter för en större allmänhet. Jag hade inte läst den här texten på flera år och när jag öppnade dokumentet trodde jag att den skulle vara mer lismande och inställsam. Idag tycker jag nästan den är lite elak på sina ställen. Jag kan sakna den naivitet öppenhet som utmärkte bloggtexter under den här tiden. Till exempel att Björn af Kleen kallar sin chef eller redaktör Per Svensson för neurotiker och att han menar att det aldrig skulle gå att driva en karriär på att ha en blogg.

Någon, eller rättare sagt Little Detroit, har varit vänlig och publicerat sju osläppta mixtapes från technolegenden Jeff Mills. Mixarna är inspelade från The Wizards radioshow på WJLB 1986-1989. Håll i hatten för det går undan i mixarna.