Att klubbar och konsertlokaler ekar tomma och lägger ner är inget ovanligt för årstiden. Det upprepar sig år efter år när klubbhoppor lämnar sina utgångsiden för att hälsa på vårsolen. Men det finns tecken på att klubb- och musikmalmö befinner sig i en nergående spiral med allvarligare långtgående konsekvenser än den vanliga majkoman.

Redan för fyra år sedan varnade jag för att nattklubbsexpansionen kring Folkets Park och Möllevången i Malmö riskerade att dränera den kultur som man gjorde anspråk på att göda. Publikunderlaget var för litet. Ställena var många och framförallt för stora.

Det vore förmätet att hävda att jag hade rätt. Bra och dåliga kvällar har kommit och gått. Men utelivsmalmö har generellt klarat sig bättre än jag befarade.

Vad som har hänt sedan dess är att Moriskan och Grand tillkommit, älskvärda ställen med en personlig charm, men också ytterligare två kolosser som precis som grannarna Babel, Debaser, KB och Inkonst behöver sluka ett stort antal gäster för att bli mätta.

Samtidigt har flera mindre lokaler, scener och dansgolv som Bodoni och ovan nämnda Retro och Brogatan försvunnit en efter en eller dragit ner på sina musiksatsningar.

De krassa förutsättningarna för att arrangera klubbar och konserter i Malmö idag är inte sällan att du måste locka flera hundra betalande gäster om det ens ska vara genomförbart. Babel på Spångatan, ett ställe som får ta in närmare 600 gäster, är idag en av de minsta lokalerna i med scen, dansgolv och ett 03-tillstånd.

För alternativa och smalare kulturverksamheter i en utvecklingsfas är det en enorm tröskel för att inte säga ett omöjligt uppdrag att fylla lokalen. Speciellt i en stad med blygsamma 300 000 invånare.

”På en svartklubb kan ölen kosta 30 kronor. Med en baksmälla på 5-6 miljarder”.

Tidigare i år gjorde Malmö kommun en ansatts för att öka medvetenheten hos invånarna om konsekvenserna av deras nattliga exkursioner genom annonstavlor på gågatan.

Bra. Men de borde också fråga sig vad de själva gör för att motverka att delar av kulturlivet tvingas ut till ljusskygga lokaler på Norra Grängesbergsgatan och Industrigatan.

– Det känns nästan som vi är pressade till att verka på en undergroundscen, sa Daniel Gabrielsson i vintras i samband med ett reportage om dubreggaekollektivet Deng Deng Hifi i Sydsvenskan.

Vad han inte berättade är att undergroundscenen är det samma som svartklubbar och att dessa miljöer snart är de enda instanser i Malmö som välkomnar alternativa kulturuttryck nattetid.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-05-11

Häromveckan offentliggjorde Malmö FF:s festfixare att de planerar en dansmusikfestival på Swedbank stadion i början av juni. Utan att lägga alltför stor vikt vid det idiotiska eller förträffliga valet att boka 50-åriga 80-tals­ikonen Boy George och belgiska electrohousestjärnan Basto kan vi konstatera att klubbmusikfestivaler ligger i tiden, oavsett om det är som endagarsfester på idrotts­arenor, gatugalej eller mer traditionella musiksammankomster.

Varje stad och festival av vikt verkar just nu se den elektroniska dansmusiken som en livboj. Nyligen uttalade sig en ansvarig för Sveriges traditionella popmecka Emmaboda om att inga under 30 år lyssnar på indie längre. Ungdomarna vill ha electro och house.

För två år sedan gjorde den då femtonåriga Stockholmaren Pop Dakar en liknande make over och kom ut ur garderoben som Dans Dakar. 25–26 maj intar de universitetsområdet med house- och technostjärnor som Paul Kalkbrenner, Cassius, och Eric Prydz.

Helgen efter startar det mer kommersiella Summerburst i Göteborg samtidigt som världsstjärnorna ­Avicii och Deadmau5 tar över Söderstadion i Stockholm.

14–16 juni satsar Hultsfred åter på dansmusiken ­genom finkänsliga bokningar som Jamie XX och amerikanska discostyckaren Jacques Renault.

Samma helg gästar David Guetta, Tiësto, 2 Many DJs, Axwell och Sebastian Ingrosso med flera Stockholms stadion för huvudstadens edition av ovan nämnda Summerburst.

Klubbmusikfestivaler är speciella. Det räcker med att bryta ner namnet – klubb-musikfestival – för att stöta ihop med vad som uppfattas som en motsägelse av vissa­ traditionalister. Det som fungerar mellan fyra väggar på ett intimt dansgolv är inte nödvändigtvis en klok bokning på en idrottsarena eller i ett cirkustält på ett grönområde utanför stan.

Utmaningen är att kombinera festivalernas inbjudande lättillgänglighet utan att förlora klubbarnas ­eggande känsla av en gemytlig tillflyktsort som verkar som ett avbrott från världen utanför.

Lyckas man kan det bli den ultimata festivalupplevelsen.

Misslyckas man blir även de största dj-stjärnorna lika överflödiga som den dj som underhöll ­turisterna i kön till Madame Tussauds senast jag besökte London.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-05-09

I över tio år nu har jag skrivit om musik som helande kraft när livet känns som att leka hela havet stormar i kvicksand. Jag har staplat klyschor om förlovade land, ljus i tunnlar, endorfiner, hormoner och illegala substanser som förvandlar tårar till fåniga leenden. Rapporterat om svettiga dansgolv, dekadenta klubbar och magiska kvällar som fungerat som skydd mot allt det onda utanför. Hyllat sångare och sångerskor vars försäkran om att allt kommer att bli okej förvandlat regn till solsken på nolltid. Inbillat mig att musik faktiskt kan vara större än livet i sig.

Jag har varit en fullständig idiot.

Jag har vilselett er läsare. Framförallt har jag ljugit för mig själv.

För jag ville verkligen tro att alla de där sakerna betydde något. Nu har jag brutalt tvingas inse att det inte var något annat än tomma ord som inte är till någon tröst de stunder när man behöver dem som mest.

De senaste veckorna har jag inte förmått mig att höra en enda ton som inte var absolut nödvändig för att utföra mitt dagliga arbete. Jag har strukit en hel vägg av vinylryggar i lägenheten och konstaterat att inga gamla hjältar kommer att finnas där. Bockat av genre efter genre utan framgång. Skrollat genom spellistor på Spotify bara för att komma fram till att de påminner om något förlorat och bara skulle göra saker värre. Fingrat på jamaicanska dubsamlingar i CD-hyllan utan att finna något som kan få mig att somna in lika lugnt som tidigare.

Man vet att något har förstörts inombords när man kommer på sig själv att stå på samma klubbar, samma trygga sönderkramade miljöer man tidigare älskat, bara för att inse att det enda man önskar för stunden är att någon ska ta ens hand och säga: ”Jonas, nu går vi hem”.

Tidigare refuserad krönika från Sydsvenskan. Den borde vara skriven senhösten 2009 om jag placerat händelser i rätt kronologisk ordning. Efter en diskussion med en förståndig redaktör valde vi att inte publicera texten på våra festliga utgångssidor. Det var klokt av flera anledningar. Framförallt för att journalistgenren skrivande-män-tycker-synd-om-sig-själva knappast behöver ytterligare ett inlägg. Men eventuellt roar texten någon.

Säga vad man vill om Swedish House Mafias musik. Till skillnad från Aviciis osannolika kometgenombrott är trions karriärresa högst traditionell för dansmusikvärlden. Efter att ha börjat i småskaliga sammanhang har de tre steg för steg närmat sig de största scenerna med hjälp av lika delar talang och hårt arbete.

Problemet med Swedish House Mafia, David Guetta och flera andra av dagens största dansmusiknamn är att de lätt kan kritiseras för att inte jobba arslet av sig emellanåt.

Redan för två år sedan fångades Swedish House ­Mafias Steve Angello i en film där det var uppenbart att han inte lyfte mer än ett finger i dj-båset. Klippet skapade misstankar om att hans dj-set var färdig­mixade i förhand, det vill säga detsamma som playback.

I höstas tvingades han också att bekräfta att finalen av hans spelning på holländska dansmusikfestivalen Dance­ Valley var förinspelad för att lättare matcha scenfyrverkerierna.

Det var säkert inte första gången. Men att förbereda­ passager i dj-showen är verkligen inte samma sak som att fakturera några hundratusen för ett helt färdig­inspelat uppträdande, vilket vissa insinuerat att ­An­gello & co gör.

Istället för att kritisera Swedish House Mafias och ­David Guettas uppenbara färdigheter i studion och bakom skivspelarna borde fler ifrågasatte själva sammanhanget de verkar i. För deras främsta påverkan på housescenen är inte musikalisk utan att de tagit klubbmusiken till stora scener långt utanför dansgolven. Framgångarna har berett vägen för en ny generation producenter som enbart har siktet inställt på arenorna.

Det är synd, för utan koppling till den klubbmiljö och sociala grogrund där musiken har sina rötter förvandlas dj-showerna till en mycket mer flyktig underhållningsform.

I stället för personligt sammansatta låt- och musikkollage muteras framträdandena till att bara bli en uppspelning av enskilda egenproducerade radiohits.

- - -

Kolla även in:

Action Bronson – Blue Chips (mixtape)
Rapvalrossen lever upp till förväntningarna som singeln ”Bird On A Wire” skapat.

Stalley – Savage Journey To The American Dream (mixtape)
Bönder som Stalley och Block Beattaz lyfter rapvärlden.

Schlachtofbronx – That G String Track (albumspår)
Tropisk strippklubbstechno från Tyskland.

Varje gång jag tycker att jag har en hyfsad överblick slår stortån i någon sten som döljer ett oupptäckt sidospår eller förbisedd parentes. Ibland handlar det bara om att någon gjort ett dussin singlar som aldrig nådde genom utgivningsbruset när de först släpptes men vars eko hörs tydligt i helt andra sammanhang idag. Andra gånger är det hela subkulturer som passerat under radarn.

Historien om lovers rock, västindiska britters motsvarighet till det svarta Amerikas allra lenaste soulballader, förblev länge oskriven. Nu talar mycket för att genren till slut är på väg att få upprättelse.

Förra året turnerade Menelik Shabazz hjärtligt humoristiska dokumentär ”The Story of Lovers Rock” på brittiska biografer och filmfestivaler. Nyligen släpptes den på DVD. I slutet av mars erbjuder musikantropologerna Soul Jazz Records lovers-genren gästlista till skivsamlarnas salonger med fantastiska samlingen ”Harmony, Melody & Style: Lovers Rock And Rare Groove In The UK 1975-1992”.

1970-talets England präglades av våld, upplopp, arbetslöshet och rasmotsättningar. I historieböckerna framställs dåtidens reggae ofta som rebellisk musik. Det är inte fel men ger inte heller en fullständig bild. Precis som merparten av västvärldens populärmusik handlar reggae och jamaicansk pop lika ofta om betydligt mer vardagliga ämnen.

Lover rock var en avkoppling från en turbulent närmiljö. Många fans och tidiga frontpersoner var kvinnor eller snarare tjejer i tonåren som spelade in på kvällar och håltimmar i skolan. Låtarna tog upp ämnen som cirkulerat i huvudet på tonåringar i alla tider: kärlek och relationer.

Det är en anledning till att vissa avfärdat musiken som betydelselös. Inom mansdominerad rockkritik har en revolutionär och knuten näve alltid ansetts viktigare än åtrå, drömmen om en trygg famn eller plåster på ett brustet tonårshjärta.

Speciellt när det har handlat om svarta artister.

Det är naturligtvis fel.

Om fler lärde sig det skulle vi slippa att omvärdera och skriva om historien trettio år senare.

Youtube-tipset:
”Silly Games” var inte större på reggaescenen än att Janet Kay hade tid för en utlandsresa i slutet av sommaren 1979. Under semestern klättrade singeln upp till toppen av listorna och efter det dröjde det inte länge innan Janet Kay var stammis på riks-tv och Top of the Pops.

Övrigt:

Shakarchi & Stranéus – Something (låt)
Studio Barnhus fortsätter släppa house gladare än en smiley.

Miguel – Art Dealer Chic vol.1 (ep)
”Adorn” är årets hittills bästa soul.

Diverse artister – Shangaan Shake (samling)
Dansmusikeliten remixar sydafrikansk gör-det-själv-electro.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-03-07

Ansiktslösa technoentusiaster är inte de enda som tror att musik och yta är en motsättning. Inom flera traditionella klubbmusikgrupperingar verkar det finnas en rädsla för att starka visuella uttryck förminskar musikens betydelse genom att fokusera på sådant som många skivsamlande dj-män skulle beskriva som betydelselöst.

Ett av de bästa exemplen på att musik och yta inte behöver vara en motsättning är den så kallade Ballroom-scenen i New York. Rörelsen uppmärksammades nyligen med en fantastisk fotobok och en samlingsskiva med titeln ”Voguing and the House Ballroom Scene of New York 1989-92”.

Ballroom-scenen har rötter så långt tillbaka som till 1800-talets andra hälft. På 1980-talet utvecklades scenen till en slags blandning av modevisning, battle och glittrande Las Vegas-show i skoldansmiljö där queervärldens största primadonnor utmanade varandra till ljudet av dagsfärsk house och klassisk disco.

Scenen var av förklarliga skäl länge en intern företeelse. De inblandade kollektiven blev bokstavligen en familjär tillflyktsort för många av stadens unga hbt-personer som förskjutits av både samhälle och biologiska nära och kära.

Första gången Ballroom-scenen fick sina 15 minuter i rampljuset var i början av 1990-talet. Jennie Livingstons prisade dokumentär ”Paris Is Burning” berättade om glamourtörst men också om livsöden kantade av droger, prostitution, rasism och en i många fall desperat jakt efter trygghet.

Madonnas singel ”Vogue” uppmärksammade den stilistiskt poserande dansstil som utvecklats på Ballroom-festerna och uppkallats efter den franska modetidningen med samma namn.

Det som slår mig när jag bläddrar bland fotografierna i Soul Jazz aktuella kaffebordsbok är hur trist klubbvärlden vore utan alla människor som tillåter sig att vara för mycket.

Om musiken som hörs från dj-båsen är klubbvärldens tändstift är nattlivets primadonnor och dansare själva bränsleslangen. Saknas den ena komponenten stannar klubbmotorn tvärt.

- - -

Youtube-tipset:
Året innan Madonnas ”Vogue” blev 1990 års mest säljande singel spelade trendkänsliga Malcolm Mclaren in ”Deep In Vogue”. I musikvideon , vogue-rörelsens första, medverkar bland andra Ballroom-legenden Willi Ninja.

Övrigt:

1. Diverse artister – Best of Disco Demands (samling)
Al Kent samlar och klipper om årgångsdisco i en fyllig box på fem cd-skivor.

2. Roxy Music – Love Is The Drug (Todd Terje Disco Dub Mix) (låt)
Todd Terje dubbar till Bryan Ferrys kanske mest klassiska dansgolvsnummer.

3. Pool – Game Over (Solomun Remix) (låt)
Ytterligare en perfekt mix av lättfångad pop och puttrande house.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-01-26

Själv. På Crush.

Försökte övertyga mig själv om att det var frågan om något sorts journalistiskt fältarbete. Men jag vet inte om det lyckades. Ganska snabbt spårade det ur i alla fall. Rom och cola. Rom och ginger ale. Rom i regnet.

En snabbt titt på anteckningarna visar på förutsägbara formuleringar om att indies inte kan dansa utan bara hoppar upp och ner och rycker på ett konstigt vis. Så fantasilöst. Även om det är sant.

Känner mig jätteobekväm. Om ändå S hade varit med som back up. Då skulle allt varit mycket tryggare. Sms:ar henne, övertygad om att hon ligger och sover hemma hos sina föräldrar i mörkaste Småland, bara för att känna att jag inte är ensammast i världen. Får inget svar. Tack och lov. Då väckte jag henne inte i alla fall.

Träffar MK från Nöjesguiden med halva Malmös interna bloggkändisar i släptåg. Blir presenterad för en radioman i kritstrecksrandig kavaj, jeans och blonderad frisyr. MK och radiomannen har stora radioplaner. Låter uppriktigt väldigt intressant. Diagnosdandyn sluddrar förbi och ser trasig ut. Tycker lite synd om honom.

Ser M från LAFS. I sin marinvitprickigaklänning ser hon ut som en ängel. En uppklädd indieängel som får housekillar att gå på indieklubbar bara för att kanske få säga hej.

Vågar naturligtvis inte gå fram. Vad skulle jag säga liksom? ”Min arbetsgivare har spärrat mig från er blogg för jag hängt där för mycket?”  Ingen bra öppningsreplik. Skulle bara tro att jag vore helt psyko.

Hälsar på A från The Cricket. Som vanligt dansar hon finast av alla. Varför kan inte alla  indiemänniskor dansa som A?

Sommarklubben stänger tidigt. Regnet öser ner. Kommer överrens med nöjesguiden-MK om att dela svarttaxi till KB. Taxibilarna strular. Varför pratar svarttaxiförarna tyska? Hur lyckas någon köra taxi i Malmö utan att veta var KB, Bergsgatan och Möllevången ligger?

Vi är för många och måste dela upp oss på två bilar. Gömmer mig från regnet i en port tillsammans med LAFS-M. En annan dag, ett annat liv hade det kanske kunnat vara lite halvromantiskt.

Om hon inte pratat i mobil hela tiden.

Hamnar i en taxi till KB med LAFS-duon. De snackar bara om sin blogg hela vägen från Lilla torg till KB. Men inte med mig. Vågar inte säga något nu heller. Rädd för att de ska skriva någon elak och dräpande kommentar. För dem kunde det lika gärna varit jag som kört bilen.

Skickar ett SMS till J från Brus och berättar om vilka jag delar taxi med. Får bara ”Fuckface” som svar.

Tydligen är hon arg för att jag skämtat om att hon ska bli backpacker till hösten. Fjäskade och skrev om Rory. Tror vi blev vänner igen. Hon skickar ett kul sms om att LAFS säkert bara vill bli tjenis för att få gästlisteplatser.

Ja, eller hur. Förklarar att de knappt lagt märke till mig ens om vi vore i öknen och inte i samma taxi.

Rave på KB. Bloggprimadonnorna blir stående vid kassan jiddrandes med vakten.

– Aldrig att vi betalar hundra kronor i entré till en klubb när vi känner de som har den.

Låter logiskt. Visste inte att LAFS hade ravekontakter.

Jag går in själv och fastnar i baren med Nöjesguiden-MK. Vi pratar frilans. Nattliv och London. Jag vill också ha bott i Brixton. Han verkar driven. Och berättar om ett väldigt roligt artikeluppslag till nästa nummer av NG som vissa kommer hata-att-älska. Precis som alla artiklar i NG. Ser redan nu fram mot att läsa det.

I det gröna laserljuset framför oss står en kille och en tjej ensamma och dansar till hård techno. På ett öde rockklubbsdansgolv.

Malmö.

Klockan är kvart i fyra.

Get Down On A Friday Night liksom.

Publicerats troligen någon gång sommaren 2005 som en anonym kommentar på en relativ omskriven lokal Malmöblogg. Nu när jag tänker efter har jag nog aldrig tidigare offentliggjort att det var jag som skrev texten. Crush var en väldigt populär lokal indiepopklubb som just den här kvällen gjorde ett gästspel på Sommarklubben vid Lilla torg i Malmö. Det är ingen överdrift att kalla texten för en ganska storögd rapport från en media- och popvärld som framstod fullständigt obegriplig för någon som tillbringat alla sina utgångsår på hiphop-, soul- och houseklubbar i Falun och Malmö.

Vi träffades för första gången i somras. Och jag skulle ljuga om jag sa att det var kärlek vi första ögonkastet. Kalla mig gärna oromantisk men jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet. Visst kan det uppstå attraktion, men inte kärlek. Kärlek växer fram med tiden och är inte något som drabbar en under några ögonblick på ett dansgolv eller efter några minuters konversation i en skivaffär. Det är förälskelse, inte kärlek.

Jag kan hålla med om att gränsen ibland kan vara väldigt dimmig. Men ni märker skillnaden efter någon månad. Känns det inte lika kul att träffas längre var det bara en förälskelse, men om du fortfarande slår volter inombords när du vet att ni ska mötas, då är det kärlek som kommer att kännas lika speciell om tio år.

Kärlek kan inte ibland vara för evigt. Kärlek varar för evigt. Alltid. Annars är det inte kärlek. De som hävdar motsatsen har aldrig varit kära. Jag tror knappt de har varit förälskade någon gång. Förmodligen jobbar de på MTV, NRJ eller Mix megapol, vad nu det har med saken att göra.

Jag vet inte vad det var jag föll för från början faktiskt. Man vet ganska sällan det. Något som för en viss person kan kännas motbjudande kan för andra vara den lilla detalj som gör att knäna blir som jello. Att fråga någon vad de blev kära i måste vara lika dumt som att fråga John Coltrane i jazzhimlen varför han tutade i saxofonen som han gjorde. Det går inte att förklara för en person som inte varit kär vad kärlek är.

”Be Right There” med Brother of soul är släppt på Chicagos och kanske världens bästa house-skivbolag, Guidance. Den har funnits på tolva i importbutikerna sedan slutet av september.

Beställ den bums.

Publicerad i Falukuriren, 2000-11-22. Stockholmsproducenten Axel Boman från Studio Barnhus har precis klippt ihop en ny edit av “Be Right There”. Tyckte det var en anledning till att gräva fram den här idag rätt pinsamma texten från Falukurirens arkiv. En kul anekdot är att jag blev uppringd av en äldre dam efter att texten ovan publicerats. Hon undrade var man kunde köpa skivan för hon ville köpa den till sin son som precis träffat en ny tjej.

Det är lätt att le åt pretentionerna, men TV4 dömdes faktiskt slutligen till att ersätta Eriksson och den framlidna Sjömans dödsbo med 250 000 kronor vardera.

Idag bör reklamfinansierade musiktjänster som Spotify vara glada över att alla musiker inte tar sitt konstnärskap på detta stora allvar. Och i jämförelse med filmpubliken har musiklyssnare av tradition varit friare att plocka russinen ur kakan. Någon gång i mitten av 00-talet var maktfördelningen mellan artist och konsument så ojämn att vissa, på goda grunder, tog sig friheten att dödförklara albumformatet.

Ett halvt decennium senare kan ett paradigmskifte vara på gång, åtminstone inom hiphop och annan urban popmusik. För oavsett hur många mp3:or som fyllt hårddisken går det inte att bortse från att det 2011 surrats mer om album än om enskilda låtar. En betydande del av årets mest uppmärksammade och bästa hiphop- och r&b-släpp har bestått av gratisdistribuerade fullängdare och mixtapes.

Gemensamt för många av släppen är att de innehåller alla ingredienser som tidigare förknippades med ett traditionellt albumsläpp: en sammanhållen helhet, exklusiva låtar, singlar, videos och inte sällan en genomarbetad visuell inramning.

Men till skillnad från kommersiellt utgivna album, som nästan alltid finns tillgängliga innan det går att betala för dem, har gratisalbumen till och med ett exakt släppdatum som de mest entusiastiska räknar ner till.

Gratisalbumen innebär inte bara att artisterna bestämmer när och hur musiken ska släppas. De tar även tillbaka den kreativa makten från skivbolag som hellre ser hela världen som målgrupp än artistens befintliga fanskara. Tidigare har jag sett gratissläppen som demoinspelningar. Numera påminner de snarare om exklusiva kreationer som inga reklampauser eller giriga skivbolagsdirektörer kan förstöra.

Bra just nu:

1. Diverse artister – The Original Sound of Cumbia (samling)
Lika oumbärlig som Soundways andra Colombia-samlingar? Jajamän.

2. SBTRKT– Hold On (Matthias Meyer Edit) (tolva)
England och Tyskland skriver fredskontrakt på houseklubben.

3. Ashley Wild – Riding In The Red (låt)
Beck i djuphousetappning. Från samlingen ”Hot Waves vol. 2”.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-12-14

Några andra som nått en mångmiljonpublik på You­tube med hemsnickrade covers är Amy Heidemann och Nick Noonan i den påfrestande klämkäcka amerikans­ka popduon Karmin. Efter ett debutalbum som få brydde sig om började gruppen spela in egna akustiska versioner av populära hiphop-, pop- och r&b-låtar. Det senaste året har deras sparsmakat arrangerade tolkningar av bland andra Lil Wayne, Nicki Minaj och Chris Brown visats över 100 miljoner gånger på Youtube. Enbart klippet med ”Look at Me Now” har setts över 44 miljoner gånger. Det är mer än en tredjedel så många visningar som super­stjärnorna Chris Brown, Lil Wayne och Busta Rhymes originalversion.

Hur kommer det sig att i sammanhanget okända musiker kan locka en miljonpublik med nyinspelningar av kända poplåtar? Vari ligger fascinationen?

För vissa av Karmins lyssnare handlar det förmodligen om identifikation. De har lättare att tilltalas av hiphop som arrangeras som traditionella poplåtar. Men populariteten kan också ses som ett tecken på att det musikaliska hantverket, själva spelandet, är på väg att återvinna sin status.

I flera år har gör-det-själv-ideal regerat i popvärlden. Obegränsad tillgång till lätthanterliga produktionsprogram har skapat ett oändligt antal lågbudgetproduktioner, piratremixer och hemgjorda omarbetningar av minst sagt skiftande kvalitet. I ett allt otåligare och tidseffektivare samhälle blir filmerna med Karmins hiphopcovers och Erato-trions kesoversion av Robyn en kontrast. Något exklusivt som tar tid att lära sig och faktiskt inte kan kopieras, klippas om och signeras av vilken hobby-dj som helst.

Precis som namnet antyder härstammar mixtapes från en tid då discjockeys spelade in kassettband för att skylta med sin mixteknik och sina skivsamlingar. Under 00-talet byttes kassetterna ut mot cd:r. Fokus förflyttades från dj:er till rappare som använde mixtapes för att visa upp sina färdigheter på olovligen lånade instrumentalversioner av andra artisters låtar.

I dagens mediabrus behövs det mer än några exklusivt inspelade verser på ett plankat beat. Konsumenterna har blivit så kräsna och konkurrensen så hård att det numera är lite som skiljer mixtapes från ett officiellt albumsläpp.

– Mixtapes är egentligen album idag. Den enda skillnaden är att du inte tjänar några direkta pengar från mixtapes. Men de fördelar mixtapes ger i uppbyggandet av en artist namn och rykte är fantastiskt, berättade Benjy Grinberg för Billboard.com.

Som grundare av Rostrum Records, bolaget bakom årets mest framgångsrika hiphopdebutant Wiz Khalifa, vet Grinberg vad han talar om.

Likt de flesta andra verkar Grinberg se mixtapes som aptitretare inför ett officiellt albumsläpp. Men varför mata en redan proppmätt musikmarknad med en massa gratissläpp? Svaret finns att hitta bland hyllorna i en vanlig livsmedelsaffär.

Anledningen till att det numera finns 700 mejeriprodukter och sex olika sorters Gott och blandat i godishyllorna är inte främst att vi som konsumenter tröttnat på det ursprungliga utbudet. Det är för att sex olika påsar tar större plats än en i hyllorna och därmed exponerar varumärket bättre.

En mer synlig produkt är ett lättare val för konsumenterna. Oavsett om det är i livsmedelsbutiken, i media eller som träffar på googles söklista.

- - -

Youtube-tipset:
Mash Up International feat Kakan “Kommer (Remix)”

När vi drunknar i piratremixer är en musikvideo ett bättre att synas. Mash Up International och Kakan Hermanssons omarbetning av Veronica Maggios ”Jag kommer” är höstens syndigaste.

Övrigt bra:
1. Arthur Russell ”Make 1,2 (Gem Spa Dub)” (låt)
Audika fortsätter gräva bland Arthurs Russells gamla inspelningsband.

2. Amadou Balaké et Les 6 Consuls ”Renouveau” (låt)
Från samlingen ”Bambara Mystic Soul – The Raw Sound of Burkina Faso 1974-1979”.

3. Name In Lights – “Disco Touchdown (Dr Dunks Remix)” (låt)
Månadens bästa blågula discoburgare.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-10-13

När svenska tidningar sammanfattade årets sommarplågor för ett par veckor sedan kunde samtliga låtar kopplas till ett dansmusiksammanhang. Från klubbveteranen Eric Amarillos ”Om sanningen ska fram” och Sak Noels househit ”Loca People” till LMFAOs ironiska hipsterelectro och Afrojack-producerade ”Give Me Everything” med Pitbull och Ne-Yo.

Situationen ser liknande ut i USA. Hälften av de tio populäraste singlarna på Billboardlistan just nu har klubbmusik som gemensam nämnare. Mig veterligen har det inte hänt sedan 1970-talets discoera.

Den stora skillnaden idag är att discjockeyn, musikern, producenten och artisten ofta är en och samma person. Det är både positivt och negativt. En fördel i dagens musikklimat är att en enmansorkester är billig och mobil. Till skillnad från U2 eller Metallica behöver dansmusikens regenter ingen mer än en CD-väska (eller ett USB-minne) i handbagaget för att göra sitt dagsverk.

Nackdelen är att dansmusik ofta gör sig sämre på stora scener, utanför dansgolvet och klubben. Att titta på en dj som uppträder framför ett hav av pumpande nävar är inte särskilt underhållande. Det spelar ingen roll att möjligheterna till att experimentera och manipulera musiken i realtid numera är oändliga. Det räcker inte. Det händer för lite rent visuellt.

Hittills har man försökt lösa det genom att kombinera framträdandena med rörliga bilder. En av dem som tagit det längst är albumaktuella skivbacksgrävaren DJ Shadow. På senaste turnén uppträdde han inuti ett stort klot som även fungerade som filmduk. Visst var det effektfullt men någon djupare innebörd än att det skulle se coolt ut fanns inte.

En betydligt vanligare metod är att överösa framträdandena med påkostade ljusshower. Som att röken från ett tvåtimmars fyrverkeri skulle dölja att många av dansmusikvärldens kejsare är helt nakna bakom sina skivspelare.

- - -

Youtube:
Holland har aldrig varit känt för sin goda smak. Explosionerna som inledde svenska Adam Beyers framträdande på festivalen Awakenings 2008 är överraskande smaklöst även för att vara i Nederländerna.

Bra just nu:

1. T.T.– Party Girl (John Talabot’s friendly Edit) (låt)
Efterlängtad hiphouseomarbetning släpps till slut.

2. Tinariwen – Tassili (album)
Mindre elektronik och mer akustisk ökenrock.

3. Axel Boman – ABBA 002 (låt)
Houseårets soligaste pianoloop.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-09-14

Idag accepterar allt fler att avsändaren till ett budskap eller en låt och hur det presenteras är lika viktigt som vad som faktiskt sägs och hörs.

Hiphopstjärnan Lil Waynes karriär har beskrivits som om Ensam hemma-stjärnan Macaulay Culkin vuxit upp och blivit sin generations främsta skådespelare. Idag erkänner Wayne öppet att han inte längre är den bästa rapparen men att det inte heller har någon betydelse.

– Det som är bra med mig är att jag är en intressant jävel. Och det är vad mitt album kommer att handla om: om mig och hur intressant jag är, berättade Lil Wayne i senaste numret av hiphopmagasinet XXL.

Det låter kanske som hybris men är snarare ett tecken på stor självinsikt. Efter åtskilliga mixtapes och nio soloalbum – det senaste, ”Tha Carter IV”, släpptes i måndags – är artisten Lil Wayne mer spännande än hans musik.

Det finns klara likheter mellan Lil Wayne och Lady Gaga: deras musik är enbart en beståndsdel i ett större artistiskt koncept. Den stora skillnaden är att Lil Wayne aldrig drar någon skarp gräns mellan privatliv och sitt offentliga jag. För honom är den heltatuerade, hyperaktiva, ständigt producerade rapparen och skivbolagsbossen samma sak som den struliga privatpersonen med diamantglittrande tandrad.

När musikmagasinet The Fader för ett par år sedan frågade Lil Wayne om han aldrig kände sig överväldigad av det höga arbetstempot i studion tog han det närmast som en förolämpning.

– Det här är inget tempo. Det är så här jag lever. Jag vaknar, röker gräs, knullar brudar, blir avsugen, dricker min hostmedicin och kommer hit och gör min grej. Vad ska jag göra annars, ta semester? Det här är semester. Det du gör är ett jobb, säger Lil Wayne och tillägger:

– Jag kan dock inte ta åt mig äran för den sista raden. Den snodde jag från den där snubben i Kiss.

- - -

Youtube-tipset:
Senaste videon ”How To Love” är pinsam men ”6 Foot 7 Foot”, första singeln från ”Tha Carter IV”, är ett lyckat försök att återanvända framgångsreceptet till ”A Milli” från 2008.

Sökord: Lil Wayne + 6 Foot 7 Foot

Övrigt:
Big K.R.I.T.– ”Last King 2 (God’s Machine)” (mixtape)
Ännu en aptitretare innan officiella albumdebuten i höst.

Diverse artister – Americana: Rock Your Soul (samling)
Brittiska BBE samlar blåögda soul- och rockfavoriter.

The Soularks – My Man (singel)
Ljuv combo av pop och reggae från lokala vinylentreprenörer.

Jag minns fortfarande den skamliga känslan av misslyckande första gången min dotter berättade att hon var kär i Eric Saade. Jag hade precis gett henne sin första CD-skiva; den astuffa, öppet bisexuella och feministiska förebilden Nicki Minajs debutalbum ”Pink Friday”.

Min dotter älskar rosa och fredagar. Hon har länge önskat sig en likadan ”rosa bil utan tak” som förekommer i Nicki Minajs senaste video ”Super Bass” när hon fyller arton. Det borde ha varit öppet mål. Men icke. Hon nynnar mycket hellre på tre mormoner från Göteborg i gyllene skor. Det har hon lärt sig på dagis.

Jag borde naturligtvis ha vetat bättre. I alla tider har föräldrar försökt skydda sina barn från ”dåligt” umgänge och tveksamma influenser. I alla tider har det misslyckats.

Tänker på det när jag läser om den senaste tidens mediala moralpanik där flera populära barn- och ungdomsidoler tvingats ställa in sina uppdrag på grund av att vuxenvärlden velat markera mot droger.

Vet inte om jag var väldigt annorlunda som barn men att föräldrar utmålade något populärt som olämpligt fick mig knappast mindre intresserad. Tvärt om.

Det slugaste vuxna och föräldrar kan göra för att skydda unga från det de uppfattar som tveksamt är förmodligen att själva omfamna gruppen eller artisten i fråga.

Så hädanefter blir det bara trygga hemmakvällar för mig. Så ska det låta, körslag, Let’s dance och Eurovisionsfestivalen på repris.

Det kommer att bli påfrestande. Men förhoppningsvis kan det leda till att en rosa cab parkerar på garageuppfarten om fjorton år till ljudet av något annat än välfriserad och lobotomerad schlager.

- - -

Bra saker:

1. The New Yorker (tidning)
När 00-talets bästa musikskribent Kelefa Sanneh tar sig an hiphopfenomenet Odd Future och mysteriet Earl Sweatshirt i en stor artikel finns all anledning att teckna en prenumeration.

Creep feat. Nina Sky – You (video)
Fischerspooners Lauryn Flax och Lauren Dillart plockar namnet från TLCs R&B-klassiker och tar hjälp av Nina Sky på sång. Rhythm & goth någon?

Jazzy Jens – Guarapera (tolva)
Försommarens bästa latinamerikanska slagverksdisco kommer från Stockholm.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-05-20.

Inom kulturvärlden hyllar vi gärna provokatörer och andra människor som går emot samhällets normer. Vi drar paralleller mellan Ebba Grön och rappare från dagens svenska förorter och hyllar dödsföraktande metalmusiker från Saudiarabien som vågar stå upp för rätten att uttrycka sig fritt.

Absolut inget fel i det. Men för kreatörer i väst är det inte direkt utmanande och provokativt att värna om något så självklart som demokrati och alla människors lika värde 2011. Det är grundläggande värderingar som utgör fundamentet för hela vårt samhälle.

Troligen är det anledningen till att vissa av oss inte kan sluta att beröras och uppröras av Dan Park, den Malmöbaserade gatukonstnären som förra veckan åter greps efter att ha klistrat upp postrar föreställande en aktiv inom Afrosvenskarnas riksförbund, stående framför Hallands nation i Lund med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”.

Precis som de flesta andra verk av Dan Park var affischen en slags kommentar till en uppmärksammad nyhetshändelse. Denna gång en maskerad med djungel­tema där ett antal smaklösa studenter klätt ut sig till slavar och slavägare.

För någon som följt Dan Park en längre tid var affischen varken mer eller mindre uppseendeväckande än något av hans andra arbeten. Sedan mitten av 90-talet har han sluggat friskt mot de flesta religioner, hudfärger, sexuella läggningar och politiska partier. Ibland träffar hans råa och absurda humor mitt i prick, lika ofta går de ansträngda och lätt förutsägbara provokationerna över gränsen och blir plumpa och verkningslösa.

Det speciella och mest provocerande med Dan Park är att han precis som flera av 70-talets mest framstående punkgrupper inte verkar bry sig det minsta om vilken sida av gränsen han befinner sig på.

Bara folk reagerar.

- - -

Tre bra saker just nu:

1. Jon Nordstrøm – Nordic Tattooing (bok)
Jon Nordstrøm följer upp fina ”Daninsh Tattooing” med en 320 sidor lång tillbakablick till ett norden där permanent kroppsutsmyckning ännu inte gick att finna på var och varannan människa.

2. The Weeknd – House of Ballons (mixtape)
Vårens mest uppskrivna gratissläpp är en mörk blandning av kanadensisk R&B och finstämt brittisk basbrus. Som om Drake raggat upp James Blake på nattbussen hem från klubben.

3. Cyril Diaz & His Orchestra – Taboo (låt)
Fullständigt trollbindande calypsojazz från 1959 som nu återutges på nytt. Den som föredrar ett annat format än Soundways limiterade tiotumsvinyl vänder sig lämpligast till Spotify eller Itunes.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-29

Ändå var den ingenting i jämförelse med mottagandet som filmaren Pierre Wikbergs klipp från händelserna kom att få på Youtube. Idag har filmen där dansmobben växer fram ur folkmassan för att slutligen involvera hundratals människor spelats över 6,3 miljoner gånger.

Själva poängen med en flashmob är just att det inledningsvis ska verka spontant och ske utan omgivningens vetskap. Om någon ansökte om ett tillstånd från polisen eller gick ut med ett pressmeddelande skulle förväntningarna bli annorlunda och effekten delvis gå förlorad.

Före sociala nätverk, mejllistor och sms-kedjor var en flashmob-manifestation svår att genomföra. Idag kan vem som helst med några få knapptryckningar nå ut till tusentals kända och okända personer på ett ögonblick.

De nya förutsättningarna har gjort att gränsen mellan vad som är privat och offentligt smetats ut till en juridiskt svårtolkad gråzon. Det blev en lokal klubbprofil påmind om förra veckan när han åtalades för brott mot ordningslagen efter att ha arrangerat en technofest intill Scaniabadet vid Västra hamnen i somras.

Den 38-årige arrangören uppgav att han kände 95 procent av festdeltagarna och att han bjudit in dem via Facebook. Polisen köper inte den historien utan hävdar att tillställningen var offentlig och att den därmed kräver tillstånd.

Situationen är uppenbart förvirrad. Men istället för att uppmana lagstiftarna till att anpassa lagboken till 10-talets offentliga privatliv borde vi fundera över vilket hot en grupp människor egentligen utgör mot dagens samhällsordning om de utan att fråga om lov träffas på en avsides plats för att dansa.

- - -

Bra just nu:

1. The Gentlewoman (magasin).
En rökande Adele på omslaget känns inte särskilt fräscht 2011, men när man inser att bilden dokumenterar en av hennes sista Marlboro Light förstår man att någon har tänkt till.

2. Soft Rocks – Disco Powerplay (album).
Vad som för någon vecka sedan lät som en ganska ordinär samling rockomarbetningar i seglarskor har i takt med vårsolens inträde utvecklats till ett självklart vardagssoundtrack.

3. Judy Linn – Patti Smith 1969–1976 (fotobok).
Precis som Patti Smiths bok ”Just Kids” handlar Judy Linns bilder av Smith från samma tid lika mycket om att dokumentera en spännande verklighet som att berätta om drömmar och eskapism.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-01

Det första som slog mig när jag såg ”Beats, Rhymes & Life”, Michael Rapaports dokumentär om A Tribe Called Quest som hade premiär på amerikanska biografer i helgen, var just hur flippat nyskapande gruppen och deras kollektiv Native Tounges framstod i jämförelse med sina dåtida kollegor.

Samtidigt som västkustgrupper som N.W.A. pekade finger åt polisen målade Native Tounges färgglada prästkragar och lanserade en nyhippietagning av afroamerikansk medvetenhet. Stilmässigt såg de ut som en blandning av medlemmar i Afrika Bambaataas Zulu nation och fågelskrämman i Trollkarlen från OZ.

Istället för att återanvända James Browns frustande funk grävde A Tribe Called Quest fram tillbakalutade jazzartister som Roy Ayers, Cannonball Adderlay och Lonnie Smith. Resultatet blev en mjukare variant av hiphop som aldrig hörts tidigare och passade dåtidens (acid)jazztokiga hipsters perfekt.

Förmodligen blev det också till slut gruppens vilja att bryta ny mark som förhindrade dem från det breda genomslag som efterföljare som The Roots och Erykah Badu kom att få.

Efter splittringen 1998 har Way Out West-aktuella Q-Tip fortsatt en karriär som soloartist och producent. Ali Shaheed Muhammad startade Lucy Pearl tillsammans med Raphael Saadiq och Dawn Robertson från En Vogue. Phife Dawg har hållit låg profil, skolat om sig till talangscout inom basket och fortfarande inte blivit klar med uppföljaren till sin solodebut ”Ventilation Da: LP” från 2000.

A Tribe Called Quest har återförenats på scen ett antal gånger de senaste åren men inte släppt något gemensamt material sedan 1998.

De har fortfarande ett album kvar på sitt kontrakt med skivbolaget Jive.

Youtube-tipset:
För en uppdatering kring vad de trendmässigt vassaste hiphopkatterna bar i skarven mellan 80- och 90-tal rekommenderas debutvideon ”I Left My Wallet In El Segundo”.

Övrigt:

Shabazz Palaces – Black Up (album)
Nyskapande med Digable Planets-veteranen Ishmael ”Butterfly” Butler.

Motor City Drum Ensemble – DJ-Kicks (DJ-album)
Från Sun Ra till Larry Heard i housetakt.

Steve Mason & Dennis Bovell – Ghosts Outside (album)
En Beta Band-stjärna i dub.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-07-14

För precis fem år sedan intervjuade jag norska discoproducenten Prins Thomas i samband med att han spelade på den årliga klubbmusikfestivalen CPH Distortion (som för övrigt startar i eftermiddag med bland andra Prins Thomas som gäst) . Tillsammans med namn som Todd Terje och Hans-Peter Lindstrøm var Prins Thomas en av orsakerna till att Oslo tillfälligt utsågs till huvudstad för den samtida discoscenen. När jag försökte få svar hur det kom sig att så mycket bra musik skapades i Oslo svarade han att det förmodligen var den totala bristen på en lokal klubbscen.

– Om jag hade bott i London hade jag säkert varit ute och festat hela tiden. I Oslo är det lättare att hänga i studion för det finns inte mycket annat att göra.

Just saknaden av en levande lokal scen är en bidragande orsak till att flera mångåriga klubbarrangörer och dj-kollektiv som Safari Sound från Malmö börjat göra sig ett namn på den internationella reggae- och dancehallscenen. Istället för att som tidigare anordna storslagna och kostsamma klubbar har de den senaste tiden låst in sig i studion och koncentrerat sig på att trycka ut mixtapes i rask takt. Tempot har varit så högt att inflytelserika bloggen Largeup från New York, världens kanske främsta publikation om karibisk musik och kultur just nu, förra veckan konstaterade att deras bloggserie Mixtape Mondays snart kunde fokusera enbart på Europa.

Mina känslor är kluvna. Samtidigt som det är kul att läsa om lokala eldsjälar på internationella bloggar och i webbtidningar blir det en dyster påminnelse om att en glest befolkad hemmaplan alltid känns som bortamatch för vissa genrer och subkulturella grupperingar.

Youtube-tipset:
Inför kvalitativa samlingen ”Aqui Los Bravos! – The Best of Michi Sarmiento y su Combo Bravo 1967-77” intervjuade skivbacksgrävarna Miles Cleret och Will ”Quantic” Holland colombianska cumbiamusikern Michi Sarmiento. Sökord: Michi + Soundway.

Övrigt:

Brand New Wayo – Funk, Fast Times & Nigerian boogie 1979-1983 (samling)
Månadens bästa Nigeriabrev.

SBTRKT & Little Dragon feat. Drake – Wild Fire (låt)
Baswobblande möte mellan R&B, hiphop och pop.

The Weeknd – Rolling Stone (låt)
Nytt från vårens mest intressanta R&B-projekt.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-06-01

Jag borde inte vara ensam om att ha problem med att välja sprit. De flesta som har tillbringat tonåren i Sverige får ett sargat förhållande till standardsortimentet i föräldrarnas barskåp. Smakar inte Martini Bianco, gin, Bäska droppar, Galliano, smuggelvodka och Baileys illa var för sig gör de garanterat det ihop. De som alkoholdebuterat med hjälp av en Häxa – brygden som är inkörsporten till de flesta tyngre drogmissbruk i Sverige – har en traumatiserad relation till de vanligaste spritsorterna och likörerna långt in i vuxen ålder.

Mörk finrom var relativt sällsynt i mina och andra 50-talistföräldrars barskåp. Jag tror det är orsaken till att jag till slut fastnade för rom. En annan förklaring är att rom är ett ganska oexploaterat område inom populärkulturen. Medan whiskey lätt förknippas med en massa avdankande rockstjärnor (alternativt uppblåsta livsnjutande män i medelåldern), vodka med vinglande östeuropéer på Youtube, Jägermeister med fåniga reklamfilmer och cognac med nyrika hiphopstjärnor från 00-talet är rom fortfarande ett relativt oskrivet blad.

När anrika baren Tranan i Stockholm gav ut sin drinkbok 1998 lät de medieprofiler och författare som Karolina Ramqvist, Andres Lokko, Per Hagman, Jan Gradvall och Pia Kalischer skriva varsin historia om sprit. Karolin Ramqvists text om rom var den enda som inte handlade om spritsorten i sig. Istället var det en kort berättelse om friheten i att anspråkslöst sitta ensam vid bardisken. Utan att riskera att få en massa fördomar och förutfattade meningar projicerade på sig.

Vem faller inte för det?

- - -

Bra saker:

Incarnations – Make You Mine (Barck & Prommer Remix) (låt)
En av förra årets bästa baleariska housetolvor har till slut släppts digitalt. Musikalisk verklighetsflykt till varmare bredgrader eller soligare årstider.

Federation Sound (podcast)
Lördag 26 mars besöker några av New Yorks mest underhållande jamaicaentreprenörer Malmö i sällskap av deejay-stjärnan Nathalie Storm. Följ deras podcast fram till dess: federationssound.com.

Let’s Mix (musikprogram)
Aldrig har det varit enklare att relativt legalt dela med sig av all den musik vi inte hittar på Spotify. Just nu samlar jag mina egna favoritlåtar på: www.letsmix.com/jonasfromfalun.

Richard Silva II, mer känd som Swingfly, tillhör en generation blågula rapstjärnor som bevisade att det gick att göra lika bra hiphop och dansmusik i Sverige som i USA och England. När svenska hiphoppare ombeds att lyfta fram ­tidiga förebilder fastnar de flesta vid Latin Kings andra skiva I Skuggan av betongen. I vissa fall är det förmodligen sant. Men för en betydande skara, mig själv inkluderad, är det en efterkonstruktion. När vi i början av 90-talet rände på skoldanser och ungdomsdiscon i glansiga Adidas-tröjor och kilade jeans hette de främsta hjältarna istället saker som Neneh Cherry, Dr Alban, Papa Dee, Leila K och Rob’N’Raz. Artister som länge inte fick det erkännande och den popkulturella respekt de förtjänade.

Gemensamt var att de blandade amerikansk hiphop och brittisk rejvkultur på ett naturligt sätt som nu i efterhand känns lika unikt svensk som det kickersmode som följde några år senare.

När Fattarus Mingus Price och rapparen Sexfemman i mitten av 00-talet spelade in Kär i en Kickers var det svårt att uppfatta om det var en hyllning till tonårstjejer med bortnoppade ögonbryn som luktade Date eller en ironisk diss. Idag känns det som det första steget i en återupprättelse för den multikulturella blågula ungdomskultur som bland andra Robyn lyft fram som den mest betydelsefulla byggstenen i hennes artisteri.

Alla i kickersgenerationen nådde förstås inte lika långt som Robyn. Men till skillnad från vissa marknadschefer som följer Melodifestivalen lärde vi oss åtminstone att alla människor är lika mycket värda. Med eller utan ett par decimeterhöga Buffaloskor.

- - -

Bra just nu

1. Smug (magasin) Norges mest framsynta popkulturmagasin har hittat till Pressbyrån. Senaste numret innehåller bland annat porträtt av Malmöbaserade författarstjärnan Karl Ove Knausgård och NYC-konstnären Dan Colen.

2. Celda 211 (Film) Daniel Monzóns fängelse­thriller från 2009 sopade mattan med konkurrenterna på spanska Goya Awards. Nu har den till slut släppts på DVD. Och det pratas redan om en amerikansk nyinspelning.

3. Kelan Phil Cohran And Legacy – African Skies (skiva) Fullständigt trollbindade jazzalbum. Inspelat redan 1993 av Sun Ras gamla blåsare Phil Cohran. Utgivet på vinyl förra året men först nu släppt digitalt och på cd.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-02-17