Det är lätt att le åt pretentionerna, men TV4 dömdes faktiskt slutligen till att ersätta Eriksson och den framlidna Sjömans dödsbo med 250 000 kronor vardera.

Idag bör reklamfinansierade musiktjänster som Spotify vara glada över att alla musiker inte tar sitt konstnärskap på detta stora allvar. Och i jämförelse med filmpubliken har musiklyssnare av tradition varit friare att plocka russinen ur kakan. Någon gång i mitten av 00-talet var maktfördelningen mellan artist och konsument så ojämn att vissa, på goda grunder, tog sig friheten att dödförklara albumformatet.

Ett halvt decennium senare kan ett paradigmskifte vara på gång, åtminstone inom hiphop och annan urban popmusik. För oavsett hur många mp3:or som fyllt hårddisken går det inte att bortse från att det 2011 surrats mer om album än om enskilda låtar. En betydande del av årets mest uppmärksammade och bästa hiphop- och r&b-släpp har bestått av gratisdistribuerade fullängdare och mixtapes.

Gemensamt för många av släppen är att de innehåller alla ingredienser som tidigare förknippades med ett traditionellt albumsläpp: en sammanhållen helhet, exklusiva låtar, singlar, videos och inte sällan en genomarbetad visuell inramning.

Men till skillnad från kommersiellt utgivna album, som nästan alltid finns tillgängliga innan det går att betala för dem, har gratisalbumen till och med ett exakt släppdatum som de mest entusiastiska räknar ner till.

Gratisalbumen innebär inte bara att artisterna bestämmer när och hur musiken ska släppas. De tar även tillbaka den kreativa makten från skivbolag som hellre ser hela världen som målgrupp än artistens befintliga fanskara. Tidigare har jag sett gratissläppen som demoinspelningar. Numera påminner de snarare om exklusiva kreationer som inga reklampauser eller giriga skivbolagsdirektörer kan förstöra.

Bra just nu:

1. Diverse artister – The Original Sound of Cumbia (samling)
Lika oumbärlig som Soundways andra Colombia-samlingar? Jajamän.

2. SBTRKT– Hold On (Matthias Meyer Edit) (tolva)
England och Tyskland skriver fredskontrakt på houseklubben.

3. Ashley Wild – Riding In The Red (låt)
Beck i djuphousetappning. Från samlingen ”Hot Waves vol. 2”.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-12-14

Några andra som nått en mångmiljonpublik på You­tube med hemsnickrade covers är Amy Heidemann och Nick Noonan i den påfrestande klämkäcka amerikans­ka popduon Karmin. Efter ett debutalbum som få brydde sig om började gruppen spela in egna akustiska versioner av populära hiphop-, pop- och r&b-låtar. Det senaste året har deras sparsmakat arrangerade tolkningar av bland andra Lil Wayne, Nicki Minaj och Chris Brown visats över 100 miljoner gånger på Youtube. Enbart klippet med ”Look at Me Now” har setts över 44 miljoner gånger. Det är mer än en tredjedel så många visningar som super­stjärnorna Chris Brown, Lil Wayne och Busta Rhymes originalversion.

Hur kommer det sig att i sammanhanget okända musiker kan locka en miljonpublik med nyinspelningar av kända poplåtar? Vari ligger fascinationen?

För vissa av Karmins lyssnare handlar det förmodligen om identifikation. De har lättare att tilltalas av hiphop som arrangeras som traditionella poplåtar. Men populariteten kan också ses som ett tecken på att det musikaliska hantverket, själva spelandet, är på väg att återvinna sin status.

I flera år har gör-det-själv-ideal regerat i popvärlden. Obegränsad tillgång till lätthanterliga produktionsprogram har skapat ett oändligt antal lågbudgetproduktioner, piratremixer och hemgjorda omarbetningar av minst sagt skiftande kvalitet. I ett allt otåligare och tidseffektivare samhälle blir filmerna med Karmins hiphopcovers och Erato-trions kesoversion av Robyn en kontrast. Något exklusivt som tar tid att lära sig och faktiskt inte kan kopieras, klippas om och signeras av vilken hobby-dj som helst.

Precis som namnet antyder härstammar mixtapes från en tid då discjockeys spelade in kassettband för att skylta med sin mixteknik och sina skivsamlingar. Under 00-talet byttes kassetterna ut mot cd:r. Fokus förflyttades från dj:er till rappare som använde mixtapes för att visa upp sina färdigheter på olovligen lånade instrumentalversioner av andra artisters låtar.

I dagens mediabrus behövs det mer än några exklusivt inspelade verser på ett plankat beat. Konsumenterna har blivit så kräsna och konkurrensen så hård att det numera är lite som skiljer mixtapes från ett officiellt albumsläpp.

– Mixtapes är egentligen album idag. Den enda skillnaden är att du inte tjänar några direkta pengar från mixtapes. Men de fördelar mixtapes ger i uppbyggandet av en artist namn och rykte är fantastiskt, berättade Benjy Grinberg för Billboard.com.

Som grundare av Rostrum Records, bolaget bakom årets mest framgångsrika hiphopdebutant Wiz Khalifa, vet Grinberg vad han talar om.

Likt de flesta andra verkar Grinberg se mixtapes som aptitretare inför ett officiellt albumsläpp. Men varför mata en redan proppmätt musikmarknad med en massa gratissläpp? Svaret finns att hitta bland hyllorna i en vanlig livsmedelsaffär.

Anledningen till att det numera finns 700 mejeriprodukter och sex olika sorters Gott och blandat i godishyllorna är inte främst att vi som konsumenter tröttnat på det ursprungliga utbudet. Det är för att sex olika påsar tar större plats än en i hyllorna och därmed exponerar varumärket bättre.

En mer synlig produkt är ett lättare val för konsumenterna. Oavsett om det är i livsmedelsbutiken, i media eller som träffar på googles söklista.

- - -

Youtube-tipset:
Mash Up International feat Kakan “Kommer (Remix)”

När vi drunknar i piratremixer är en musikvideo ett bättre att synas. Mash Up International och Kakan Hermanssons omarbetning av Veronica Maggios ”Jag kommer” är höstens syndigaste.

Övrigt bra:
1. Arthur Russell ”Make 1,2 (Gem Spa Dub)” (låt)
Audika fortsätter gräva bland Arthurs Russells gamla inspelningsband.

2. Amadou Balaké et Les 6 Consuls ”Renouveau” (låt)
Från samlingen ”Bambara Mystic Soul – The Raw Sound of Burkina Faso 1974-1979”.

3. Name In Lights – “Disco Touchdown (Dr Dunks Remix)” (låt)
Månadens bästa blågula discoburgare.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-10-13

När svenska tidningar sammanfattade årets sommarplågor för ett par veckor sedan kunde samtliga låtar kopplas till ett dansmusiksammanhang. Från klubbveteranen Eric Amarillos ”Om sanningen ska fram” och Sak Noels househit ”Loca People” till LMFAOs ironiska hipsterelectro och Afrojack-producerade ”Give Me Everything” med Pitbull och Ne-Yo.

Situationen ser liknande ut i USA. Hälften av de tio populäraste singlarna på Billboardlistan just nu har klubbmusik som gemensam nämnare. Mig veterligen har det inte hänt sedan 1970-talets discoera.

Den stora skillnaden idag är att discjockeyn, musikern, producenten och artisten ofta är en och samma person. Det är både positivt och negativt. En fördel i dagens musikklimat är att en enmansorkester är billig och mobil. Till skillnad från U2 eller Metallica behöver dansmusikens regenter ingen mer än en CD-väska (eller ett USB-minne) i handbagaget för att göra sitt dagsverk.

Nackdelen är att dansmusik ofta gör sig sämre på stora scener, utanför dansgolvet och klubben. Att titta på en dj som uppträder framför ett hav av pumpande nävar är inte särskilt underhållande. Det spelar ingen roll att möjligheterna till att experimentera och manipulera musiken i realtid numera är oändliga. Det räcker inte. Det händer för lite rent visuellt.

Hittills har man försökt lösa det genom att kombinera framträdandena med rörliga bilder. En av dem som tagit det längst är albumaktuella skivbacksgrävaren DJ Shadow. På senaste turnén uppträdde han inuti ett stort klot som även fungerade som filmduk. Visst var det effektfullt men någon djupare innebörd än att det skulle se coolt ut fanns inte.

En betydligt vanligare metod är att överösa framträdandena med påkostade ljusshower. Som att röken från ett tvåtimmars fyrverkeri skulle dölja att många av dansmusikvärldens kejsare är helt nakna bakom sina skivspelare.

- - -

Youtube:
Holland har aldrig varit känt för sin goda smak. Explosionerna som inledde svenska Adam Beyers framträdande på festivalen Awakenings 2008 är överraskande smaklöst även för att vara i Nederländerna.

Bra just nu:

1. T.T.– Party Girl (John Talabot’s friendly Edit) (låt)
Efterlängtad hiphouseomarbetning släpps till slut.

2. Tinariwen – Tassili (album)
Mindre elektronik och mer akustisk ökenrock.

3. Axel Boman – ABBA 002 (låt)
Houseårets soligaste pianoloop.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-09-14

Idag accepterar allt fler att avsändaren till ett budskap eller en låt och hur det presenteras är lika viktigt som vad som faktiskt sägs och hörs.

Hiphopstjärnan Lil Waynes karriär har beskrivits som om Ensam hemma-stjärnan Macaulay Culkin vuxit upp och blivit sin generations främsta skådespelare. Idag erkänner Wayne öppet att han inte längre är den bästa rapparen men att det inte heller har någon betydelse.

– Det som är bra med mig är att jag är en intressant jävel. Och det är vad mitt album kommer att handla om: om mig och hur intressant jag är, berättade Lil Wayne i senaste numret av hiphopmagasinet XXL.

Det låter kanske som hybris men är snarare ett tecken på stor självinsikt. Efter åtskilliga mixtapes och nio soloalbum – det senaste, ”Tha Carter IV”, släpptes i måndags – är artisten Lil Wayne mer spännande än hans musik.

Det finns klara likheter mellan Lil Wayne och Lady Gaga: deras musik är enbart en beståndsdel i ett större artistiskt koncept. Den stora skillnaden är att Lil Wayne aldrig drar någon skarp gräns mellan privatliv och sitt offentliga jag. För honom är den heltatuerade, hyperaktiva, ständigt producerade rapparen och skivbolagsbossen samma sak som den struliga privatpersonen med diamantglittrande tandrad.

När musikmagasinet The Fader för ett par år sedan frågade Lil Wayne om han aldrig kände sig överväldigad av det höga arbetstempot i studion tog han det närmast som en förolämpning.

– Det här är inget tempo. Det är så här jag lever. Jag vaknar, röker gräs, knullar brudar, blir avsugen, dricker min hostmedicin och kommer hit och gör min grej. Vad ska jag göra annars, ta semester? Det här är semester. Det du gör är ett jobb, säger Lil Wayne och tillägger:

– Jag kan dock inte ta åt mig äran för den sista raden. Den snodde jag från den där snubben i Kiss.

- - -

Youtube-tipset:
Senaste videon ”How To Love” är pinsam men ”6 Foot 7 Foot”, första singeln från ”Tha Carter IV”, är ett lyckat försök att återanvända framgångsreceptet till ”A Milli” från 2008.

Sökord: Lil Wayne + 6 Foot 7 Foot

Övrigt:
Big K.R.I.T.– ”Last King 2 (God’s Machine)” (mixtape)
Ännu en aptitretare innan officiella albumdebuten i höst.

Diverse artister – Americana: Rock Your Soul (samling)
Brittiska BBE samlar blåögda soul- och rockfavoriter.

The Soularks – My Man (singel)
Ljuv combo av pop och reggae från lokala vinylentreprenörer.

Jag minns fortfarande den skamliga känslan av misslyckande första gången min dotter berättade att hon var kär i Eric Saade. Jag hade precis gett henne sin första CD-skiva; den astuffa, öppet bisexuella och feministiska förebilden Nicki Minajs debutalbum ”Pink Friday”.

Min dotter älskar rosa och fredagar. Hon har länge önskat sig en likadan ”rosa bil utan tak” som förekommer i Nicki Minajs senaste video ”Super Bass” när hon fyller arton. Det borde ha varit öppet mål. Men icke. Hon nynnar mycket hellre på tre mormoner från Göteborg i gyllene skor. Det har hon lärt sig på dagis.

Jag borde naturligtvis ha vetat bättre. I alla tider har föräldrar försökt skydda sina barn från ”dåligt” umgänge och tveksamma influenser. I alla tider har det misslyckats.

Tänker på det när jag läser om den senaste tidens mediala moralpanik där flera populära barn- och ungdomsidoler tvingats ställa in sina uppdrag på grund av att vuxenvärlden velat markera mot droger.

Vet inte om jag var väldigt annorlunda som barn men att föräldrar utmålade något populärt som olämpligt fick mig knappast mindre intresserad. Tvärt om.

Det slugaste vuxna och föräldrar kan göra för att skydda unga från det de uppfattar som tveksamt är förmodligen att själva omfamna gruppen eller artisten i fråga.

Så hädanefter blir det bara trygga hemmakvällar för mig. Så ska det låta, körslag, Let’s dance och Eurovisionsfestivalen på repris.

Det kommer att bli påfrestande. Men förhoppningsvis kan det leda till att en rosa cab parkerar på garageuppfarten om fjorton år till ljudet av något annat än välfriserad och lobotomerad schlager.

- - -

Bra saker:

1. The New Yorker (tidning)
När 00-talets bästa musikskribent Kelefa Sanneh tar sig an hiphopfenomenet Odd Future och mysteriet Earl Sweatshirt i en stor artikel finns all anledning att teckna en prenumeration.

Creep feat. Nina Sky – You (video)
Fischerspooners Lauryn Flax och Lauren Dillart plockar namnet från TLCs R&B-klassiker och tar hjälp av Nina Sky på sång. Rhythm & goth någon?

Jazzy Jens – Guarapera (tolva)
Försommarens bästa latinamerikanska slagverksdisco kommer från Stockholm.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-05-20.

Inom kulturvärlden hyllar vi gärna provokatörer och andra människor som går emot samhällets normer. Vi drar paralleller mellan Ebba Grön och rappare från dagens svenska förorter och hyllar dödsföraktande metalmusiker från Saudiarabien som vågar stå upp för rätten att uttrycka sig fritt.

Absolut inget fel i det. Men för kreatörer i väst är det inte direkt utmanande och provokativt att värna om något så självklart som demokrati och alla människors lika värde 2011. Det är grundläggande värderingar som utgör fundamentet för hela vårt samhälle.

Troligen är det anledningen till att vissa av oss inte kan sluta att beröras och uppröras av Dan Park, den Malmöbaserade gatukonstnären som förra veckan åter greps efter att ha klistrat upp postrar föreställande en aktiv inom Afrosvenskarnas riksförbund, stående framför Hallands nation i Lund med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”.

Precis som de flesta andra verk av Dan Park var affischen en slags kommentar till en uppmärksammad nyhetshändelse. Denna gång en maskerad med djungel­tema där ett antal smaklösa studenter klätt ut sig till slavar och slavägare.

För någon som följt Dan Park en längre tid var affischen varken mer eller mindre uppseendeväckande än något av hans andra arbeten. Sedan mitten av 90-talet har han sluggat friskt mot de flesta religioner, hudfärger, sexuella läggningar och politiska partier. Ibland träffar hans råa och absurda humor mitt i prick, lika ofta går de ansträngda och lätt förutsägbara provokationerna över gränsen och blir plumpa och verkningslösa.

Det speciella och mest provocerande med Dan Park är att han precis som flera av 70-talets mest framstående punkgrupper inte verkar bry sig det minsta om vilken sida av gränsen han befinner sig på.

Bara folk reagerar.

- - -

Tre bra saker just nu:

1. Jon Nordstrøm – Nordic Tattooing (bok)
Jon Nordstrøm följer upp fina ”Daninsh Tattooing” med en 320 sidor lång tillbakablick till ett norden där permanent kroppsutsmyckning ännu inte gick att finna på var och varannan människa.

2. The Weeknd – House of Ballons (mixtape)
Vårens mest uppskrivna gratissläpp är en mörk blandning av kanadensisk R&B och finstämt brittisk basbrus. Som om Drake raggat upp James Blake på nattbussen hem från klubben.

3. Cyril Diaz & His Orchestra – Taboo (låt)
Fullständigt trollbindande calypsojazz från 1959 som nu återutges på nytt. Den som föredrar ett annat format än Soundways limiterade tiotumsvinyl vänder sig lämpligast till Spotify eller Itunes.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-29

Ändå var den ingenting i jämförelse med mottagandet som filmaren Pierre Wikbergs klipp från händelserna kom att få på Youtube. Idag har filmen där dansmobben växer fram ur folkmassan för att slutligen involvera hundratals människor spelats över 6,3 miljoner gånger.

Själva poängen med en flashmob är just att det inledningsvis ska verka spontant och ske utan omgivningens vetskap. Om någon ansökte om ett tillstånd från polisen eller gick ut med ett pressmeddelande skulle förväntningarna bli annorlunda och effekten delvis gå förlorad.

Före sociala nätverk, mejllistor och sms-kedjor var en flashmob-manifestation svår att genomföra. Idag kan vem som helst med några få knapptryckningar nå ut till tusentals kända och okända personer på ett ögonblick.

De nya förutsättningarna har gjort att gränsen mellan vad som är privat och offentligt smetats ut till en juridiskt svårtolkad gråzon. Det blev en lokal klubbprofil påmind om förra veckan när han åtalades för brott mot ordningslagen efter att ha arrangerat en technofest intill Scaniabadet vid Västra hamnen i somras.

Den 38-årige arrangören uppgav att han kände 95 procent av festdeltagarna och att han bjudit in dem via Facebook. Polisen köper inte den historien utan hävdar att tillställningen var offentlig och att den därmed kräver tillstånd.

Situationen är uppenbart förvirrad. Men istället för att uppmana lagstiftarna till att anpassa lagboken till 10-talets offentliga privatliv borde vi fundera över vilket hot en grupp människor egentligen utgör mot dagens samhällsordning om de utan att fråga om lov träffas på en avsides plats för att dansa.

- - -

Bra just nu:

1. The Gentlewoman (magasin).
En rökande Adele på omslaget känns inte särskilt fräscht 2011, men när man inser att bilden dokumenterar en av hennes sista Marlboro Light förstår man att någon har tänkt till.

2. Soft Rocks – Disco Powerplay (album).
Vad som för någon vecka sedan lät som en ganska ordinär samling rockomarbetningar i seglarskor har i takt med vårsolens inträde utvecklats till ett självklart vardagssoundtrack.

3. Judy Linn – Patti Smith 1969–1976 (fotobok).
Precis som Patti Smiths bok ”Just Kids” handlar Judy Linns bilder av Smith från samma tid lika mycket om att dokumentera en spännande verklighet som att berätta om drömmar och eskapism.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-01

Det första som slog mig när jag såg ”Beats, Rhymes & Life”, Michael Rapaports dokumentär om A Tribe Called Quest som hade premiär på amerikanska biografer i helgen, var just hur flippat nyskapande gruppen och deras kollektiv Native Tounges framstod i jämförelse med sina dåtida kollegor.

Samtidigt som västkustgrupper som N.W.A. pekade finger åt polisen målade Native Tounges färgglada prästkragar och lanserade en nyhippietagning av afroamerikansk medvetenhet. Stilmässigt såg de ut som en blandning av medlemmar i Afrika Bambaataas Zulu nation och fågelskrämman i Trollkarlen från OZ.

Istället för att återanvända James Browns frustande funk grävde A Tribe Called Quest fram tillbakalutade jazzartister som Roy Ayers, Cannonball Adderlay och Lonnie Smith. Resultatet blev en mjukare variant av hiphop som aldrig hörts tidigare och passade dåtidens (acid)jazztokiga hipsters perfekt.

Förmodligen blev det också till slut gruppens vilja att bryta ny mark som förhindrade dem från det breda genomslag som efterföljare som The Roots och Erykah Badu kom att få.

Efter splittringen 1998 har Way Out West-aktuella Q-Tip fortsatt en karriär som soloartist och producent. Ali Shaheed Muhammad startade Lucy Pearl tillsammans med Raphael Saadiq och Dawn Robertson från En Vogue. Phife Dawg har hållit låg profil, skolat om sig till talangscout inom basket och fortfarande inte blivit klar med uppföljaren till sin solodebut ”Ventilation Da: LP” från 2000.

A Tribe Called Quest har återförenats på scen ett antal gånger de senaste åren men inte släppt något gemensamt material sedan 1998.

De har fortfarande ett album kvar på sitt kontrakt med skivbolaget Jive.

Youtube-tipset:
För en uppdatering kring vad de trendmässigt vassaste hiphopkatterna bar i skarven mellan 80- och 90-tal rekommenderas debutvideon ”I Left My Wallet In El Segundo”.

Övrigt:

Shabazz Palaces – Black Up (album)
Nyskapande med Digable Planets-veteranen Ishmael ”Butterfly” Butler.

Motor City Drum Ensemble – DJ-Kicks (DJ-album)
Från Sun Ra till Larry Heard i housetakt.

Steve Mason & Dennis Bovell – Ghosts Outside (album)
En Beta Band-stjärna i dub.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-07-14

För precis fem år sedan intervjuade jag norska discoproducenten Prins Thomas i samband med att han spelade på den årliga klubbmusikfestivalen CPH Distortion (som för övrigt startar i eftermiddag med bland andra Prins Thomas som gäst) . Tillsammans med namn som Todd Terje och Hans-Peter Lindstrøm var Prins Thomas en av orsakerna till att Oslo tillfälligt utsågs till huvudstad för den samtida discoscenen. När jag försökte få svar hur det kom sig att så mycket bra musik skapades i Oslo svarade han att det förmodligen var den totala bristen på en lokal klubbscen.

– Om jag hade bott i London hade jag säkert varit ute och festat hela tiden. I Oslo är det lättare att hänga i studion för det finns inte mycket annat att göra.

Just saknaden av en levande lokal scen är en bidragande orsak till att flera mångåriga klubbarrangörer och dj-kollektiv som Safari Sound från Malmö börjat göra sig ett namn på den internationella reggae- och dancehallscenen. Istället för att som tidigare anordna storslagna och kostsamma klubbar har de den senaste tiden låst in sig i studion och koncentrerat sig på att trycka ut mixtapes i rask takt. Tempot har varit så högt att inflytelserika bloggen Largeup från New York, världens kanske främsta publikation om karibisk musik och kultur just nu, förra veckan konstaterade att deras bloggserie Mixtape Mondays snart kunde fokusera enbart på Europa.

Mina känslor är kluvna. Samtidigt som det är kul att läsa om lokala eldsjälar på internationella bloggar och i webbtidningar blir det en dyster påminnelse om att en glest befolkad hemmaplan alltid känns som bortamatch för vissa genrer och subkulturella grupperingar.

Youtube-tipset:
Inför kvalitativa samlingen ”Aqui Los Bravos! – The Best of Michi Sarmiento y su Combo Bravo 1967-77” intervjuade skivbacksgrävarna Miles Cleret och Will ”Quantic” Holland colombianska cumbiamusikern Michi Sarmiento. Sökord: Michi + Soundway.

Övrigt:

Brand New Wayo – Funk, Fast Times & Nigerian boogie 1979-1983 (samling)
Månadens bästa Nigeriabrev.

SBTRKT & Little Dragon feat. Drake – Wild Fire (låt)
Baswobblande möte mellan R&B, hiphop och pop.

The Weeknd – Rolling Stone (låt)
Nytt från vårens mest intressanta R&B-projekt.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-06-01

Jag borde inte vara ensam om att ha problem med att välja sprit. De flesta som har tillbringat tonåren i Sverige får ett sargat förhållande till standardsortimentet i föräldrarnas barskåp. Smakar inte Martini Bianco, gin, Bäska droppar, Galliano, smuggelvodka och Baileys illa var för sig gör de garanterat det ihop. De som alkoholdebuterat med hjälp av en Häxa – brygden som är inkörsporten till de flesta tyngre drogmissbruk i Sverige – har en traumatiserad relation till de vanligaste spritsorterna och likörerna långt in i vuxen ålder.

Mörk finrom var relativt sällsynt i mina och andra 50-talistföräldrars barskåp. Jag tror det är orsaken till att jag till slut fastnade för rom. En annan förklaring är att rom är ett ganska oexploaterat område inom populärkulturen. Medan whiskey lätt förknippas med en massa avdankande rockstjärnor (alternativt uppblåsta livsnjutande män i medelåldern), vodka med vinglande östeuropéer på Youtube, Jägermeister med fåniga reklamfilmer och cognac med nyrika hiphopstjärnor från 00-talet är rom fortfarande ett relativt oskrivet blad.

När anrika baren Tranan i Stockholm gav ut sin drinkbok 1998 lät de medieprofiler och författare som Karolina Ramqvist, Andres Lokko, Per Hagman, Jan Gradvall och Pia Kalischer skriva varsin historia om sprit. Karolin Ramqvists text om rom var den enda som inte handlade om spritsorten i sig. Istället var det en kort berättelse om friheten i att anspråkslöst sitta ensam vid bardisken. Utan att riskera att få en massa fördomar och förutfattade meningar projicerade på sig.

Vem faller inte för det?

- - -

Bra saker:

Incarnations – Make You Mine (Barck & Prommer Remix) (låt)
En av förra årets bästa baleariska housetolvor har till slut släppts digitalt. Musikalisk verklighetsflykt till varmare bredgrader eller soligare årstider.

Federation Sound (podcast)
Lördag 26 mars besöker några av New Yorks mest underhållande jamaicaentreprenörer Malmö i sällskap av deejay-stjärnan Nathalie Storm. Följ deras podcast fram till dess: federationssound.com.

Let’s Mix (musikprogram)
Aldrig har det varit enklare att relativt legalt dela med sig av all den musik vi inte hittar på Spotify. Just nu samlar jag mina egna favoritlåtar på: www.letsmix.com/jonasfromfalun.

Richard Silva II, mer känd som Swingfly, tillhör en generation blågula rapstjärnor som bevisade att det gick att göra lika bra hiphop och dansmusik i Sverige som i USA och England. När svenska hiphoppare ombeds att lyfta fram ­tidiga förebilder fastnar de flesta vid Latin Kings andra skiva I Skuggan av betongen. I vissa fall är det förmodligen sant. Men för en betydande skara, mig själv inkluderad, är det en efterkonstruktion. När vi i början av 90-talet rände på skoldanser och ungdomsdiscon i glansiga Adidas-tröjor och kilade jeans hette de främsta hjältarna istället saker som Neneh Cherry, Dr Alban, Papa Dee, Leila K och Rob’N’Raz. Artister som länge inte fick det erkännande och den popkulturella respekt de förtjänade.

Gemensamt var att de blandade amerikansk hiphop och brittisk rejvkultur på ett naturligt sätt som nu i efterhand känns lika unikt svensk som det kickersmode som följde några år senare.

När Fattarus Mingus Price och rapparen Sexfemman i mitten av 00-talet spelade in Kär i en Kickers var det svårt att uppfatta om det var en hyllning till tonårstjejer med bortnoppade ögonbryn som luktade Date eller en ironisk diss. Idag känns det som det första steget i en återupprättelse för den multikulturella blågula ungdomskultur som bland andra Robyn lyft fram som den mest betydelsefulla byggstenen i hennes artisteri.

Alla i kickersgenerationen nådde förstås inte lika långt som Robyn. Men till skillnad från vissa marknadschefer som följer Melodifestivalen lärde vi oss åtminstone att alla människor är lika mycket värda. Med eller utan ett par decimeterhöga Buffaloskor.

- - -

Bra just nu

1. Smug (magasin) Norges mest framsynta popkulturmagasin har hittat till Pressbyrån. Senaste numret innehåller bland annat porträtt av Malmöbaserade författarstjärnan Karl Ove Knausgård och NYC-konstnären Dan Colen.

2. Celda 211 (Film) Daniel Monzóns fängelse­thriller från 2009 sopade mattan med konkurrenterna på spanska Goya Awards. Nu har den till slut släppts på DVD. Och det pratas redan om en amerikansk nyinspelning.

3. Kelan Phil Cohran And Legacy – African Skies (skiva) Fullständigt trollbindade jazzalbum. Inspelat redan 1993 av Sun Ras gamla blåsare Phil Cohran. Utgivet på vinyl förra året men först nu släppt digitalt och på cd.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-02-17

Då handlade det mesta om huruvida frontpersonerna Romy Madley Croft och Oliver Sim var ett par. Men sedan dess har en vildvuxen kalufs ofrivilligt lämnat dunklet bakom sina samplers och klivit fram som gruppens verkliga stjärna.

Precis som övriga medlemmar i The XX verkar 22-åriga Jamie Smith, eller Jamie XX som han blivit känd som det senaste året, föredra att jobba tyst i det dolda. Som kontrast till de flesta andra idag som högljutt kränger sin musik och sina varumärken kors och tvärs över Internet har anonymiteten bara lett till mer uppmärksamhet.

Efter att ha förvandlat Florence + the Machines version av gamla soulsångerskan Candi Statons houseklassiker ”You Got The Love” till The XX:s egen signaturmelodi är han nu dubbelt aktuell. Först med sin omarbetning av Adeles ”Rolling In The Deep” men framförallt för nytagningen av spoken word-legenden Gil Scott-Herons hela comebackskiva från förra året. Albumet släpps om ett par veckor.

Precis som många unga britter är Smith uppvuxen med en bördig inhemsk dansmusikscen på bakgården. Ljuden från närmiljön – dubstep samt olika lokala varianter av house – hörs ännu tydligare i hans solomaterial än i The XX:s egen musik. Det gemensamma är den återkommande melankolin och sorgsenheten.

Ett missförstånd är att all dansmusik är glad och positiv musik. I själva verket är det inte sällan precis tvärt om. Mycket av den bästa musiken som spelas på klubbar är skapad av människor som själva aldrig haft möjlighet att ränna ute hela nätterna. Istället har de byggt upp en hoppfull fantasivärld om hur det skulle vara att dansa eller att spela på världens bästa klubbar.

Klubben Jamie XX:s drömmer om efter att turnerat världen runt i två år med The XX heter Yellow och huserar på The Fridge i Brixton. I och med att de har 23-årsgräns har han ännu inte fått komma in. Men han är övertygad om att det kommer att vara helt fantastiskt. Bara han fixar ett falskleg.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-02-11

De senaste åren har vi kollektivt pratat om en global värld där geografiska avstånd och nationella gränser inte längre är ett hinder för stora delar av vår icke realtidsbundna kulturkonsumtion. Oavsett om intresset är film, musik eller tv styrs aktiva konsumenter allt mindre av vad som finns tillgängligt lokalt och nationellt. Istället utgår vi från vad som finns att tillgå på en global, webbaserad marknad.

Därför har också avsändarnas nationalitet fått allt mindre betydelse. Om skaparen är svensk, amerikan eller om verket kommit till genom ett samarbete mellan människor från flera olika länder och kontinenter (vilket ofta är fallet idag) spelar ingen roll. Vi väljer det som vi individuellt känner för mest för stunden.

Bortsett från litteraturen är mönstret det samma för samtliga aktivt intresserade inom alla icke realtidsbundna upplevelsebaserade kulturformer. Ja, alla månader om året förutom i januari. Då spolar vi kollektivt tillbaka bandet tio år och återvänder till en tid då världen utanför Sverige kunde avfärdas som något svårtillgängligt och smalt.

Trots att vi uppenbarligen vet bättre fortsätter vi dela ut utmärkelser, pokaler och gruppkramar till skapare av kultur vars enda gemensamma nämnare är att människorna bakom råkar vara svenskar.

Jag förstår att Sverigedemokraterna och kulturbranschen själva är måna om att lyfta fram saker utan att ta hänsyn till hur de står sig i internationell konkurrens. Men vi andra får inte ut något av att instämma i samma nationalistiska hyllningskörer varje år. Förutom en månads fullständig kulturskymning.

- - -

Bra saker:

Apartamento (Inredningsmagasin)
Befriande klarsynt spansk/italiensk inredningstidning som fokuserar på hur människor faktiskt bor istället för att kränga drömmen om hur vi borde bo om vi hade råd.

Jamie XX & Gil Scott-Heron – I’ll Take Care of You (Kommande albumspår)
Brittiska The XXs musikaliska hjärna förvandlar spoken word-legenden till skranglig gospelhouse. Släpps nästa månad i Sverige men finns att hitta på nätet.

Ebo Taylor & Afrobeat Academy (konsert)
Musiklegend från Ghana tar med sig tyska afrobeatakademin till Global i Köpenhamn för att fira sin pånyttfödelse i samband med höstens utmärkta album ”Love & Death”.

Publicerad i Sydsvenskan 2011-01-27

Alla som bott för länge i större städer anammar för eller senare en romantisk bild av landsbygden. I dagdrömmarna om närodlade ekologiska råvaror, pittoreska lanthandlar, mysiga kaféer och stringhyllor till vrakpriser glömmer många att den urbaniserade verkligheten sällan är mer upphetsande än ett standardiserat köpcentrum modell Burlövs Center plus en pizzeria. En rulle mikrad falafel kostar 70 spänn. Statoil är det enda som har öppet efter nio på kvällen och finns det någon form av nöjesutbud består det av en sportbar, alternativt en ”engelsk” pub.

Som Malmöbo har det funnits all anledning att pösa självbelåtet de senaste åren. Nöjes- och kulturutbudet är betydligt större än det vad det borde vara i en stad av samma storlek. Vi har Zlatan, MFF, Möllevången, flest kaffebarer per capita i landet och falafel.

Att Malmö fortfarande har Nordeuropas främsta falafel är knappast löpsedelsmaterial. Men är det så mycket att hurra för när kvaliteten och utbudet av bra snabbmatrestauranger från östra Medelhavet och Mellanöstern i övrigt är under all kritik? Nu är det förmodligen en och annan lokalpatriot som kommer att söla sin blandade sås i knäet men jämfört med Stockholmsinstitutioner som Palmyra Kebab, Folkets Kebab och Amidas kolgrill ligger Malmö åratal efter.

Just bra träkolgrillar – en central del inom flera matkulturer med rötter kring Mesopotamien – råder det av någon anledning akut brist på. Kol är uppenbarligen inte det nya svarta i Malmö ännu. Den smått desperata efterlysning jag publicerade på Facebook för några veckor sedan resulterade enbart i ett konstaterande att det finns några enstaka kolgrillar men ingen som kan jämföras med dem Stockholm.

När det gäller pris är ingen i närheten av Malmö. Men billigast kan inte vara bäst för alltid.

- - -

Bra just nu:

1. Pasha Kebab (Kolgrill)
Den bästa kolgrillen jag har hittat i Öresundsregionen ligger mittemot Vega, korsningen Istedgade och Enghavevej, i Köpenhamn.

2. Take One (DVD)
Filmen om Swedish House Mafia är årets mest komiska samtida musikdokumentär. Oavsett vad man tycker om trion.

3. Plearn Promdan – Wan Maha Sanook (låt)
Bästa spåret från The Sound Of Siam (spotifylänk), Soundways senaste samling med gammal thailändsk pop, jazz och luk-thung från vänsterkanten.

Publicerad i Sydsvenskan 2010-12-31

Hans nyligen utkomna bok Decoded är lika mycket en självbiografi och djupgående analys av de egna låttexterna som en historia om hiphopens resa från drogförsäljarnas gathörn i New York till National Mall och Vita huset i Washington.

Det finns de som hävdar att det bästa sättet att komma Jay-Z och andra stora rapstjärnor nära är att lyssna på deras musik. Texterna är ofta mer öppna och personliga än intervjusvaren och rollerna de gestaltar i media. Det är inte något unikt för hiphopgenren. Skillnaden är att få utomstående har förmåga att förstå raptexternas ofta komplexa växlingar mellan ordlekar, gatuslang och subtila referenser till populärkultur, sport, politik, droger, våld och framförallt andra raptexter.

Artistnamnet Jay-Z är ett bra exempel. Namnet är en ordlek i sig. På amerikansk engelska uttalas ibland bokstaven ”z” på samma sätt som bokstaven ”c”. Ordet Jay-Z kan alltså även vara det samma som en verbal återgivning av bokstäverna ”j” och ”c”. ”J.C.” är en förkortning av Jesus Christ, guds frälsare. Gud benämns ibland som Jehova vilket också Jay-Z kallar sig för i sina låtar: ”H.O.V.A.”.

Det finns en klar parallell mellan hiphopens internt kodade texter och konstvärlden där den som saknar redskapen och kunskapen att tolka och förstå ett verk aldrig har möjlighet att uppskatta det fullt ut. Det språkliga och kulturella avståndet är förmodligen också en av orsakerna till att hiphop ännu inte fått samma respekt i litteraturvärlden som exempelvis Bob Dylan och textförfattare från andra musikgenrer. Litterärt träffar många rappare helt enkelt skyhögt över huvudet på lyssnare med andra referensramar än dem själva. Även om lyssnarna själva inte alltid inser eller vill erkänna det.

I Decoded bryter Jay-Z ner texter och historier från hela sin karriär för att i mening för mening, ord för ord, fotnot efter fotnot, förklara innebörden när han skrev dem. Ibland ger han intryck av att vara lika angelägen om att skapa en förståelse för det arbete som ligger bakom som en förståelse för texterna i sig. För rappare är textförfattandet och förmågan att återge dessa rader allt då de flesta av dem har en passiv roll i musikskapandet.

I epilogen skriver Jay-Z att det främsta målet med boken är att visa att hiphoptexter är poesi om du tittar på dem tillräckligt nära. Decoded är på så vis ett förstoringsglas. Nu är det upp till alla utomstående om de vill läsa det finstilta för att i framtiden inse att Shawn Carter inte är en mindre sannolik (eller mer osannolik) Nobelpriskandidat än Robert Zimmerman.

Minaj presenterade sig på allvar med förra årets mixtape Beam Me Up Scotty. Sedan dess har hon snott uppmärksamheten i låtar med flera av de största amerikanska popnamnen. Bland annat på omarbetningen av Mariah Careys senaste singel Up Out My Face och smörpaketet Robin Thickes strippklubbshit Shakin’ It 4 Daddy. Båda återfinns på Minajs senaste mixtape Barbie World.

Som rappare blandar Minaj dräpande punchlines med referenser till amerikansk populärkultur i sådant tempo att jag tvingas ränna oftare på Wikipedia än i min egen mailbox för att hänga med. Hon flyter lika snyggt över reklamradiopop som på traditionella hiphopproduktioner. Hennes sätt att förvränga orden och skifta i tonfall för att gestalta olika roller påminner lite om hur stora sångare kan ta sig an låtar från vilken genre som helst och gör sin tolkning till den definitiva.

Mest låter hon som någon som blivit diagnostiserad med Lil Waynes genialt maniska galenskap och Eminems personlighetsklyvning.

De olika tilltalen har gjort att Minaj även blivit ett namn i gaykretsar och bland kvinnor som normalt har svårt att identifiera sig med de testosteronstinna alfahanar som dominerar hiphopgenren.

I ett stort reportage i senaste The Fader berättar Nicki Minaj att hon tidigt blev styrd till att rappa på ett visst sätt och att det först är nu som hon tillåtit alla delar av sig själv att komma fram.

– Alla som känner mig vet att jag har en väldigt bipolär personlighet. Ena minuten är jag exalterad för att i nästa stund gråta. Minuten efter det svär och skriker jag för att en stund senare sjunga på Enya. Jag skämtar inte. Poängen är att min rapstil återspeglar min verkliga personlighet för jag är så där knäpp.

Knäpp? Mer galet bra.

Publicerad i Sydsvenskan 2010-03-10. Missade uppenbarligen att lägga upp den då. Om två veckor släpps Nicki Minajs debutalbum Pink Friday.

Några av dem som med störst framgång blandat afrikansk pop med västerländsk klubbkultur de senaste åren är Londonbaserade fransksvenska producent- och dj-duon Radioclit. Tillsammans med malawiska sångaren Esau Mwamwaya gav de förra året ut ett hyllat debutalbum under namnet The Very Best.

Vid sidan av The Very Best och alla producent- och remixuppdrag har Radioclit sedan 2008 även legat bakom klubbkvällarna Secousse i London och Paris. Målet har bland annat varit att förena olika afrikanska musiktraditioner på ett sätt som tidigare inte bara var otänkbart i ursprungsländerna utan även inom afrikanska befolkningsgrupper i just mångkulturella metropoler som Paris och London.

För någon som vuxit upp med bredband och västerländsk pop låter kanske Secousses blandning av hysterisk funaná från Kap Verde, bubumusik från det krigshärjade Sierra Leone, samtida kuduro från Angola och shangaan electro från Sydafrika som homogen. Men för någon med rötter i musikens ursprungsländer framstår blandningen förmodligen lika spretig och konstig som en klubb som mixar skandinavisk pop med folkmusik från Balkan och rysk heavy metal skulle göra i europeiska öron.

För ett par veckor sedan gav Radioclit ut The Sound of Club Secousse. Samlingsalbumet är en bra aptitretare för alla som ännu inte haft möjlighet att ta del av klubbens eklektiska musikmix. På skivan samsas miljonsäljande stjärnor som Elfenbenskustens Magic System och Grammyprisade sydafrikanska tsongapionjären Thomas Chauke med artister som aldrig blivit mer än ett anonymt namn i en spellista.

Det vore enkelt att framställa Secousse och dess smått naiva mångkulturella blandning som en kliché. Det fina är att de aldrig verkat ängsliga för att framstå som just det. Medan andra passivt betraktar utvecklingen på avstånd ser Radioclit och Secousse till att den mångkulturella utopin blir verklighet.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-11-02

Citatet återges i senaste numret av musiktidningen Sonic där Billy Rimgaard menar att den visuella inramningen blivit en av popmusikens viktigaste beståndsdelar. För femton år sedan klädde sig band efter musiken de spelade. Idag spelar de musik efter hur de klär sig.

”Numera är det inte ovanligt att små popband kommer ut ur replokalen med blott en låt klar men redan med genomarbetad grafisk profil.”

En som tidigt förstod vikten av det visuella uttrycket var den tyske låtskrivaren och producenten Frank Farian. Farian älskade afroamerikansk R&B, disco och reggae men förstod tidigt att den rödlätta nuna han själv frontade i badrumsspegeln inte var något bra ansikte för musiken han ville göra. Därför anlitade han andra som utseendemässigt stämde bättre överens med bilden han ville förmedla. Det första projektet kallade han Boney M. Det and­ra Milli Vanilli.

Medan Boney M gick till historien som en av discomusikens mest framgångsrika grupper avslutades Milli Vanillis karriär tvärt 1990 efter att Farian avslöjat att frontpersonerna Fab Morvan och Rob Pilatus inte själva sjöng och spelade.

På det autenticitetstorskande 90-talet blev det en sådan skandal att skivbolaget drog in skivan och erbjöd alla som köpt den pengarna tillbaka. Pilatus – som dog av en överdos 1998 - och Morvan – som tidigare i höstas porträtterades i en lång intervju i utmärkta gratistidningen Mums – tvingades även återlämna den Grammy de blivit tilldelade för årets bästa nykomling. Idag hade avslöjandet knappt resulterat i en axelryckning.

För när RSS-flöden och inkorgar svämmar över av musik och klubbar som flaggar efter vår uppmärksamhet har det visuella inte bara blivit ett sätt att hjälpa oss sålla i mängden. Det ger en helhet som stämmer mycket bättre överens med vårt sätt att konsumera konst och kultur idag än en anonym ljudfil.

* * *

Bra saker

1. Diskoakedemin – Jakten på den kosmiska vinylen (utställning)
Framtidens skivbutik? Simon Eliasson skapar en installation av sina fyndiga bloggutforskningar. I morgon 19-22 på Makeriet, Möllevångsgatan 37.

2. Kim Ann Foxman (dj)
I morgon gästar sångerskan och stilförebilden från New York-bandet Hercules & Love Affair Rust i Köpenhamn med sitt utmärkta urval av traditionell house.

3. Gentlewoman (magasin)
Den första tidning med kvinnor som främsta målgrupp som jag bokstavligen kastat mig över sedan Darling lade ner.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-10-29

Engagemanget och medmänskligheten är uppriktigt rörande. I mångas ögon är Sverige ett av världens mest toleranta länder. Därför blir vi lika chockade varje gång verkligheten obarmhärtigt trasar sönder vår egen självbild.

Vem röstar på SD? Vem menar att minareter inte hör hemma i vår svenska stadsbild? Vem är det som diskriminerar människor med ett visst utseende i krogköer?

Inte någon jag känner? Inget ställe jag går till väl? Kan inte vara möjligt. Vi gillar olika.

Aftonbladets upprop, som prytt var och varannans profilbild på Facebook de senaste veckorna, ger paradoxalt en träffande bild av hur toleranta vi verkligen är för radikalt avvikande tankesätt och åsikter.

Vi gillar inte olika. Allt fler människor i Sverige gillar sammalika hela bunten. Åtminstone tyder vår kulturkonsumtion på det.

Inför förra helgens bokmässa i Göteborg kunde DN berätta att bästsäljarna tagit ett allt fastare grepp om bokmarknaden. 10 procent av titlarna står för 90 procent av inkomsterna. Enkelt uttryckt: majoriteten av oss pallar inte ta del av nio av tio böcker som ges ut.

Tendenserna återkommer i musikbranschen. Hitlåtarna blir färre och får allt längre hållbarhet. Några få namn garanterar slutsålda arenor medan resterande har svårt att slita svenskarna från tv-sofforna och fylla konsert­lokalerna.

Trots att de flesta av oss säger sig gilla mångfald och utbudet är större än någonsin, väljer vi samma sak som alla andra i vår närhet.

Det är förmodligen tryggast. Så vi inte sticker ut i mängden av oliktänkande.

* * *

Tre tips

1. This is England ’86 (tv-serie)
Fortsättningen till Shane Meadows stilromantiska film om 80-talets England visas just nu på brittiska Channel 4 och diverse streamingtjänster på nätet.

2. Radio Dept. Never Follow Suit (kommande EP)
Förträfflig EP med blinkningar till såväl jamaicansk dub som till St Etienne och brittisk Medelhavscharter.

3. Magic System – Petit Pompier (låt)
90-talshit från en av Elfenbenskustens främsta musik­exporter. Finns att hitta på Radioclits kommande afropopsamling The Sound of Secousse och på Youtube.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-10-01