Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Hög tid för salsa att få upprättelse

Det är något vi måste prata om: Salsa. Ja, jag vet vad ni tänker men sluta inte läsa för det. Salsa är mycket mer än kubanska pensionärer som gör reklam för att panta burkar på TV, kulturmänniskor småkåta på trygg sensualism eller danshak med tveksamt sockersliskigt musikaliskt innehåll.

I begynnelsen var salsa pulserande storstadsmusik med djup kulturell betydelse. Något mycket större och viktigare än musik att vicka höfterna till. Salsans mix av traditionell latinamerikansk musik, jazz och afroamerikansk pop blev vardagens soundtrack för hundratusentals latinos i New York på sextio- och sjuttiotalet. Musik som talade till folket på gatan, precis på samma sätt som hiphop gjorde tio år senare.

Salsa var en lika viktigt del i byggandet av en latinamerikansk identitet som James Brown, soul och funk var för den svarta medborgarrättsrörelsen. Tyvärr är det en historia som ännu inte skrivits in i allmänna popkulturella medvetandet, vilket är förståeligt. Scenens främsta musikskatt – bolaget Fania Records samlade katalog, vars svåråtkomliga originalplattor fått DJs och skivnördar att salivera länge – har nämligen legat och samlat damm i en lagerlokal i New York ända tills nu.

Fania Records grundades 1964 och utvecklades till en latinamerikansk motsvarighet till Tamla Motown. De sålde mängder av skivor. Fania Allstars – en supergrupp som inkluderade de flesta av dåtidens största stjärnor – fyllde gigantiska Yankee stadium i New York. När Mohammed Ali besegrade George Foreman på The Rumble In The Jungle i Kinshasa 1974 var gruppen inbjuden för att spela tillsammans med bland andra James Brown och BB King.

Men i motsats till Motown som länge varit en respekterad och självklar del av musikhistorien glömdes Fania snabbt bort av den icke spansktalande publiken när discovågen sköljde över världen i slutet av sjuttiotalet.
 
Förra året köpte det Miamibaserade bolaget Emusica rättigheterna till Fanias hela katalog. Tidigare i sommar släpptes det första dussinet av 300(!) planerade återutgivningar från bolagets arkiv. Skivorna distribueras i Sverige av Bonnier Amigo och ska gå att finna i vanliga skivbutiker på stan eller på nätet.

För några månader sen avlutades även inspelningarna av El Cantante. En film om Hector Lavoe – den största salsasångaren genom tiderna – med Marc Anthony och Jennifer Lopez i huvudrollerna.

Hector Lavoe, ursprungligen från Puerto Rico, avled 1993 fyrtiosex år gammal. Troligen av Aidsrelaterade sjukdomar efter ett minst sagt hårt och turbulent liv.  El Cantante har premiär nästa vecka på filmfestivalen i Toronto.

I kombination med Fanias återutgivningar är det förhoppningsvis vad som krävs för att salsa till slut ska få sin definitiva upprättelse, bli av med den föga smickrande World Music-etiketten och placeras in i musikhistorien där genren hör hemma: bland soul, funk, jazz och annan odödlig urban popmusik.

Publicerat i Sydsvenskan 2006-09-08.

 8/9 2006, 20:54 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: