Efter att ha dokumenterat skateboardåkare och surfare i hyllade ”Dogtown and Z-Boys” och ”Riding Giants” har skatelegenden Stacy Peralta i sin senaste film tagit sig an LA:s gängkultur och det drygt 30-åriga kriget mellan de två rivaliserande gängen Crips och Bloods.

”Crips and Bloods: Made In America” gick upp på amerikanska biografer förra året och har nu släppts på dvd.

Istället för att göra underhållningsvåld av ett monstruöst samhällsproblem söker Stacy Peralta de bakomliggande orsakerna till den brutala konflikt som utspelat sig mitt i den rikaste staden i USA:s rikaste stat och resulterat i mer än 15 000 döda.

Gangstarap, som för många blivit synonymt med hiphop från Los Angeles, har alltid byggts på en kombination av verklighet och fiktion. Det har aldrig varit någon tvekan om att det har handlat om underhållning. Samtidigt finns det hela tiden en direkt koppling till den våldsamma värld som genren porträtterar.

Det är ingen hemlighet att majoriteten av de konsumenter som gjorde genren stor på 90-talet hade helt andra bakgrunder än musikens avsändare. Intresset byggde mer på traditionell popkulturell fascination – där man ville se ut som sina idoler – än på identifikation. Men även här i Sverige har det redan från början funnits exempel där förhållandet varit det motsatta och människor känt igen sig i själva utanförskapet.

Det räcker med att bläddra genom journalisterna Lasse Wierups och Matti Larssons bok ”Svensk maffia” för att förstå att Los Angeles inte bara försett oss med Hollywoodunderhållning. Staden och gatugängen har även influerat många unga svenskar som tvingats växa upp med samhällets ryggtavla rakt i fejan.

Det obehagliga är att jag är rädd för att vi bara har sett början till vad det sveket kommer att resultera i.

Publicerad i Sydsvenskan 2009-07-01.