Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Rostfri kärlek

Självklart är det ingen tillfällighet. När Malmöfestivalen i kväll avslutar firandet av en 25 år lång kärlekshistoria med en hel konsert tillägnad den musikscen som mest av allt blivit en symbol för villkorslös kärlek kan det inte bara vara ett lyckligt sammanträffande.

Någon måste ha tänkt till.

The Sound of Philly. Philadelphia International Records. Världens bästa skivbolag. Allt jag någonsin gillat med popmusik samlat under samma paraply.

Jag minns fortfarande den första låt jag hörde från den vinröd-gula etiketten: O’Jays Give The People What They Want. Det måste ha varit i början av 90-talet. Jag ingen aning om vilka som låg bakom den, vad låten hette eller att jag tio år senare skulle trilla pladask för ett skivbolag som hade flera av sina största släpp bakom sig när jag föddes. Den bara råkade vara ursprungskällan till en av mina favorithiphoplåtar vid tillfället.

För oss sena 70-talister, som byggt vår musikaliska identitet av urban dansmusik, handlade 90-talet lika mycket om att återupptäcka gammal musik som att upptäcka ny. Samtida producenters förkärlek till brusiga samplingar gjorde varje nyinköpt house- eller hiphoptolva till en omedelbar referens bakåt i tiden.

Om hiphopen ledde oss till något bortglömt, James Brown-producerat funkalbum med en prislapp som en halv månadshyra pekade housekompassen ständigt spikrakt mot Philadelphia.

Tillsammans med artister som Harold Melvin & The Blue Notes och O’Jays förenade Kenny Gamble och Leon Huffs etikett politik med underhållning, soul med disco, klassisk musik och pop. Deras inspelningar omgavs ständigt av ett kärleksbudskap om jämlikhet och lika rättigheter oavsett kön, ras eller sexuell läggning.

Åtminstone var det så det kom att tolkas.

Love is the message.

Kärlek är det viktigaste.

Jag förväntade mig inte att bli påmind om det under Malmöfestivalen.

- - -

 

3 vägar till Philadelphias musikskatt:

1. Love Train – The Sound of Philadelphia (Sony)

Box från förra året som även inkluderar Philly-låtar som gavs ut på andra bolag. 71 låtar med fullständigt odödlig soul och disco.

2. Philadelphia Roots – The Sound of Philadelphia (Soul Jazz)

Fläckfri samling med mer obskyra soul- och R&B-spår från tiden före Philadelphia International.

3. Norman Jay presents: Philadelphia: The Underground Anthems of Philadelphia Soul (Harmless)

Ovärderlig guide från 90-talet som fortfarande står sig. Framförallt för låtar som Futures Ain’t No Time Fa Nothing och Jones Girls This Feelings Killing Me.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-08-21.

Se även: Intervju med Billy Paul.

 21/8 2009, 8:47 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

En kommentar till “Rostfri kärlek”

  1. Jonas Grönlund → Billy Paul
    september 17th, 2009

    […] också: Rostfri Kärlek.  21/8 2009, 8:36 – Jonas | Artiklar  Etiketter: Billy Paul, Disco, […]

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: