Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Framtiden är historia

Redan i höstas anade jag oråd. Människor som är betydligt yngre än mig själv utövade oanständigheter och levde rövare i största allmänhet till låtar jag inte hört ute på säkert tio år. För ett par dagar sedan fick jag det bekräftat svart på vitt. Det sena 90-talet är tillbaka.

Ungdomar, dokumenterat häftigare än mig, talar entusiastiskt om hjältar jag trodde jag var ensam om att älska. Smålands Nation i Lund sprider discoromantik som om året vore 1998. I kväll bjussar Inkonst nya nöjesfält Win Win Total på norska houseveteranen Bjørn Torske. Det senaste jag hörde från honom var slagverksworkouten Jeg vil være søppelmann. Den släpptes 1999 men låter om möjligt ännu bättre idag.

I samtal med stans yngre klubbgarde känner jag mig allt oftare som matadoren i Tjuren Ferdinand. Jag vill slita upp skjortan, riva av mig den fåniga sotarmössan och skrika. Stånga mig! Provocera! Gör vad som helst utom att sitta under en korkek och lukta på gamla houseantikviteter från Discogs.com! Men jag kan inte. Det som händer är en helt logisk motreaktion till den hyperaktiva dansmusik som dominerat dansgolven de senaste åren.

Det jobbigaste med att uppleva strömningar för andra gången är att det är en dräpande bekräftelse på att man blivit gammal. I senaste numret av Bon berättar Robyn – en av få svenska popstjärnor som ofrånkomligt alltid lyckas kännas modern – om trettioårskriser och hur mycket klubbkulturen har betytt för henne.

”Klubben har blivit som en kyrka, en community där man får leva ut saker. Min generation har fått ut mer av klubbkultur än av någon religion.”

Senast jag hörde någon nämna kristendom i samma andetag som dansmusik var när Sweet Fred bokade baptistpastorn Kenny Bobien till Stortorget i Lund. Det var hösten 2000.

Längre fram i samma nummer lugnar Bons framtidsredaktör Anders Rydell med att till och med framtiden är historia numera. Allt som händer är passé redan i nuet.

”Glöm allt. Hjärnan har viktigare saker att göra än att minnas. Sådant kan ju till och med en usb-sticka göra.” 

Låter det som konstruerat effektsökeri? För att undvika att krocka med det förgångna är allt tillåtet.

- - -

Bra ljud i helgen:

1. Ali Farka Touré & Toumani Diabaté – Ali & Toumani (Album)

Det sista mötet mellan två av Malis främsta musikgiganter. Om möjligt ännu starkare än den senares mästerliga ”The Mandé Variations” från 2008. 

2. The Irrepressibles ”In This Shirt (Hercules And Love Affair Remix)” (Låt)

Housevärldens mest välklädda grupp guidar teatrala Londonkollektivet The Irrepressibles genom 80-talets New York. Rysligt snyggt.

 3. This Is Head ”0001” (kommande album)

Vinylexemplaren från Möllankvartettens debut landar om en vecka. Den som föredrar andra format får tills vidare hålla till godo med singeln ”0007” som skickas till P3 i dagarna.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-02-26.

 26/2 2010, 10:20 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: