Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Allt bättre längre bort

I första numret av det trevliga lilla brittiska matfanzinet Fire & Knives berättar The Guardians mångåriga matskribent Matthew Fort om svårigheten att definiera det engelska köket.

Det flesta har en rätt klar uppfattning om vad som utmärker fransk och italiensk matlagning. Men frågar du efter de karaktäristiska dragen för det engelska köket kommer även gastronomerna att ha svårt att sätta fingret på vad det är. Det har lett till en allmän uppfattning att alla andra länders matlagning är finare än Englands. Vilket enligt Fort är nonsens.

Italien och Frankrike må ha mer lättlagade råvaror. Men inga kan kombinera smaker på samma sätt som engelsmännen.

Svensk dansmusik känns ibland som klubbvärldens motsvarighet till engelsk matlagning. De största producenterna är världsstjärnor inom sina subgenrer. Men den som söker gemensamma musikaliska nämnare eller ett förenande kulturellt sammanhang, hamnar snabbt i en återvändsgränd.

I det senaste numret av tidningen DJMag intervjuas Sveriges största house- och technostjärna Eric Prydz. I en förmodligen efterkonstruerad förklaring till ljudbilden på sitt kommande album lyckas han lite överraskande fånga kärnan i hela den svenska klubbkulturen.

– Vi svenskar är drömmare. Vi drömmer oss bort till avlägsna platser.

Det låter kanske banalt, men svenska dansmusikrötter har alltid handlat mer om drömmen om världens bästa klubbar än om att ha möjlighet att uppleva dem i verkligheten.

När lokala nattlivsröster förklarar vad vi har att se fram mot refererar de aldrig till mytomspunna kvällar i Malmö eller musikblandningar du inte kan höra någon annanstans på jorden än på Bergsgatan. De sluddrar om Berghain i Berlin, UK funky, New York eller en tv-serie om en bar i Boston, textad på 1920-talsfranska. Vad som helst som är mer lattjo än ett medelklass-Sverige där jordgubbsdaiquiris är likställt med att ta ut svängarna.

Och vad har de för val när det aldrig funnits några arv och traditioner att förvalta? När det enda vi kan vara stolta över är ett gäng drömmare som tillbringar vardagarna i Sverige med att tillverka dansgolvbomber och helgerna utomlands med att trycka på spräng.

* * *

Bra i veckan

Soreng Santi – Iron Man (singel). Jorå, tokstollarna på brittiska Finders Keepers gräver fram en thailändsk psych-version av Black Sabbaths Iron Man som givetvis är veckans hitvarning i Bro­gatans källare.

Tropical Bass (klubb). Lokala fruktsalladen Simón de la Onda, alias Fructuoso Diiyey, bjuder danskarna på cumbia, baile funk, kuduro och annan modern basmusik från tropikerna. I kväll på Rust i Köpenhamn.

Speak & Destroy (utställning). Malmökonstnären Karolina Wojcik har dödat darlingar, sprejfärgsbombat och gått helt Patrick Bateman på en massa gamla screentryck. Vernissage på torsdag. Plats: På Besök.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-03-19.

 23/3 2010, 11:43 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: