Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Vad är ett jobb mot ölbiljetter

För några veckor sedan hamnade jag vid samma lunchbord som ett par lokala nattklubbsägare. Tog tillfället i akt för att fiska efter nyheter om klubbsommaren.

– Vi jobbar med att ta in lite andra namn. Men det är svårt att hitta några nya personer (införstått yngre) som är villiga att lägga ner det arbete som krävs.

Jag nickade instämmande. I min enfald tänkte jag att det blivit dags att omvärdera statusen hos de klubbprofiler som konserverat sina tjugofemåriga jag och tio år senare fortsätter flanera bakom skivspelarna i nattlivsmalmö.

De sena åttiotalister som utgör majoriteten på klubbarna idag kanske har svårt att se poängen i att riskera sina besparingar för att flyga in någon barndomshjälte från Detroit. Erbjudandet om att ägna en ideell halvtidstjänst åt att sprida sin favoritmusik imponerar eventuellt inte lika mycket på tjugoåringar idag som det gjorde för tio år sedan.

Som vanligt har ungdomarna inte fattat något alls.

I en tid där kreddig drum & bass fullständigt dominerar medieutrymmet och musik är något exklusivt som bara krämen av coolhetseliten har tillgång till vore det självklart för alla att vilja bli dj:er och göra fester.

Symptomatiskt är att SVT nyligen bekräftade att tittarfavoriten Klubbkampen, programmet där dj:s från hela landet tävlar om att underhålla ett dansgolv, fortsätter även i höst. Efter succén med DN Kulturs helgvinjett Houselördag viskas det nu om planer på att satsa ännu mer på tidningens egna vinylbutik på nätet för att förhindra ytterligare personalnedskärningar.

Nu finns det kritiker som menar att utvecklingen är negativ och att 127 ”attending” på ett klubbevent på facebook egentligen är en obetydlig maktfaktor. Vissa hävdar till och med att avundsvärda statusmarkörer som ölbiljetter och gästlista till Babel borde väga lätt jämfört med ett välavlönat jobb, körkort och bostadsrätt på S:t Knut.

Så är naturligtvis inte är fallet. Erbjudandet om att ordna klubbar är prestigefyllda hedersuppdrag som inte går att tacka nej till.

Åtminstone bland stans trettiofemåriga it-boys.

* * *

Bäst just nu:

1. Diverse artister – Lagos Disco Inferno (samling)
Normalt bör man akta sig för tyskar som kallar sig Voodoo-Frank. Men den här samlingen signerad afrobloggen Voodoofunks upphovsman Frank Gossner är ett hejdlöst bra undantag.

2. King Flippaz Paradise (klubb)
Någon bestämde sig för att kombinera flipperspel med öl och musik. Någon är ett geni. Sunkhakets Rexs källare på Nobelvägen 107 är vårens mest givna förfesthäng.

3. Caribou – Swim (kommande album)
När Four Tet ställer in sina spelningar tröstar jag mig med Caribous Swim. Vårens finaste electronicahouse vid sidan av just Four Tets There Is Love In You.

Publicerat i Sydsvenskan 2010-04-09.

 9/4 2010, 7:12 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

En kommentar till “Vad är ett jobb mot ölbiljetter”

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Jonas Grönlund. Jonas Grönlund said: Dagens krönika i Sydsvenskan: http://losingmytasteforthenightlife.se/kronikor/2010/04/09/vad-ar-ett-jobb-mot-olbiljetter/ […]

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: