Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Tropicopop

För oss som är gamla nog att minnas skarven mellan 80- och 90-tal är det svårt att glömma SVT:s Tropicopop och dess uppföljare Mosquito. Till formatet skilde de sig inte nämnvärt från Bagen, Pop i topp eller något av de andra musikvideoprogram som var vanliga vid den tiden. Det utmärkande var att de spelade musikvideor från olika delar av tropikerna samt introducerade så kallade chromainspelningar som då var något helt nytt. Det var dessa som gjorde det möjligt för programledaren Thomas Gylling att fäkta framför animerade bildlandskap som en väderpresentatör på LSD.

Om någon hade sagt att musiken som Tropicopop spridde och dess estetiska formspråk skulle komma tillbaka tjugo år senare i ny tappning hade jag trott att de skämtade. Men det är precis vad som har skett.

Det som började med ett intresse för brasiliansk baile funk och reggaeton från Puerto Rico har de senaste åren utvecklats till en global rörelse där lokala fusioner av lågbudgetproducerad elektronisk dansmusik och hiphop samlats under ett gemensamt parasoll: tropical bass.

Till skillnad från den unkna termen världsmusik är tropical bass ett ganska bra namn för att beskriva vad det handlar om: bastung dansmusik med musikaliska kopplingar till länderna kring den tropiska klimatzonen vid ekvatorn.

I dagens mediebrus finns det förstås inte en stark röst utan flera. Men om något ska lyftas fram som en samtida motsvarighet till Tropicopop är det bloggen Ghetto Bassquake som missionerat för tropisk basmusik sedan 2006. Att avsändarna sitter i tre olika världsdelar – England, Colombia och USA – är träffande för hur olika scener och grupperingar inom musikvärlden ser ut idag.

Det intressanta med tropical bass, eller vad vi nu väljer att kalla det, är att det aldrig handlat om enbart export eller import utan ett ömsesidigt utbyte av influenser. Artister i Angola och Kongo plankar europeisk klubbmusik och amerikansk hiphop. Cumbiaproducenter i Argentina försöker göra brittisk dubstep samtidigt som allt fler människor i Europa och USA gör sin egen tolkning av dessa hittepåhybrider från Sydamerika och Afrika.

Allt blir ett musikaliskt kretslopp där det äkta, ursprungliga och autentiska sedan länge förlorat sin betydelse.

Publicerad i Sydsvenskan 2010-05-12

 30/5 2010, 17:22 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: