Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Jay-Z dechiffrerar hiphopkoden

För tio år sedan sammanfattade Grammisvinnaren Feven Ghebremicael hiphopkulturen på singeln Dom tio budorden. När Shawn Carter, mer känd som Jay-Z, ett ­årtionde senare avkodar teserna för genren som gjort honom till en av världens största popstjärnor, är ansatsen längre.

Hans nyligen utkomna bok Decoded är lika mycket en självbiografi och djupgående analys av de egna låttexterna som en historia om hiphopens resa från drogförsäljarnas gathörn i New York till National Mall och Vita huset i Washington.

Det finns de som hävdar att det bästa sättet att komma Jay-Z och andra stora rapstjärnor nära är att lyssna på deras musik. Texterna är ofta mer öppna och personliga än intervjusvaren och rollerna de gestaltar i media. Det är inte något unikt för hiphopgenren. Skillnaden är att få utomstående har förmåga att förstå raptexternas ofta komplexa växlingar mellan ordlekar, gatuslang och subtila referenser till populärkultur, sport, politik, droger, våld och framförallt andra raptexter.

Artistnamnet Jay-Z är ett bra exempel. Namnet är en ordlek i sig. På amerikansk engelska uttalas ibland bokstaven ”z” på samma sätt som bokstaven ”c”. Ordet Jay-Z kan alltså även vara det samma som en verbal återgivning av bokstäverna ”j” och ”c”. ”J.C.” är en förkortning av Jesus Christ, guds frälsare. Gud benämns ibland som Jehova vilket också Jay-Z kallar sig för i sina låtar: ”H.O.V.A.”.

Det finns en klar parallell mellan hiphopens internt kodade texter och konstvärlden där den som saknar redskapen och kunskapen att tolka och förstå ett verk aldrig har möjlighet att uppskatta det fullt ut. Det språkliga och kulturella avståndet är förmodligen också en av orsakerna till att hiphop ännu inte fått samma respekt i litteraturvärlden som exempelvis Bob Dylan och textförfattare från andra musikgenrer. Litterärt träffar många rappare helt enkelt skyhögt över huvudet på lyssnare med andra referensramar än dem själva. Även om lyssnarna själva inte alltid inser eller vill erkänna det.

I Decoded bryter Jay-Z ner texter och historier från hela sin karriär för att i mening för mening, ord för ord, fotnot efter fotnot, förklara innebörden när han skrev dem. Ibland ger han intryck av att vara lika angelägen om att skapa en förståelse för det arbete som ligger bakom som en förståelse för texterna i sig. För rappare är textförfattandet och förmågan att återge dessa rader allt då de flesta av dem har en passiv roll i musikskapandet.

I epilogen skriver Jay-Z att det främsta målet med boken är att visa att hiphoptexter är poesi om du tittar på dem tillräckligt nära. Decoded är på så vis ett förstoringsglas. Nu är det upp till alla utomstående om de vill läsa det finstilta för att i framtiden inse att Shawn Carter inte är en mindre sannolik (eller mer osannolik) Nobelpriskandidat än Robert Zimmerman.

 13/12 2010, 16:30 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: