Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Utan brus blir idéerna verklighet

Tidigare i våras ägnade jag några dagar till att läsa och diskutera Tobias Rapps ”Lost And Sound – Berlin, techno and the Easyjet Set” på nytt. Boken dokumenterar stadens sprudlande dansmusikscen och kan ses som ett argument för hur en levande lokal klubbvärld inspirerar till musikaliska stordåd. I fallet Berlin är det lätt att se sambandet. Men på många andra håll är det tvärtom en frånvaro av distraherande intryck som ligger till grund för skapandet.

För precis fem år sedan intervjuade jag norska discoproducenten Prins Thomas i samband med att han spelade på den årliga klubbmusikfestivalen CPH Distortion (som för övrigt startar i eftermiddag med bland andra Prins Thomas som gäst) . Tillsammans med namn som Todd Terje och Hans-Peter Lindstrøm var Prins Thomas en av orsakerna till att Oslo tillfälligt utsågs till huvudstad för den samtida discoscenen. När jag försökte få svar hur det kom sig att så mycket bra musik skapades i Oslo svarade han att det förmodligen var den totala bristen på en lokal klubbscen.

– Om jag hade bott i London hade jag säkert varit ute och festat hela tiden. I Oslo är det lättare att hänga i studion för det finns inte mycket annat att göra.

Just saknaden av en levande lokal scen är en bidragande orsak till att flera mångåriga klubbarrangörer och dj-kollektiv som Safari Sound från Malmö börjat göra sig ett namn på den internationella reggae- och dancehallscenen. Istället för att som tidigare anordna storslagna och kostsamma klubbar har de den senaste tiden låst in sig i studion och koncentrerat sig på att trycka ut mixtapes i rask takt. Tempot har varit så högt att inflytelserika bloggen Largeup från New York, världens kanske främsta publikation om karibisk musik och kultur just nu, förra veckan konstaterade att deras bloggserie Mixtape Mondays snart kunde fokusera enbart på Europa.

Mina känslor är kluvna. Samtidigt som det är kul att läsa om lokala eldsjälar på internationella bloggar och i webbtidningar blir det en dyster påminnelse om att en glest befolkad hemmaplan alltid känns som bortamatch för vissa genrer och subkulturella grupperingar.

Youtube-tipset:
Inför kvalitativa samlingen ”Aqui Los Bravos! – The Best of Michi Sarmiento y su Combo Bravo 1967-77” intervjuade skivbacksgrävarna Miles Cleret och Will ”Quantic” Holland colombianska cumbiamusikern Michi Sarmiento. Sökord: Michi + Soundway.

Övrigt:

Brand New Wayo – Funk, Fast Times & Nigerian boogie 1979-1983 (samling)
Månadens bästa Nigeriabrev.

SBTRKT & Little Dragon feat. Drake – Wild Fire (låt)
Baswobblande möte mellan R&B, hiphop och pop.

The Weeknd – Rolling Stone (låt)
Nytt från vårens mest intressanta R&B-projekt.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-06-01

 1/6 2011, 12:00 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: