Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Den sista punkmohikanen

Nyligen utsåg skivsamlarbibeln Record Collector en outgiven pressning av Sex Pistols ”God Save the Queen” till den bästa investeringen på andra­handsskivmarknaden. En gång i tiden var singeln ett välplacerat långfinger i ansiktet på det engelska kungahuset. Idag är prislappen – uppskattningsvis drygt 80 000 kronor – det enda som provocerar.

Inom kulturvärlden hyllar vi gärna provokatörer och andra människor som går emot samhällets normer. Vi drar paralleller mellan Ebba Grön och rappare från dagens svenska förorter och hyllar dödsföraktande metalmusiker från Saudiarabien som vågar stå upp för rätten att uttrycka sig fritt.

Absolut inget fel i det. Men för kreatörer i väst är det inte direkt utmanande och provokativt att värna om något så självklart som demokrati och alla människors lika värde 2011. Det är grundläggande värderingar som utgör fundamentet för hela vårt samhälle.

Troligen är det anledningen till att vissa av oss inte kan sluta att beröras och uppröras av Dan Park, den Malmöbaserade gatukonstnären som förra veckan åter greps efter att ha klistrat upp postrar föreställande en aktiv inom Afrosvenskarnas riksförbund, stående framför Hallands nation i Lund med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”.

Precis som de flesta andra verk av Dan Park var affischen en slags kommentar till en uppmärksammad nyhetshändelse. Denna gång en maskerad med djungel­tema där ett antal smaklösa studenter klätt ut sig till slavar och slavägare.

För någon som följt Dan Park en längre tid var affischen varken mer eller mindre uppseendeväckande än något av hans andra arbeten. Sedan mitten av 90-talet har han sluggat friskt mot de flesta religioner, hudfärger, sexuella läggningar och politiska partier. Ibland träffar hans råa och absurda humor mitt i prick, lika ofta går de ansträngda och lätt förutsägbara provokationerna över gränsen och blir plumpa och verkningslösa.

Det speciella och mest provocerande med Dan Park är att han precis som flera av 70-talets mest framstående punkgrupper inte verkar bry sig det minsta om vilken sida av gränsen han befinner sig på.

Bara folk reagerar.

- - -

Tre bra saker just nu:

1. Jon Nordstrøm – Nordic Tattooing (bok)
Jon Nordstrøm följer upp fina ”Daninsh Tattooing” med en 320 sidor lång tillbakablick till ett norden där permanent kroppsutsmyckning ännu inte gick att finna på var och varannan människa.

2. The Weeknd – House of Ballons (mixtape)
Vårens mest uppskrivna gratissläpp är en mörk blandning av kanadensisk R&B och finstämt brittisk basbrus. Som om Drake raggat upp James Blake på nattbussen hem från klubben.

3. Cyril Diaz & His Orchestra – Taboo (låt)
Fullständigt trollbindande calypsojazz från 1959 som nu återutges på nytt. Den som föredrar ett annat format än Soundways limiterade tiotumsvinyl vänder sig lämpligast till Spotify eller Itunes.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-04-29

 16/8 2011, 12:17 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: