Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Albumformatet går igen

Snart har det gått sju år sedan Claes Eriksson och Vilgot Sjöman drog TV4 inför rätta för att kanalen haft fräckheten att avbryta regissörernas monumentala epos med reklam.

Det är lätt att le åt pretentionerna, men TV4 dömdes faktiskt slutligen till att ersätta Eriksson och den framlidna Sjömans dödsbo med 250 000 kronor vardera.

Idag bör reklamfinansierade musiktjänster som Spotify vara glada över att alla musiker inte tar sitt konstnärskap på detta stora allvar. Och i jämförelse med filmpubliken har musiklyssnare av tradition varit friare att plocka russinen ur kakan. Någon gång i mitten av 00-talet var maktfördelningen mellan artist och konsument så ojämn att vissa, på goda grunder, tog sig friheten att dödförklara albumformatet.

Ett halvt decennium senare kan ett paradigmskifte vara på gång, åtminstone inom hiphop och annan urban popmusik. För oavsett hur många mp3:or som fyllt hårddisken går det inte att bortse från att det 2011 surrats mer om album än om enskilda låtar. En betydande del av årets mest uppmärksammade och bästa hiphop- och r&b-släpp har bestått av gratisdistribuerade fullängdare och mixtapes.

Gemensamt för många av släppen är att de innehåller alla ingredienser som tidigare förknippades med ett traditionellt albumsläpp: en sammanhållen helhet, exklusiva låtar, singlar, videos och inte sällan en genomarbetad visuell inramning.

Men till skillnad från kommersiellt utgivna album, som nästan alltid finns tillgängliga innan det går att betala för dem, har gratisalbumen till och med ett exakt släppdatum som de mest entusiastiska räknar ner till.

Gratisalbumen innebär inte bara att artisterna bestämmer när och hur musiken ska släppas. De tar även tillbaka den kreativa makten från skivbolag som hellre ser hela världen som målgrupp än artistens befintliga fanskara. Tidigare har jag sett gratissläppen som demoinspelningar. Numera påminner de snarare om exklusiva kreationer som inga reklampauser eller giriga skivbolagsdirektörer kan förstöra.

Bra just nu:

1. Diverse artister – The Original Sound of Cumbia (samling)
Lika oumbärlig som Soundways andra Colombia-samlingar? Jajamän.

2. SBTRKT– Hold On (Matthias Meyer Edit) (tolva)
England och Tyskland skriver fredskontrakt på houseklubben.

3. Ashley Wild – Riding In The Red (låt)
Beck i djuphousetappning. Från samlingen ”Hot Waves vol. 2”.

Publicerat i Sydsvenskan 2011-12-14

 22/12 2011, 13:19 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: