Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Missriktad kritik mot housemaffian

Frågan var förstås inte om, utan när Swedish House Mafia skulle möta bitterhet och avundsjuka från andra namnkunniga kollegor. Nyligen anklagade amerikanska Daft Punk-favoriten  DJ Sneak den svenska exportsuccén för att vara en själlös dj-teater som inte gör musik från hjärtat.

Säga vad man vill om Swedish House Mafias musik. Till skillnad från Aviciis osannolika kometgenombrott är trions karriärresa högst traditionell för dansmusikvärlden. Efter att ha börjat i småskaliga sammanhang har de tre steg för steg närmat sig de största scenerna med hjälp av lika delar talang och hårt arbete.

Problemet med Swedish House Mafia, David Guetta och flera andra av dagens största dansmusiknamn är att de lätt kan kritiseras för att inte jobba arslet av sig emellanåt.

Redan för två år sedan fångades Swedish House ­Mafias Steve Angello i en film där det var uppenbart att han inte lyfte mer än ett finger i dj-båset. Klippet skapade misstankar om att hans dj-set var färdig­mixade i förhand, det vill säga detsamma som playback.

I höstas tvingades han också att bekräfta att finalen av hans spelning på holländska dansmusikfestivalen Dance­ Valley var förinspelad för att lättare matcha scenfyrverkerierna.

Det var säkert inte första gången. Men att förbereda­ passager i dj-showen är verkligen inte samma sak som att fakturera några hundratusen för ett helt färdig­inspelat uppträdande, vilket vissa insinuerat att ­An­gello & co gör.

Istället för att kritisera Swedish House Mafias och ­David Guettas uppenbara färdigheter i studion och bakom skivspelarna borde fler ifrågasatte själva sammanhanget de verkar i. För deras främsta påverkan på housescenen är inte musikalisk utan att de tagit klubbmusiken till stora scener långt utanför dansgolven. Framgångarna har berett vägen för en ny generation producenter som enbart har siktet inställt på arenorna.

Det är synd, för utan koppling till den klubbmiljö och sociala grogrund där musiken har sina rötter förvandlas dj-showerna till en mycket mer flyktig underhållningsform.

I stället för personligt sammansatta låt- och musikkollage muteras framträdandena till att bara bli en uppspelning av enskilda egenproducerade radiohits.

- - -

Kolla även in:

Action Bronson – Blue Chips (mixtape)
Rapvalrossen lever upp till förväntningarna som singeln ”Bird On A Wire” skapat.

Stalley – Savage Journey To The American Dream (mixtape)
Bönder som Stalley och Block Beattaz lyfter rapvärlden.

Schlachtofbronx – That G String Track (albumspår)
Tropisk strippklubbstechno från Tyskland.

 12/4 2012, 18:12 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: