Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Brist på lockande lokaler

För några veckor sedan berättade Restaurang Brogatan i Malmö att den av många uppskattade klubbverksamheten i källaren läggs ner med omedelbar verkan. På Norra Skolgatan några kvarter närmare Möllevången har även Retro, en annan lokal med en liten källare som tidigare inhyst mer alternativa och subkulturella utelivsrörelser, slutat med sina klubbarrangemang.

Att klubbar och konsertlokaler ekar tomma och lägger ner är inget ovanligt för årstiden. Det upprepar sig år efter år när klubbhoppor lämnar sina utgångsiden för att hälsa på vårsolen. Men det finns tecken på att klubb- och musikmalmö befinner sig i en nergående spiral med allvarligare långtgående konsekvenser än den vanliga majkoman.

Redan för fyra år sedan varnade jag för att nattklubbsexpansionen kring Folkets Park och Möllevången i Malmö riskerade att dränera den kultur som man gjorde anspråk på att göda. Publikunderlaget var för litet. Ställena var många och framförallt för stora.

Det vore förmätet att hävda att jag hade rätt. Bra och dåliga kvällar har kommit och gått. Men utelivsmalmö har generellt klarat sig bättre än jag befarade.

Vad som har hänt sedan dess är att Moriskan och Grand tillkommit, älskvärda ställen med en personlig charm, men också ytterligare två kolosser som precis som grannarna Babel, Debaser, KB och Inkonst behöver sluka ett stort antal gäster för att bli mätta.

Samtidigt har flera mindre lokaler, scener och dansgolv som Bodoni och ovan nämnda Retro och Brogatan försvunnit en efter en eller dragit ner på sina musiksatsningar.

De krassa förutsättningarna för att arrangera klubbar och konserter i Malmö idag är inte sällan att du måste locka flera hundra betalande gäster om det ens ska vara genomförbart. Babel på Spångatan, ett ställe som får ta in närmare 600 gäster, är idag en av de minsta lokalerna i med scen, dansgolv och ett 03-tillstånd.

För alternativa och smalare kulturverksamheter i en utvecklingsfas är det en enorm tröskel för att inte säga ett omöjligt uppdrag att fylla lokalen. Speciellt i en stad med blygsamma 300 000 invånare.

”På en svartklubb kan ölen kosta 30 kronor. Med en baksmälla på 5-6 miljarder”.

Tidigare i år gjorde Malmö kommun en ansatts för att öka medvetenheten hos invånarna om konsekvenserna av deras nattliga exkursioner genom annonstavlor på gågatan.

Bra. Men de borde också fråga sig vad de själva gör för att motverka att delar av kulturlivet tvingas ut till ljusskygga lokaler på Norra Grängesbergsgatan och Industrigatan.

– Det känns nästan som vi är pressade till att verka på en undergroundscen, sa Daniel Gabrielsson i vintras i samband med ett reportage om dubreggaekollektivet Deng Deng Hifi i Sydsvenskan.

Vad han inte berättade är att undergroundscenen är det samma som svartklubbar och att dessa miljöer snart är de enda instanser i Malmö som välkomnar alternativa kulturuttryck nattetid.

Publicerad i Sydsvenskan 2012-05-11

 20/5 2012, 15:47 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: