Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Jorden runt på 128 BPM

Det har snart gått åtta år sedan jag först kom i kontakt med Wesley Pentz, mer känd som Diplo.

Jag hade precis spelat skivor på en klubb i Malmö. Kollegan från Stockholm som jag delat skivspelare med under kvällen kunde inte sluta prata om Hollertronix, dj- och piratremixduon som Diplo då ingick i.

Drygt ett år senare, november 2005, besökte Diplo Malmö och klubben The Rumble första gången. Jag hade den föga ärofyllda uppgiften att försöka underhålla det alternativa dansgolvet. Självklart blev jag slaktad av den Philadelphiabaserade discjockeyns fördomsfria mix av hiphop, piratomarbetningar, electro, reggae, pop, brasiliansk baile funk och smattrande klubbmusik från Baltimore.

Idag känns åren i mitten av 00-talet som ett paradigmskifte. Sedan dess har popmusikens regenter inte främst utgjorts av människor som skapat något nytt och unikt utan av folk med förmåga att suga upp, filtrera och kurera ljud från hela sin omvärld.

Diplo gör det bättre än det allra flesta. I den nyligen utgivna boken ”128 Beats Per Minute – Diplo’s Visual Guide To Music, Culture, And Everything In Between” summerar han och fotografen Shane McCauley dagboksminnen från åren som gått.

När man bläddrar mellan sidorna är det lätt att smittas av den tillsynes uppriktiga nyfikenhet som varit elementär i Diplos artisteri. Det spelar ingen roll om det handlar om baile funk i Rio de Janeiro, dancehall från Tel Aviv, mexikansk cumbia, brittisk dubstep, karneval på Trinidad eller kommersiell elektronisk dansmusik från Europa. Diplo är där med sina tunga ögonlock och större öron än Dumbo.

Diplo har beskrivits som musikvärldens motsvarighet till den amerikanska kocken och matglobetrottern Anthony Bourdain. Det är en träffande jämförelse. För vad Diplo personifierar bättre än någon annan är en utveckling mot en respektlöst korsbefruktande popkultur där smaker och intryck blandas hejvilt som en del av en ständigt pågående förnyelseprocess.

Attityden påminner en hel del om det postmodernistiska synsätt som eurovisionsvinnaren Loreen nyligen delade med sig av i en intervju med musikreportagetidningen Novell.

”Jag är inte mycket för att bevara kulturen. Ta den och gör vad fan du vill med den.”

- - -

Youtube-tipset: Diplo i New Orleans

I ett pilotavsnitt till den aldrig sjösatta musikserien ”No One Is Safe” från 2010 besöker Diplo New Orleans för att dokumentera den lokala hiphopscenen bounce. Han hittar två transor som besegrat genrens homofobi och förenat mansgrisar, fjollor och vanliga utgångsfreaks.

Mer:

Grillat & Grändy: Gendish & Gäris (EP)
Bröderna Sabo och Fille Leiva Wenger övertygar i nytt rapprojekt.

Usher: Climax (JR Blender Reggae Remix)
Tysk gör lovers rock av Diplo och Ushers futuristiska r&b-ballad.

Bob Chance: It’s Broken (albumspår)
Titelspår från eftertraktat hårigt discoalbum på nypress.

 8/6 2012, 10:48 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: