Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Housens bastarder leder utvecklingen

Ibland händer det att gamla vänner och bekanta ber om vägledning i musikbruset.

Inte sällan handlar det om nyfikna personer som en gång har följt releasescheman för skivbutiker som Boomkat, Decks och Phonica slaviskt och som nu har fått andra prioriteringar och blivit vuxet bekväma. Men de är ännu inte är redo att erkänna detta för sig själva och sin omgivning.

De senaste åren har jag slentrianmässigt gett dem samma svar: ”Ni borde kolla in Four Tet och Caribous senaste släpp”. Ofta reagerar de med ett förvånat uttryck. ”Four Tet?” Som om de hade förväntat sig namnet på någon obskyr houseduo, istället för två välbekanta electronica-veteraner som varit verksamma i över tio år.

I många år ledde elektroniska dansmusikproducenter utvecklingen inom samtida pop. Idag är det inte nödvändigtvis så längre. För samtidigt som allt fler dj:ar och producenter förblindat tittar mot större dansgolv, scener och kommersiella sammanhang har utomstående sett potentialen i den en gång underjordiska klubbscenens kreativa frihet och ideal.

De kanske inte har varit ”Down Since 92” eller ens 2002. Men de verkar ändå ha en helt annan förståelse och respekt för dansmusikens kulturella rötter. 2012 är dessa personer mer involverade i utvecklingen av den elektroniska dansmusiken än många av de en gång innovativa house- och technoproducenter, de som antingen kopplat in autopiloten och återupprepar sig själva smak- och uttrycksmässigt eller som förvillat sig ut i tveksamma publikfriande miljöer.

Tidigare i september samlade brittiske Four Tet, eller Kieran Hebden som han egentligen heter, några av sina vinylsinglar från det senaste året på det ingen annat än enastående albumet ”Pink”.

Om några veckor släpper kanadensaren Dan Snaith, Caribou alltså, ”Jiaolong”. Albumet innehåller flera av de främsta produktionerna och omarbetningar han tidigare har gett ut under sitt dansmusikalias Daphni.

Caribous sound utmärks av en opolerad yta med knastriga och grovt avhuggna samplingar som för tankarna till det tidiga 90-talets house. Även om det blir en påminnelse om ett oförstört och naivt förflutet låter det aldrig nostalgiskt, mer som en historisk blinkning, liknande återanvänd soul inom hiphop eller nytolkningar av uråldrig blues och americana.

Youtube-tipset:

Bloggen Feel My Bicep har blivit med skivbolag. Första singeln släpps 24 september och är en enda lång hyllning till tidig 90-talshouse. Om housemusiken var bättre förr låter jag vara osagt. Men klart snyggare var den.

Fler tips:

A$VP C4 (dokumentär)
Brittiska Channel 4 har träffat A$AP Rocky. Hittas på vimeo.com.

Hot Chip: How Do You Do (Todd Terje-remix) (låt)
Norges främsta disco-dj gör det igen.

Gappy Ranks: Love the Dancehall (låt)
Engelsmannen fortsätter att göra lysande metamusik.

 20/9 2012, 7:54 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: