Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Xfactor visar ett medialt uppvaknande

I ett två år gammalt klipp från TV4s ”Så mycket bättre” sitter Petter tillsammans med bland andra Lill-Babs och väntar på att Petra ”September” Marklund ska framföra rapstjärnans debutsingel ”Mikrofonkåt”.

Petter ser förväntansfull ut och nickar i takt till musiken. När bastrumman dunkar genom tv-rutan kan han inte hålla sig längre. Han gör den så kallade ”stekarveven” med armen. Det lyser ur hans ögon. Ansiktet ser ut som en enda stor house-smiley.

Reaktionen beror troligen inte bara på att Petra Marklunds tolkning är suverän. Det handlar lika mycket om att svensk hiphop just där nådde ut till de sista generationerna som ännu inte hade övertygats, de som tidigare varit för kulturellt alienerade för att komma i kontakt med genren på ett naturligt sätt.

Innan programserien var Petter orolig för att hiphop inte skulle tas på allvar.

– Jag ville vara säker på att de andra artisterna tolkade mina låtar på ett värdigt sätt och inte tänkte komma ut med bakvänd keps, skrika ”yo!” och larva sig, berättade Petter när jag pratade med honom tidigare i höstas.

Genom att placera kända låtar i ett nytt sammanhang visar ”Så mycket bättre” att avståndet mellan olika generationers populärmusik är mindre än vad det verkar på ytan.

Vad sammanhanget kan göra blev tydligt när Ken Ring i september gästade ”Moraeus med flera” på SVT. Rapveteranen är en av landets mest produktiva och populära hiphopartister. För den breda tv-publiken är dock Ken mest känd från skandalrubriker i kvällstidningarna.

De tv-tittare som inte var bekant med musikern Ken tidigare lär ha fått en annan bild av honom efter hans renskrapade framförande av akustiska singeln ”Själen av en vän”. När Björn Skifs torkar en tår ur ögonvrån efteråt är det historiskt. Förortsrappen har vunnit respekt i de bredaste svenska underhållningssammanhangen.

Till skillnad från linslusar som Petter och Timbuktu har Ken Ring rötter i Hässelby vars invånare sällan figurerar i liknande tv-program.

Uppväxten i en av Stockholms förorter delar han med Ison Glasgow från duon Ison & Fille, en av jurymedlemmarna i höstens XFactor på TV4.

Musiktävlingar på tv som Idol har länge påstått sig vilja odla fram artister oberoende av genrer. Trots det har den gemensamma nämnaren under tidigare år varit att framgångsrika deltagare spelar ”riktiga” instrument eller sjunger. I ett popklimat som domineras av rappare och producenter är det motsägelsefullt. Samtidigt är det representativt för hur hiphop länge behandlades i svensk media.

Kens medverkan i ”Moreus med flera” och Ison Glasgows juryuppdrag är ett tecken på att åtminstone någon ansvarig yrvaket insett att mikrofonkåta svenskar idag är en brokig skara individer, både när det kommer till uttryck och bakgrund.

Att en av de mest populära deltagarna i XFactor är rapparen Malcolm Brandin är knappast en tillfällighet utan ett bevis för genrens folklighet.

Publicerat i Sydsvenskan 2012-11-09

 13/11 2012, 8:29 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: