Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Dansmusik är mer än bara mafia

När ni läser det här har det gått några dagar sedan Sveriges mest självsäkra och nyfikna housetrio gjorde ett bejublat framträdande i Öresund. Händer har höjts mot taket, blickar och leenden har bekräftat det alla på förhand redan visste: att de varit del av något historiskt som aldrig kommer att upplevas igen.

Jag pratar naturligtvis om Studio Barnhus spelning i Malmö i lördags. För samtidigt som en stor del av journalistsverige är upptagen med att i yrvaken panik bevaka Swedish House Mafia – en ytterst framgångsrik, beundransvärd och som fenomen betraktat intressant dansmusikcirkus – skrivs en helt annan musikhistoria långt bortom nationalarenor och överdimensionerade festivalscener.

Skivbolaget och dj-snubbarna Studio Barnhus – det vill säga Kornél Kovács, Axel Boman och Petter Nordkvist – är tre av de starkaste karaktärerna i den historien. Med sin lekfulla och kavata syn på dansmusik skissar trion fram en oförutsägbar, närmast irrationell ljudvärld som hämtar lika mycket influenser från traditionell house och techno som från modern brittisk basmusik och r&b.

Jag skriver ”tre av de starkaste karaktärerna”, för Studio Barnhus är absolut inte ensamma om att göra alldeles förträfflig house och techno i Sverige just nu. Det går att fortsätta att rabbla namn från en ytterst vital gräsrotsrörelse – några kunde ni läsa om i den här tidningen i fredags – hur länge som helst. En internationellt respekterad scen som visat betydligt mer konstnärlig skärpa och briljans än både dansmusikens motsvarighet till Stieg Larsson och Sveriges rockjournalistkår den senaste tiden.

För till skillnad från svenska kulturredaktioner som fortfarande har tillräckligt med självförtroende och förnuft för att inte begränsa sig till att uteslutande skriva om kommersiellt framgångsrika deckarförfattare fortsätter de flesta medier exotiskt bevaka elektronisk dansmusik som om det inte existerar något annat än tre skräniga dj-grabbar med hybris. Som om housemaffian och deras miljontals lyssnare kom från ingenstans.

Den svenska dansmusikscenen har länge varit smartare än så. Nu väntar alla som lyssnar på och dansar till musiken varje helg bara på att vi journalister och kritiker ska komma in i matchen och göra vårt jobb.

Bra just nu: 

Roll the Dice: Meets Pole In Dubs (ep).
Analogt skandinaviskt vemod i dub.

First Choice: Love Thang (Genius of Time Edit) (kommande tolva).
Lysande klipp-och-klistra disco från Göteborg.

Steve Reich: Nagoya Marimba (HNNY Edit) (tolva).
Landets mest lovande houseproducent ger Steve Reich en ny frippa.

 29/11 2012, 8:49 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: