Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Gagnefstilen håller i längden

Ett halvår in i 2013 har vi fått ett nyord: festivaldöd. Den senaste månaden har självutnämnda experter levererat teorier om vad som orsakat epidemin. Det har talats om överetablering, om att överlevarna valt en egen nisch och bokningar som genomförts med samma precision som en kirurg som opererar med boxhandskar.

Efter att Bråvalla i helgen slagit Peace & Love-festivalens tidigare publikrekord på 50000 besökare kan vi konstatera att ryktena om en festivaldöd är betydligt överdrivna. Försäljare av tält, langos, och regnstövlar kan pusta ut. Det finns fortfarande människor som uppskattar att inte kunna duscha på flera dagar och vada omkring i en lervälling tillsammans med tiotusentals likasinnade.

Och för dem som föredrar att kvarta i en trygg bostadsrätt och gärna ser sig själva och sin omgivning som lite fräschare och mer sofistikerade än genomsnittet finns alltid Way Out West.

Vad ingen har vågat nämna är att ingen av dessa grupper rymmer samtliga musikälskare. Även om vi lever i ett kulturellt överflöd finns det folk som föredrar småskalighet, lokalt engagemang och trubbiga begrepp som själ och hjärta framför visioner om konstant publikmaximering.

Det som förenar nedlagda festivaler som Peace & Love, Arvika och Siesta är att de alla svällde utan att komma med ett övertygande argument om vad tillväxten skulle vara bra för. Vad gör en festival med 50000 besökare bättre än en med 5000? Vad är det som talar för att en sammankomst för 1500 personer är roligare än en för 500? Ingenting.

Några som tidigt förstod det var människorna bakom festivalen Skanka Loss i Gagnef. I år efter år har de erbjudit ett av de piggaste svenska festivalprogrammen inom musik, konst och alternativ kultur. När andra gasat, tutat och kört rakt in i väggen har de medvetet bromsat och begränsat antalet biljetter.

Inom mat- och livsmedelsindustrin pratar många som bekant om långsiktig hållbarhet. För småskalighet – mot massproducerade e-monster. Festivalledningarna borde göra det samma, rannsaka sig själva och tänka efter om det verkligen var drömmen om att rocka med 50000 likasinnade som fick dem att älska musik från första början.

Publicerat i Dalarnas Tidningar 2013-07-03

 19/7 2013, 8:56 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: