Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Riff Raff fascinerar och förbryllar

Nyligen berättade Aftonbladet att Eminems barndomshem var till salu. På grund av Detroits genomusla ekonomi kan trävillan som Eminem sitter framför på omslagsbilden till ”The Marshall Mathers LP” bli din för en dollar.

När Eminem fick sitt genombrott vid millenniumskiftet sågs uppväxten i stadens fattigare områden som ett intyg på att han inte kapitaliserade på afroamerikansk ghettokultur. Ett drygt årtionde senare är vita rappare vanligare. Det betyder inte att ämnet är helt okontroversiellt. Men i en tid när många hiphopstjärnor lägger mer tid på att bygga sitt varumärke i sociala medier än på att skriva rim har autenticitetsbegreppet devalverats. Det har gjort det lättare för vita rappare att komma undan med en flamboyant stil som afroamerikanska artister av tradition haft lättare att adoptera.

Det som skiljer albumaktuella Houstonrapparen och internetfenomenet Riff Raff från andra framgångsrika vita rappare är att han slukat genrens mest exhibitionistiska och estetiskt överdrivna sidor. Hans lynniga tatueringsmotiv (bland annat en MTV-logga på halsen) och pråliga yttre får honom att likna en blandning av Peter Siepen och LMFAOs ena halva Redfoo.

Riff Raff har byggt sin karriär på en kombination av hyperaktiv gör-det-själv-anda på nätet och en kändiskultur där ingen längre bryr sig om att hålla reda på om kändisskapet föregick den mediala uppmärksamheten eller tvärt om.

Idag är det svårt att urskilja vad hos Riff Raff som är en uppdiktad karaktär, en karikatyr och en människas iscensatta drömmar av ett artistliv.

I ett långt grävande reportage i LA Weekly nyligen försökte Ben Westoff komma under ytan på Horst Simco, som Riff Raff egentligen heter. Även om Westoff lyckades få svar på frågan vem Riff Raff var innan han blev artist kunde han inte reda ut om rapparen spelade en roll eller bara var sig själv.

Mycket av fascinationen kring Riff Raff består just av att ingen verkar veta hur det ligger till. Möjligheten finns alltid att den ”normala” blyga person som Horst Simco gestaltade under sin uppväxt var en bluff och att den extravaganta påfågel som han lever som idag faktiskt är hans verkliga jag.

- - -

Youtube-tipset: Riff Raff – Dolce & Gabana

Riff Raffs senaste video handlar om att han bara hänger med kvinnor som gillar italienskt lyxmode och är ett bra exempel på den nonsenshumor som blivit hans signum.

Övrigt:

1. Busy Signal: Same Way (låt)
Ruggig Dancehall-tolkning av västafrikanska hitsingeln ”U Go Kill Me”.

2. Diverse artister: Afrobeat Highways 2 (samling)
Analog Africa fortsätter gräva efter gammal afrobeat i Nigerias grannländer. 

3. Boogarins: As Plantas Que Curam (album)
Brasliansk tonårsduo gör psychedelica som låter 40 år gammal.

Publicerad i Sydsvenskan 10 oktober 2013.

 11/10 2013, 11:32 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: