Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Nattens folk

Nattlig utelivskultur misstolkas ofta som ytlig och banal. Malick Sidibés fotografier från 1960- och 1970-talens Mali, årtiondena efter att landet blev självständigt, visar att det är förnuftigare att betrakta nattlivet som en spegel eller skuggvärld av det övriga samhället.

Den legendariska västafrikanska fotografen tilldelades Hasselbladspriset redan för tio år sedan. Fram till 1 december visas utställningen ”La vie en rose” i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg utanför Stockholm.

Utställningen fokuserar på Sidibés blandning av karakteristiska arrangerade studioporträtt och bilder från huvudstaden Bamakos uteliv. Mali utropade sig till en självständig socialistisk republik 1960. Sidibé var den första att fånga den hoppfullhet, framtidstro och vilja att uttrycka sig som fanns hos Malis unga när landet moderniserades och gick från kolonialstat till fri nation.

Liksom många av dåtidens västerländska ungdomar hade Malis hippa och nyfikna upptäckt popkultur och rock’n’roll och var i behov av att frigöra sig från auktoriteter och traditioner. Precis som unga i väst ville de se ut som sina idoler. I strävan efter att klä sig som en popstjärna skapades ett eget uttryck som ofrånkomligen revolterade mot rådande stilideal och traditioner.

För liksom många gånger förr var friheten inte villkorslös när en auktoritet ersattes av en annan. På 1960-talet använde den maliska socialistregeringen milisgrupper som bland annat hade till uppgift att kontrollera att befolkningen uppträdde och förde sig korrekt. Det fanns restriktioner för hur korta kjolar och tajta kläder kunde vara. De som inte rätade sig i ledet riskerade att bli skickade till så kallade utbildningsläger där deras huvuden rakades och de tvingades bära traditionella kläder.

Nattlivet som Sidibé dokumenterade i Bamako blev en liberal oas, en tillflyktsort där de unga kunde leva ut sina drömmar om frihet och rock’n’roll. Och precis som dagens stilmedvetna exhibitionister ville de ha sin revolt dokumenterad.

Som fotograf befann sig Sidibé inte bara i händelsernas centrum. Hans närvaro och dokumentationen av livets goda var festernas höjdpunkt. Om han inte kunde vara där en kväll flyttade de helt enkelt hela galejet till en annan.

En av de bästa bilderna på utställningen visar fem unga män som kaxigt poserar med två radioapparater i famnen som en tydlig statusmarkör. En annan visar tre kvinnor och två män som håller upp olika skivomslag med latinstjärnan Johnny Pacheco.

Skivomslagen fungerade som modetidningar och stadens skräddare fick snabbt beställningar på hela outfits som plankats från artister som James Brown, The Beatles och Jimi Hendrix. Det är lätt att se paralleller mellan Sidibés bilder och hur vi idag väljer ut skönmålande skärvor från vår egen vardag och delar med oss av dem via sociala medier.

På dagarna sprider vi bilder av hur vi förväntas att vara. Nattlivet ger oss möjlighet att visa oss som vi egentligen vill vara.

Publicerat i Sydsvenskan 21 oktober 2013.

 4/11 2013, 0:10 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: