Losing my taste for the nightlife
Jonas Grönlund – Om musik och kultur

Omstörtande ting på små scener

För drygt två år sedan stod jag i någon sorts källarutrymme ovanför Dalälvens strand och klappade händerna som en fånig cirkussäl. Lördagsnatt hade hunnit bli söndag och den skarpa och alerta konst- och musikfestivalen Skanka Loss i Gagnef var på väg att avrundas.

I taket ringlade glödande ljusormar. I den låga lokalen befann sig så många människor att brandmyndigheten förmodligen hade klappat igen stället på stört om … tja … vi inte hade befunnit oss långt ute på landet.

Stockholmsproducenten Axel Boman har en examen från konstskolan Valand i Göteborg. Det känns inte som en tillfällighet att det var just i en källare i Gagnefs Folkets park som jag först hörde honom bakom ett par skivspelare. De senaste åren har Boman en smula motsägelsefullt kombinerat konstnärliga intentioner med en anspråkslös, närmast barnslig lekfullhet på det milsvida dansgolvet mellan house och techno. I veckan släppte han sitt fenomenala debutalbum ”Family Vacation” på Studio Barnhus, skivbolaget som Boman driver tillsammans med dj- och studiokollegorna Kornél Kovács och Petter Nordkvist.

Den som är bekant med Bomans musikuniversum sedan tidigare kommer att känna igen sig. Filtrerade diskoloopar och luftiga basgångar leker bland kittlande houserytmer och nedmonterade slagverk från någon gammal salsaklassiker med Fania Allstars. Albumets opolerade men nyansrika ljudbild är en stark kontrast till de anabola produktioner och förutsägbara raggningsrepliker som dominerar den elektroniska dansmusikens arenor och megafestivalscener.

Precis som tyska technoveteranen DJ Kozes ”Amygdala”, årets kanske främsta album hittills, förmedlar ”Family Vacation” en liknande känsla som den samplingsbaserade house som släpptes under genrens guldera i mitten av nittiotalet. Samtidigt som naiva och nyfikna blickar riktades framåt gjorde grävandet i skivbackarna att historien ständigt var närvarande och klar att omtolkas på nytt.

Musikaliskt är ”Family Vacation” knappast revolutionerande. Men just nu känns incitamentet – att göra avtryck på dedikerade klubbar eller en gammal dansbana i Dalarna istället för massornas stora scener – som konstnärligt viktigare och mer omstörtande.

Annat bra:

Nemas Problemas: Mother Brain/Jupiter Rising (singel) 
Lokala discoentreprenörerna Fasaan kontrakterar huvudstadens stilsäkraste skivbacksgrävare.

Pal Joey presents Hot Music (samling)
Enkel genväg till en av nittiotalets främsta housedoldisar.

Baba Stiltz: Our Girls (tolva)
Länge sedan svensk independenthouse lät lika spännande som just nu.

Publicerat i Sydsvenskan 13 november 2013.

 29/11 2013, 16:17 – Jonas | Krönikor
 Etiketter: , , , , , , ,

Du kan lämna feedback eller pinga.

Lämna feedback

Lämna feedback i rutan nedan: